This lightning storm, this tidal wave. Konstig dag!
Helt tyst. Inte ett ljud från motorn.
Någon timme, en solpromenad, två gnälliga blurrade killar, ett batteribyte och ett befarat generatorfel senare rullade vi tillbaka söderut i förtid. Minisemestern blev en riktig miniminisemester (om än en skön sådan). Varför alla bilar väljer att break down i Norrköping är en fråga som borde forskas i enligt min åsikt. Risken för bilhaveri där är 66%-igt so far under en ettårsperiod.
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
För att få se det vackraste leendet i världen
Malmööööe, Bruce och bread
Coooooool, isn't it yao?
Vad händer, och vart håller jag hus ibland? Bägge dessa frågor kan sägas vara fullt berättigade. Bägge kan till stor del besvaras med "Hänger på Apoteket, och hos morfar". För det är det som händer och det är där jag hänger, eller i bil till Karlskrona som i går, eller i bil till den sjukaste platsen ever med Dennis som idag.
Men har i varje fall hängt en helg med lillsyrran nere i Maaaaalmöööööe, vilket var awesome och precis vad mina nerver behövde. För förutom att det var SVINKALLT utomhus, och att folk hade mördat någon stackare precis utanför Elinas och Simons lägenhet, och att Elina drog på sig en megaförkylning, så vart det bäeeesthäst. Vi lunkade runt på stan lite, var på en fest där min lillasyster boxade en stor kille, lagade hamburgare och lasagne hemma, köpte varsin godispåse och såg på film. Eller flera filmer. Alla recept på en perfect helg (sånårsompå förkylningen alltså)!
Så här ser da shooting hood Malmöe ut today ey:
Poliserna måste ha hört att syskonen Manninen skulle göra stan den helgen ;)
Elina bjöd på ettcrazy-smile, innan hon sprang bort och kastade sig över the cops. Vi ÅT fyra av dem. I promise!
Prooo-hamburger-cooking på lördagkvällen. Detta innan vi började beta av godispåsarna. Ohhh yeees
Filmtajm. Se aldrig "Flood". "Salt" rekommenderas däremot för actionkvällar. Den och GODISPÅSAR!!!
<---- Den här coolingen är med mig
- Hm, behöver vi sova i Frankfürt?
- Nej.
- Bra. Köln då?
- Nej.
- Sant, då är det ju bara fyra dagar tills nästa konsert. Var ska vi duscha, det måste vi ju någon gång?
- Finns en damm i Köln, där jämte arenan.
- Bra. Behöver vi sova i Berlin egentligen, vi har ju ändå en vilodag efter SanSebastian-spelningen?
- Nej, det klarar sig nog.
- Behöver vi egentligen sova, duscha eller äta alls på tre veckor?
- Äsch, nej, det klarar sig nog.
Typ sådär. Tror det är så gott som direkt citerat ur flera punkter av samtalet haha. Konsertsommar, here we go! Sen blir det Tom Petty i Globen, England-resa och sist Ullevi-tältning. Hihi. Waaaaaah! Börjar som sagt bli peppad på att se alla gubbar rocka loss. Som det såg ut på Grammy-galan kan de visst bygga lite tryck live ännu! Tanken på en dubbel Ullevi börjar bli alltmer tilltalande
Sist och inte minst, jag har bakat bröd. Lovade Sebastian en bild på det, så här kommer den ;) 
Och nu börjar jag bli sjukt trött, dags för sömndags så att säga. Men först veckans låt, har nästan redan lyssnat sönder I Can Feel A Hot One av Manchester Orchestra. Den rekommenderas skarpt. Imorgon ska jag baka mer bröd!
Den om hatkärlek till snö. Och Dennis Olssons hus.
Nu blir det dags för ett inlägg fyllt med lite bilder. Spenderar väl ungefär 75% av min tid hos morfar nuförtiden, eller i bilen. Men förutom det händer typ tre saker till: böcker, löpning samt följa Martins pokerframgångar/Dennis pokermisslyckanden. En av dessa tre saker valde jag att fotografera häromdagen, nämligen löpningen. (anledningen till valet av just detta är att det är tråkigt med bilder på böcker, ännu tråkigare med bilder på Dennis, och för att fotomodellen Martin skulle ha klubbat mig som en stackars sälunge om jag tog en bild på honom och bloggade den).
Så, så här ser en standard löprunda på 10-15 kilometer ut en vacker vinterdag i miserabla Bleki... underbara Blekinge!
