This lightning storm, this tidal wave. Konstig dag!
Helt tyst. Inte ett ljud från motorn.
Någon timme, en solpromenad, två gnälliga blurrade killar, ett batteribyte och ett befarat generatorfel senare rullade vi tillbaka söderut i förtid. Minisemestern blev en riktig miniminisemester (om än en skön sådan). Varför alla bilar väljer att break down i Norrköping är en fråga som borde forskas i enligt min åsikt. Risken för bilhaveri där är 66%-igt so far under en ettårsperiod.
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
För att få se det vackraste leendet i världen
Malmööööe, Bruce och bread
Coooooool, isn't it yao?
Vad händer, och vart håller jag hus ibland? Bägge dessa frågor kan sägas vara fullt berättigade. Bägge kan till stor del besvaras med "Hänger på Apoteket, och hos morfar". För det är det som händer och det är där jag hänger, eller i bil till Karlskrona som i går, eller i bil till den sjukaste platsen ever med Dennis som idag.
Men har i varje fall hängt en helg med lillsyrran nere i Maaaaalmöööööe, vilket var awesome och precis vad mina nerver behövde. För förutom att det var SVINKALLT utomhus, och att folk hade mördat någon stackare precis utanför Elinas och Simons lägenhet, och att Elina drog på sig en megaförkylning, så vart det bäeeesthäst. Vi lunkade runt på stan lite, var på en fest där min lillasyster boxade en stor kille, lagade hamburgare och lasagne hemma, köpte varsin godispåse och såg på film. Eller flera filmer. Alla recept på en perfect helg (sånårsompå förkylningen alltså)!
Så här ser da shooting hood Malmöe ut today ey:
Poliserna måste ha hört att syskonen Manninen skulle göra stan den helgen ;)
Elina bjöd på ettcrazy-smile, innan hon sprang bort och kastade sig över the cops. Vi ÅT fyra av dem. I promise!
Prooo-hamburger-cooking på lördagkvällen. Detta innan vi började beta av godispåsarna. Ohhh yeees
Filmtajm. Se aldrig "Flood". "Salt" rekommenderas däremot för actionkvällar. Den och GODISPÅSAR!!!
<---- Den här coolingen är med mig
- Hm, behöver vi sova i Frankfürt?
- Nej.
- Bra. Köln då?
- Nej.
- Sant, då är det ju bara fyra dagar tills nästa konsert. Var ska vi duscha, det måste vi ju någon gång?
- Finns en damm i Köln, där jämte arenan.
- Bra. Behöver vi sova i Berlin egentligen, vi har ju ändå en vilodag efter SanSebastian-spelningen?
- Nej, det klarar sig nog.
- Behöver vi egentligen sova, duscha eller äta alls på tre veckor?
- Äsch, nej, det klarar sig nog.
Typ sådär. Tror det är så gott som direkt citerat ur flera punkter av samtalet haha. Konsertsommar, here we go! Sen blir det Tom Petty i Globen, England-resa och sist Ullevi-tältning. Hihi. Waaaaaah! Börjar som sagt bli peppad på att se alla gubbar rocka loss. Som det såg ut på Grammy-galan kan de visst bygga lite tryck live ännu! Tanken på en dubbel Ullevi börjar bli alltmer tilltalande
Sist och inte minst, jag har bakat bröd. Lovade Sebastian en bild på det, så här kommer den ;) 
Och nu börjar jag bli sjukt trött, dags för sömndags så att säga. Men först veckans låt, har nästan redan lyssnat sönder I Can Feel A Hot One av Manchester Orchestra. Den rekommenderas skarpt. Imorgon ska jag baka mer bröd!
Den om hatkärlek till snö. Och Dennis Olssons hus.
Nu blir det dags för ett inlägg fyllt med lite bilder. Spenderar väl ungefär 75% av min tid hos morfar nuförtiden, eller i bilen. Men förutom det händer typ tre saker till: böcker, löpning samt följa Martins pokerframgångar/Dennis pokermisslyckanden. En av dessa tre saker valde jag att fotografera häromdagen, nämligen löpningen. (anledningen till valet av just detta är att det är tråkigt med bilder på böcker, ännu tråkigare med bilder på Dennis, och för att fotomodellen Martin skulle ha klubbat mig som en stackars sälunge om jag tog en bild på honom och bloggade den).
Så, så här ser en standard löprunda på 10-15 kilometer ut en vacker vinterdag i miserabla Bleki... underbara Blekinge!
Vi börjar med att lämna undersköna Jämshög. Och, eh, två träd. Just det. Två träd. Det är vi unika med i Blekinge!
Till en början är det alltid lite jobbigt att springa denna runda, för du lämnar detta fältet snett bakom, och vet att du om en bra stund kommer att passera höjderna längst bort i bild. Då börjar tröttheten vanligtvis.
Efter ett par hundra meter till börjar så vägen mot uppväxtplatsen. Och iskalla blåsten över åkrarna.