Vi börjar med att lämna undersköna Jämshög. Och, eh, två träd. Just det. Två träd. Det är vi unika med i Blekinge!
Till en början är det alltid lite jobbigt att springa denna runda, för du lämnar detta fältet snett bakom, och vet att du om en bra stund kommer att passera höjderna längst bort i bild. Då börjar tröttheten vanligtvis.
Efter ett par hundra meter till börjar så vägen mot uppväxtplatsen. Och iskalla blåsten över åkrarna.
Till en början var det väldigt, väldigt icke-inspirerande väder.
HÄST!
Bästast med att springa härnere är ändå att det kan vara så vackert då himlen liksom har "bra dagar". Då gör alla fält, skog och skuggor att molnen liksom framstår lite tydligare och mycket coolare än på andra platser.
Sjukt mycket bilar ute just denna dag. Och lastbilar. Vilket ogillades skarpt på så smala vägar, kändes som farligt hela tiden nästan.
Nu nästan framme i Gränum, näst sista fältet av alla de fält och åkrar som passeras. Gränum ligger liksom på kullarna längst bak i denna bild. Och jag älskade löparvädret i veckan!
I denna lilla by har alltså hundratals stencoola legender växt upp de senaste decennierna.
Och efter en halvmils löpning kommer en helig Graal. Svaret på en fråga som har brytt människor genom årtusenden. En gåta som har åsamkat miljoner nyfikna världen över sammanlagt miljarder och miljarder utav sömnlösa nätter: VAR bor egentligen DENNIS OLSSON?!
Svaret? Jo, HÄR:
Därefter passerades Gränums gamla bränneri, där mer än en potatis har blivit sprit genom åren. Ungefär här började jag dessutom bli pigg i benen, efter 5-6 sega kilometer.
Det blev en väldigt fin eftermiddag innan solen började gå ner och det blev iskallt. Såna här eftermiddagar är liksom hela kärnan i varför någon överhuvudtaget borde prova på att springa.
Detta höll inte vägen med om, som inte vill vara lika bra att springa på som vädret ville vara bra att springa i.
Sen började solen gå ner och plötsligt blev det kallt med dryga halvmilen kvar.
Kallt men ganska så alrighty vackert fortfarande
Och här började jag bli sliten, men vill visa hur oberörd jag är på bild at least. Samt den fröjdiga skäggväxt som Dennis önskar han hade men aldrig kommer komma i närheten av.
Har en slags hatkärlek till snö. När det är vaaaaaarmt ute är snö typ det bästa som finns, lyser upp och är allmänt bäst. Jag erkänner det! När det sen är kallt ute är snö bara jobbigt, kommer in i skorna och du vill inte se snö igen. Jag älskar och hatar snö.
Men mot slutet blev det ändå varmt igen. Och just denna biten var den bästa på hela rundan, så sjukt fint. Jag lider på allvar med alla som inte var där just då (med andra ord hela världen förutom jag, wow!). Nu är vi på andra sidan av de där kullarna som syntes på bild numero två, alltså snart hemma igen.
Hade egentligen fyra bilder till jag ville visa, men de går tydligen inte ladda upp här, för att blogg.se är efterbliven. För att underdriva. Så sista bilden blir istället ett praktexempel på hur verkligheten ser ut, för att jag inte vill riskera att bli fjollig med bilder på migsjälv ännu på ett tag. So long people, hälsningar från snöiga och kalla Jämshög! Imorgon är det Kalleskrona som gäller, på onsdag ska jag flytta möbler, på torsdag vill jag åka skridskor. Tjo!
The faces always stay the same
So I face the fact that I'm just fine
I said that I'm just fine
reflektion
Fungerar inte om jag får en paus
Detta förutsatt att det går, låt säga, 100 ögonblick på en sekund... ingen exakt vetenskap. Multiplicera det med så många ögonblick ni tror blir en dag så har ni min dag iaf. Så det så.
Men på något konstigt sätt är det nästan skönast att flänga runt till vänster och höger och vara lite stressad hela tiden. För just nu fungerar jag inte helt hundra utan en plan verkligen. For real. Fick cirkus 1½ timme över i... förrgår? Där inget var planerat alls bara för en kort stund innan det var dags att åka någonstans igen. Och jag tror den lediga stunden gick till att sitta med gitarren i knäet, stirra rakt in i väggen och på saker som stod i mitt rum, strumma ett C och bara... ja. Bara det i typ 1½ timme innan jag insåg att det var dags att åka igen. Kändes nästan som en mental kortslutning, och när jag sen satt i bilen efteråt igen började jag fundera på om jag slutligen har blivit helt dum i huvudet haha.
Nu är nästa plan på tur att försöka boka främre parkett till Tom Petty i Globen i sommar. Biljettsläpp klockan 9 imorgon, samma gamla härliga panika-framför-en-buffrande-biljettsida-känsla väntar alltså med största sannolikhet om under åtta timmar. Sen blir det biltvätt, dammsugning, förhoppningsvis lite gitarr och därefter en ny kväll hemma hos morfar. Lämnar er med lite låttips och en gammal bild jag hittade här på morfar och pappa på rally, en bild som verkar nog så cool att återuppleva här på bloggen! Godnatt på er
"This guy is fucked up, but I love him."
Detta är lite symptomatiskt för mitt bloggskrivande: jag startar upp den på nytt, kollar i kalendern utan att ha något direkt inbokat förutom att "träffa folk" närmsta veckan... och på fem dagar har jag inte ens hunnit betala av mina räkningar. F*ck. Detta skriver jag nu i blixtfart, då det ikväll blir bilen hem till morfar för att sova där och hjälpa honom med hans näringsdropp. Tidigare idag har det varit försök till biltvätt, städats och ätits sockerkaka hemma hos farmor. Har så mycket tid över att jag hänger med familjen och andra folk hela tiden och därmed inte får någon tid över ens till att lyssna på musik eller borsta tänderna (knappt).
Ska skriva ett längra blogginlägg imorgon! Räkna med att det rullar in någon gång efter midnatt då jag antagligen blir hos morfar större delen av dagen imorgon och därefter antagligen träffar ytterligare 35-40 pers på de tre "fria" timmarna innan läggdags imorgon som jag inte hade räknat med...
Tills dess får alla nöja sig med Ilya Bryzgalov ovan. Är störttrött på allt som har med ishockey att göra, men efter att Dennis fick med mig och Martin på ett 4-timmars "NHL Winter Classic-maraton" framför TV:n har det blivit både landhockey i snöslask och ny förkylning som följd. Och Ilya är nog den enda hockeyspelare på ett tag som jag spontant har tänkt "Haha, yeah... awesome" om.
Så börja samla massa hockeybilder på Ilya gott folk. Och Spotifya We Take Care Of Our Own , Bruce nya singel. Inte för att den är sådär superbra, mer en alldeles godkänd låt. Men skulle väl inte fylla upp bilden som "Springsteen-moron" i allas era ögon om jag inte nämnde Bruce och sen skrev minst "WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, NYA SINGELN UTE, JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!! SNART TURNÉ!!!! SOMMAR! JAAAAAA!". Så eh, hrm, jag tar ton och skriker:
WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, NYA SINGELN UTE, JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!! SNART TURNÉ!!!! SOMMAR! JAAAAAA!
Ta med er dessa ospontana ord tills nästa blogginlägg som förhoppningsvis blir imorgon då. Tjo på er allihop!
Back in business
På allmänhetens samlade önskan (en person) påbörjas återupplivningsförsök 37 av denna blogg. Nu har jag ju faktiskt tid igen så att säga, ingen C-uppsats att skylla på, ingen styrelsetid att passa på ett tag, inget jobb ännu, inget lopp att springa, knappt några klockslag att passa... bara en massa lådor att packa upp, tv-serier att avsluta, bröd att baka, mil att springa ändå, Blekinge-vy att stirra på samt solglasögon och kläder att testa. Mest för att det är kul liksom, att se mer galen ut än vanligt ibland. Om nu det är fysiskt möjligt.
Whatever whenever, I'm back in business för att jag är out of business people!
Så denna blogg ska nu på nytt försöka rapportera om de fantastiska nyheter som händer i det landskap vissa tror är en stad i Skåne. Extrem gangster som jag tillfälligtvis är kommer jag bara att rapportera om stenhårda awesome saker. Freakin' don't come near me or you'll die motherfucka'-saker. Som:
Min nya kniv,
min nya ännu större kniv,
mitt nya svärd,
min nya helikopter,
min nya tandborste,
min nya tur-elefant,
min nya låttext,
mina nya solglasögon (som varit med på alla tidigare bilder för er som inte såg det, och som egentligen är gamla, men nya för mig, men egentligen inte alls nya alltså... eh... ja, ni förstår. Nya men gamla),
min nya... eh... Jif?
... ... ja. Det kommer att handla om sådana saker. Coola saker. Badass saker. Som svärd, Jif och elefanter. Och sånt kul. Det är sådana saker som enligt min åsikt borde inträffa för att liksom kröna den 15e flytten sedan år 2000 för min del. Det kommer bli en nummer 16 till hösten dessutom, tillbaka till Uppsala. Och i sedvanlig ordning lär det väl hinna flyttas minst 2 gånger innan hösten kommer och det är dags att flytta igen. Förlåt för allt gnäll, vill bara göra klart att jag ALDRIG NÅGONSIN vill se en flyttkartong igen. Aldrig.
Utöver rapporter om all icke-awesome awesomeness kommer det här as usuall antaligen mest vara en hel massa bilder, konsert-längtan-prat, låt-skrivartjat och musiktips. Med andra ord rekommenderar jag er att kika på bilderna och det som står med feeeeta bokstäver. Det är oftast enough för vad en normal human being orkar uthärda, är min professionella psykologiska gissning!
Så, jag avslutar denna comeback med en början på fortsättningen då, låttips och låttext-gnäll! Lyssna på dessa när ni har tid över, kära läsare. Med andra ord NU, eftersom ni antagligen måste ha sjukt mycket tid över genom att klicka er till denna blogg. Antingen det eller bara allmänt dålig fantasi och smak sena kvällar "whistle"
- Lars Demian – Fyllot & Miss World
- Dispatch – The General
- Mumford & Sons – Awake My Soul
- Band of Horses – Dilly
- Sigur Ros – Fljótavík (denna var temat för varenda molning dag förra veckan)
Och så lite allmänt låttext-flum för att på ett snyggt sätt fylla ut detta fundamentala kazaaaaaaam-blogginlägg.
Ditt hjärta har ett otacksamt jobb
Med taggtråd alltid uppklådd
Du piskar det likt en slav
Hela vägen ner i din grav
Och det är så lätt att se
Nu när löven har fallit ner
Hur asfalten bakom ditt hus
Äter upp allt ljus
Du slår händerna mot asfalten
Och skriker "Ge ljuset tillbaka!"
Trafiken rundar dig i timmar
Där du tårögd sitter på gatan
Du rullar runt och andas in
Vattnet mellan stenarna
Tills du känner kylan i magen
Och mörkret över grenarna
"Den här världen är ett skämt"
Tänker du högt för dig själv
När hösten den flyr med din tröst
Jag önskar någon hörde din röst
Nu är du vaken varje vintermorgon
Och skälver över tiden
Som du önskar höll dig i handen
Där du sitter och tar den för given
Men det enda den handen gör
Vilar varsamt mot din kind
Och drar tunna streck i ditt ansikte
Torkar inga tårar från någons skinn
"Jag vill se ljuset komma tillbaka"
Viskar du där på din köksstol
När dina tårar når ditt bröst
Och jag önskar någon hörde din röst
"Men denna världen är ett skämt"
Tänker jag högt för mig själv
När mina tårar når mitt bröst
Och jag önskar jag fick höra din röst
Med sådant kreativt nonsens avslutar vi för nu. Och om ni inte tycker det låter som en bra idé tänker jag se sur ut och hugga er med ett svärd! Så det så. Sov så gott och allt sånt kul
Ett litet tag sen sist
TJO!
Om det finns någon stackars sate som läser här fortfarande (jag lider med er för mitt urusla bloggande i sådana fall, förlåtförlåtförlåt) så blir ni säkert mer förbaskade än glada nu när jag skriver, och tänker "Faaaaaa*n David, hur kan du vara så seg på att skriva?!". Nåväl...
Jag kan bara säga att jag förstår er, och sen fortsätta med att göra läsarvärlden besviken när jag nu säger: här kommer inte skrivas något vettigt i natt heller! Detta trots att det hänt mycket som jag tycker är fantastiskt kul, saker som jag ska försöka ta tag i med ett blogginlägg om dessa mer vettiga saker inom en synnerligen snar framtid. Även om jag inte lovar något.
Men nu, NU... NU vill jag bara spotta ut en låttext jag har knåpat ihop. Inte i brist på bättre saker att göra, men med missat Greenpeace-jobb ikväll fick det bli som det blev och gå som det gick med skrivhäfte istället för skolbok and that's just it. Så om någon här möjligtvis är totalt uttråkad, så uttråkad att hon eller han tar sig tiden att kika här trots att jag är världens uslaste ynkling på att uppdatera, kanske denne har så tråkigt att det orkas slöscrollas igenom Hösten Ska Känns Som Iskallt Vatten innan kvällen för denna någon vidare till Facebook igen.
Det sista ljuset brinner ut, syrebrist sen tar det slut
Vi vill se något vackert i natten, regnbågar och vägen till skatten
För ett sätt att slippa alkohol, ger vi våra kroppar allt de tål
Det finns ingen plats för dem, som har själar med synbara hål
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att slå, lämnade i elden vi två
Våra hjärtan sjunger en trasig sång, frågar "Varför är vi igång?"
Likt små kolgruvefåglar från Kina, brända lik som gick återuppliva
Efter natten stiger solen, i ett kretslopp tills den dör
Skulle härma våra hjärtan om den kunde, skrika "Varför? Varför? Varför?"
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, i periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att bli spottade på, sargade i elden vi två
Det sista ljuset har flämtat ut, har alla soluppgångar tagit slut?
Eller är det som med våra hjärtans slag, kanske en sista dag...
Mitt eget har ett otacksamt jobb, med taggtråd dagligen uppklådd
Likt en sönderpiskad slav, hela vägen ner i min grav
Det får aldrig se det vackra i natten, för hösten fyller bröstet med iskallt vatten
Som om en härjande inbilsk Satan, håller hov med vintern längs gatan
Kompat av miljarder hjärtans slag, lyser solen upp en dag
Det sista den orkar förmå, när vi brinner i elden vi två
Vi har fått hjärtan stöpta i stål, för våra själar med synbara hål
Det blir som sådär när inget annat vettigt blir gjort. Det och vegetarisk lasagne och stirra in i väggen för att det är vad som görs när man känner sig hjärndöd-trött under hösten tydligen ;) Har lyckats fastna för denna snubbens musik dessutom, strangely enough:
Inget särskilt att rekommendera egentligen, så för lite extra skojs skull får ni gissa vem det är! Det mest spännande som händer på bloggen idag ;) Sov så gott på er people, det ska jag göra nu.
Och visst ja, PS; tips på uppsats-ämnen mottages tacksamt. Och sen ett tips som är hörvärt. http://www.youtube.com/watch?v=Xun1njX0MKw Tjo!
Videoblogging, another try!
Ni får ju ursäkta frisyren min, men resten är som vanligt alldeles epicisch
När åskan slår (och det hundratusen år mellan blogginläggen går)
Och nu har jag ju lovat Sebastian att uppdatera här (för, ja, 5000:e gången i ordningen?)... så det är väl lika bra att det blir 5000ende gången gillt och jag faktiskt uppdaterar när jag säger att det ska göras. Hehum. Håll till godo!
Det lite komiska till en början är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Vad händer egentligen, hm? Det blev ju blandannat fransk festival, Arras, Paris, Eiffeltornet, Coldplay, Arcade Fire, Elbow och Eels med Anna och Emma (men det misstänker jag redan att ni som faktiskt har hittat hit redan vet om vid det här laget). Oavsett vilket så vart det awesome roligt iaf!
Sen var jag hemma hos lillasyster och Simon ett tag. Där blev det vila, Coraline, Trolljegeren, ekologisk mat, flyga minihelikopter, glass, promenad i parker och allmänt awesomeness. Såhär coola var jag och Elina då:
Och så har jag åkt bil med morfar, som körde för första gången sen han fick benet amputerat så vitt jag vet. Det gick strålande bra!
Förutom detta, och slutligen för nu (varför blir alla mina blogginlägg typ resuméer haha? jaja...) så har jag ju skrivit en massiv massa låttexter too. Och för att kompensera stackars Zeb litegrann för att jag inte bloggat in ages så ska ni nu få se mig sjunga. Jag lider med er. Ska redan dra lite bortförklaringar:
Jag är här förkyld, oduschad, spelar med bruten högerhand, har lunginflammation, är tondöv, hade folk som skrek utanför fönstret och distraherade mig, jag kan generellt sätt inte sjunga överhuvudtaget... det får duga. Så var det när jag spelade in detta (promise):
Kallar detta fantastiska alster (får inte kalla det "skräp" för vissa personer haha, så då får det blir "fantastiska alster" istället) för När Åskan Slår. Faktiskt INTE inspirerad av mitt eget liv weeeeey, åtminstone inte the major part. Det åskade utomhus och ösregnade när jag skrev den däremot. Orkar ni inte lyssna igenom så förstår jag er. Till er som inte gör det: Ciao sålänge, vi höres people! ;)
Till Zeb som jag kommer tvinga lyssna/läsa igenom detta tids nog ändå, stackare: Ackorden är A, Asus4, E, Esus, F#m och C#m i lite olika varianter bara, det får du hålla till godo med :P Texten går som föjer:
De gick hand i hand på vägen dit
De gick enskilda vägar hem
Han viskade ”Jag älskar dig”
Hon sa ”Vi ses nog inte igen”
Det kalla hällregnet öser ner
Åskan slår och luften sprakar
Vägen är täckt med droppar
Ett sätt hans ögon nu bejakar
Det är osäkert att säga
Om det är åskan eller hjärtat hans som knakar
En desperat jakt klockan fem
Innan han följer någon annan hem
Nästa kväll plågar insikten
Ingen har någon egentligen
Nästan soluppgång när han tar
Nästa berusning, brunbränd och rar
Vem har inte svårt att somna själv?
Morgonpromenad när han är klar
Det är svårt att säga än
Vad som knakar egentligen
Om det är åskan därute som slår
Eller hans puls som kommer och går
Hon har en ny nu, han har sig själv
När natten formar gatan till en älv
Sprungen ur regnet eller en tår
En spegel av sekunderna som går
Himlen lyser upp emellanåt
Natten är kvav, mörk och våt
Han tycker att gatan här speglar livet
Alla har trampat och övergivit
En desperat jakt klockan fem
Innan han följer någon annan hem
Nästa kväll plågar insikten
Ingen har någon egentligen
Det är svårt att säga när åskan slår
Om det passerar timmar eller år
När det enda han ser som finns kvar
Är en översvämmad trottoar
(och av någon anledning så kommer hela låttexten lite sådär oestetiskt till vänster i bild härovanför utan att jag orkar ändra det... så, eh, det får helt enkelt se ut så. Hajdohejhejhej!)
143 år
bara en liten update, så här det går när datorn kraschar och inget jobb blir gjort:
"143 År"
Stod framför en gravsten ett tag
Det stod att hon var född 1842
Och död 1865
Jag kände solen i min nacke så tydligt
Sen skyndade jag på stegen hem
Snart 143 år
Och jag fick komma hem igen
Ibland måste du jobba så hårt för lycka
Ibland hittar lyckan dig
Det är väl så livet lever
Så lev det efter den regeln
Så länge du bara kan
Om 143 år har du inte mycket
Inte mycket för att ångra dig
Minns du när vi såg en fågel?
Den hängde stilla i luften
Du skrattade och sa "Haha"
"Titta... den fastnade"
Och jag avslöjade aldrig med en blick för dig
Men där jag gick med dig
Kände jag mig alltid
Som den fågeln
För att gå tillsammans med dig
Var som att kunna flyga
Men samtidigt hänga kvar på samma plats
Den som aldrig kom någonstans
Men som verkade göra dig glad
Den fågeln var alltid jag
Och jag kommer antagligen
Hänga stilla i luften igen
Med desperata vingslag igen
Cementerad i himmelen
Om jag får flyga där bredvid dig
Och försöka göra dig glad
Så bortse från den tragiska undertonen
I mina ord
Det är inte den som är jag
Jag är bara en
Cementerad i himmelen
Som medvetet fastnar i luften igen
När jag försöker göra dig glad
Jag intalade mig själv
Att solen höll mig i handen
När jag gick grusgångar hem
Då var det så det kändes
Nej jag avslöjade aldrig med ett ord för dig
De saker du hade fått veta
När du frågade mig
Så många oställda frågor
Som ingen vill ha svar på
Du hade så
Många oställda frågor
Som du inte ville ha svaren på
143 år
143 år
Ingen skillnad nu mot då
Jag ser ingen skillnad nu mot då
Och visst ja, jag bakade scones häromdagen! Såhär weird var jag då (får ju göra Dennis nöjd också, för få fjantbilder nowadays):
Periodare? Jag? Neeeeeeeej...
Det trista för "alla" mina bloggläsare är att när jag är en periodare här så skriver jag när det INTE händer så mycket. Som nu. När jag är ute och tränar, och sen pluggar, men inte så mycket annat... då tar jag mig tid att skriva ett blogginlägg där jag säger "Eh, jag gör inte så mycket nu, men detta har jag typ ätit sen senast... eh..."
Istället för att beskriva hela min Blekingeresa (som var stundtals väldigt, väldigt awesome, bilden här ovan är en av ett hundratal indikatorer på det) och därefter mala på om en helg med SFS-Fum i Örebro så kommer ni nu alltså istället få höra om hur jag misslyckades totalt på dagens träningspass. Oväntat?
Och så maler jag på lite längst ner om att jag skriver låttexter. Suprised? Didn't think so.
Och så skickar jag med ett låttips i slutet! Explosionsartat!
Och ja, nu börjar Blekinge-semestern bli för långt borta för att skriva ner (och utan att jag tog mer än TRE bilder. Med mobilkameran. Vad håller jag på med?! Ska tigga massa bilder av Anna sen från 1½ av dagarna någon gång i framtiden mohaha, men förutom det så MÅSTE jag ta mig tusan slänga fram min kamera oftare). Det enda "extraordinära" som hänt sen jag kom tillbaka till Uppland var gårdagens Spela-kväll på Kalmar Nation. Det var förvissor riktigt, riktigt trevligt! Så sjukt bra plan, och Pierre som jag fick äran att supporta skötte sig med bravur bra. Så när som på att han skulle sjungt ut lite sina första låtar för att få fram texterna mer på något vis, men his last song for the night vart riktigt bra! Ni som läser här får hoppas att han blir upptäckt så att ni får höra det jag får höra haha, för det är värt att kunna plockas fram på allas iPod/Spotify-listor i framtiden I think.
Skulle ut och nöta 8 mil på min käraste Bianchi-racer idag tänkte jag, då jag på allvar började känna av paniken att Vättern-rundan och 30 mil faktiskt är under en månad bort nu. Herregud.
Men jaja, nog om den paniken. Eftersom klockan blev mycket tänkte jag att jag lika gärna kunde skjuta upp mina planer på att köpa en reservslang, pump och cykelolja till cykeln tills imorgon. Jag menar, vad var oddsen för att jag skulle få punktering just idag av alla dagar om jag bara skulle köra ETT träningspass till och sen köpa sakerna imorgon? Jag menar... har jag klarat mig utan punktering på dessa däcken sedan 2008 så håller de väl EN dag till innan jag köper reserver, right? Så sagt och gjort, jag började cykla och sköt upp mina köp tills morgondagen.
GÖR. ALDRIG. SÅ.
Det är naivt. Idiotiskt. Jag är en j******a dumskalle.
2 mil hemifrån lite drygt kom jag rullande i hög fart nedför en nedförsbacke på en liten väg ute i ingenstans. Sen kom jag in i ett skuggigt parti och såg inte en liten grop som var i vägen.
PTWBOOOOOOOOMwoooooossccchhchhhchhh....
Framhjulspunka. Mitt ute i ingenstans.
Helv*te
Jag började fundera på vad snabbaste vägen var att ta sig. Insåg att närmsta busshållsplats var runt 15 kilometer längre framåt längs vägen, mot Rasbokil. Det ska sägas att jag inte tänkte några direkt poetiskt vackra ord i just det ögonblicket. Och ingen ryggsäck med vanliga skor hade jag med mig heller för den delen. Eftersom jag är en dum j*vla... ja, jag behöver inte fortsätta. Ni har ju träffat mig. Sätt in valfritt substantiv ni tycker beskriver mig bra efter det där så träffar ni säkert rätt.
Jag provade att sätta mig och rulla lite på cykeln med framhjulet punkterat, men det var ungefär som att cykla på is. Så det var bara att slänga av sig cykelskorna, knäppa av hjälmen och börja gå i strumporna på asfalten hemåt.
Ungefär 3 timmar senare, med ett par halvt söndettrasade fötter (5 blåsor på högerfoten, 4 på vänsterfoten) hade jag tagit mig fram till närmsta busshållsplats. Det ska sägas att det passerade många, många bilar med flak och släp under tiden, och alla bara tittade på mig där jag gick och såg lite ledsna ut men utan att stanna, Trots att jag kastade vädjande blickar på dem för att någon åtminstone skulle fråga "Hm, du... är det meningen att du ska gå och leda din cykel istället för att cykla på den? Eller behöver du skjuts?". Men nejdå. Men ledsna blickar fick jag flera. Tack för sympatin, alla ****** ***** som körde förbi mig idag. Hoppas hälften av dem (de med pickups eller släp) körde i diket efter att de kört förbi mig...
Väl hemma så tycker jag att denna bild illustrerar ganska bra hur pass glad jag var över mig själv:
Så mina fötter är nuförtiden förstörda och så är det med det.
Sen ska jag då i vanlig ordning avsluta med att tjata om mitt låtskrivande. Skrev FEM texter igår, vilket förvånar mig fortfarande. Såfort jag hade en ledig stund så skrev jag, både på morgonen, under dagen och senare även litegrann på kvällen. Sen fortsatte jag i sängen, och skrev till omkring 02.30. Det jag kallar för en produktiv dag hehum. Det intressanta denna gången var väl att jag inte hade så mycket att skriva om egentligen men jag fick inspiration av saker jag såg omkring mig eyyyy, och bara skrev freestyle ändå! Ganska så roligt faktiskt. Åtminstone en text blev jag ganska så nöjd med (för att vara skriven mellan mitt rum och min busshållsplats efter att ha sett en fågel som "fastnade" i luften när vinden tog tag i den. Skrev denna lilla låttexten under loppet av 500 meter. Ibland känner jag mig lite strange...)
Cementerad i Himmelen
Minns du när vi såg en fågel stilla i luften?
Du skrattade och sa "Haha, titta... den fastnade"
Och jag avslöjade aldrig med en blick för dig
Men när jag gick med dig
Kände jag mig alltid som den fågeln
För att gå tillsammans med dig var som att kunna flyga
Men samtidigt hänga kvar fast på samma plats
Den som aldrig kom någonstans
Men som verkade göra dig glad
Den fågeln var jag
Och jag kommer antagligen
Hänga stilla i luften igen
Med desperata vingslag igen
Cementerad i himmelen
Om jag får gå där bredvid dig och göra dig glad
Så bortse från den tragiska undertonen i mina ord
Det är inte den som är jag
Jag är bara en,
Cementerad i himmelen
Som vill göra dig glad
Nej jag avslöjade aldrig med ett ord för dig
Det hade du fått veta när du frågade mig
Ja, det är fritt fram att slita fram sågen och såga people. Men för att vara "500-meter-fyra-minuter-freestyle" efter att ha sett en sädesärla så tycker jag ändå att det där kändes okej haha!
Och så avslutar vi med ett låttips också! Oh yes, det ska med. Har snöat in ganska så ordentligt på The Airborne Toxic Event de senaste dagarna, så nu tycker jag att ni kanske borde göra samma sak lite och åtminstone höra en låt eller femton. Om ni bara vill börja med en så har ni ett förslag här:
Then there's just one... thing... you can do...
Blev lite sugen på att avsluta veckan bra dessutom, haha, (om en vecka kan 'förtjäna' att sluta bra så tycker jag denna borde få göra det, och inte BARA för mig). Så ägnade dagens första yrvakna timmar med att leta bland olika program, klippa och klistra videos från en gammal DVD som jag hade stående i bokhyllan, bara för att kunna få upp Follow That Dream på Youtube igen.
If you're tired and weary and you can't go on
If a distant dream is callin' you
Then there's just one thing you can do
Follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Now I've been searching for a heart that's free
Searching for someone
To search with me
I need a love, a love I can trust
Together we'll search for the things that come to us
In dreams, wherever they may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Now everyone has the right to live
The right to a chance to give what they have to give
The right to fight for the things they believe
For the things that come to them in dreams
Follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
To find the love you need
Yeah to find the love you need
Well come on follow that dream
Jag vann visst...
Ganska intressant att det första man vinner någonsin i princip är att cykla 300 kilometer. Kanske inte var så många som ställde upp i tävlingen eller något haha, jag låter det vara osagt ;)
Kan inte låta bli!
Det är faktiskt ganska kul att sitta och halvt stress-kvällsskriva B-uppsats-början när man har I'm On A Boat i högtalarna. Jag varnar känsliga tittare, detta är kanske inte bra någonstans egentligen, men jag kommer på mig själv med att småle varje gång partiet med "I'm ridin' on a dolphin, doin' flips and shit" kommer upp hahaha!
Så om ni inte har NÅGOT bättre för er så ta er en titt på denna videon yaaao! Den ÄR faktiskt kul (Jo, it is, really). Jag tänker härmed hävda att alla som inte kan se det roliga i en kille i kostym som sitter och studsar på en uppblåsbar delfin inte har någon humor överhuvudtaget ;)