Till en början var det väldigt, väldigt icke-inspirerande väder.
HÄST!
Bästast med att springa härnere är ändå att det kan vara så vackert då himlen liksom har "bra dagar". Då gör alla fält, skog och skuggor att molnen liksom framstår lite tydligare och mycket coolare än på andra platser.
Sjukt mycket bilar ute just denna dag. Och lastbilar. Vilket ogillades skarpt på så smala vägar, kändes som farligt hela tiden nästan.
Nu nästan framme i Gränum, näst sista fältet av alla de fält och åkrar som passeras. Gränum ligger liksom på kullarna längst bak i denna bild. Och jag älskade löparvädret i veckan!
I denna lilla by har alltså hundratals stencoola legender växt upp de senaste decennierna.
Och efter en halvmils löpning kommer en helig Graal. Svaret på en fråga som har brytt människor genom årtusenden. En gåta som har åsamkat miljoner nyfikna världen över sammanlagt miljarder och miljarder utav sömnlösa nätter: VAR bor egentligen DENNIS OLSSON?!
Svaret? Jo, HÄR:
Därefter passerades Gränums gamla bränneri, där mer än en potatis har blivit sprit genom åren. Ungefär här började jag dessutom bli pigg i benen, efter 5-6 sega kilometer.
Det blev en väldigt fin eftermiddag innan solen började gå ner och det blev iskallt. Såna här eftermiddagar är liksom hela kärnan i varför någon överhuvudtaget borde prova på att springa.
Detta höll inte vägen med om, som inte vill vara lika bra att springa på som vädret ville vara bra att springa i.
Sen började solen gå ner och plötsligt blev det kallt med dryga halvmilen kvar.
Kallt men ganska så alrighty vackert fortfarande
Och här började jag bli sliten, men vill visa hur oberörd jag är på bild at least. Samt den fröjdiga skäggväxt som Dennis önskar han hade men aldrig kommer komma i närheten av.
Har en slags hatkärlek till snö. När det är vaaaaaarmt ute är snö typ det bästa som finns, lyser upp och är allmänt bäst. Jag erkänner det! När det sen är kallt ute är snö bara jobbigt, kommer in i skorna och du vill inte se snö igen. Jag älskar och hatar snö.
Men mot slutet blev det ändå varmt igen. Och just denna biten var den bästa på hela rundan, så sjukt fint. Jag lider på allvar med alla som inte var där just då (med andra ord hela världen förutom jag, wow!). Nu är vi på andra sidan av de där kullarna som syntes på bild numero två, alltså snart hemma igen.
Hade egentligen fyra bilder till jag ville visa, men de går tydligen inte ladda upp här, för att blogg.se är efterbliven. För att underdriva. Så sista bilden blir istället ett praktexempel på hur verkligheten ser ut, för att jag inte vill riskera att bli fjollig med bilder på migsjälv ännu på ett tag. So long people, hälsningar från snöiga och kalla Jämshög! Imorgon är det Kalleskrona som gäller, på onsdag ska jag flytta möbler, på torsdag vill jag åka skridskor. Tjo!
The faces always stay the same
So I face the fact that I'm just fine
I said that I'm just fine
reflektion
Fungerar inte om jag får en paus
Detta förutsatt att det går, låt säga, 100 ögonblick på en sekund... ingen exakt vetenskap. Multiplicera det med så många ögonblick ni tror blir en dag så har ni min dag iaf. Så det så.
Men på något konstigt sätt är det nästan skönast att flänga runt till vänster och höger och vara lite stressad hela tiden. För just nu fungerar jag inte helt hundra utan en plan verkligen. For real. Fick cirkus 1½ timme över i... förrgår? Där inget var planerat alls bara för en kort stund innan det var dags att åka någonstans igen. Och jag tror den lediga stunden gick till att sitta med gitarren i knäet, stirra rakt in i väggen och på saker som stod i mitt rum, strumma ett C och bara... ja. Bara det i typ 1½ timme innan jag insåg att det var dags att åka igen. Kändes nästan som en mental kortslutning, och när jag sen satt i bilen efteråt igen började jag fundera på om jag slutligen har blivit helt dum i huvudet haha.
Nu är nästa plan på tur att försöka boka främre parkett till Tom Petty i Globen i sommar. Biljettsläpp klockan 9 imorgon, samma gamla härliga panika-framför-en-buffrande-biljettsida-känsla väntar alltså med största sannolikhet om under åtta timmar. Sen blir det biltvätt, dammsugning, förhoppningsvis lite gitarr och därefter en ny kväll hemma hos morfar. Lämnar er med lite låttips och en gammal bild jag hittade här på morfar och pappa på rally, en bild som verkar nog så cool att återuppleva här på bloggen! Godnatt på er
"This guy is fucked up, but I love him."
Detta är lite symptomatiskt för mitt bloggskrivande: jag startar upp den på nytt, kollar i kalendern utan att ha något direkt inbokat förutom att "träffa folk" närmsta veckan... och på fem dagar har jag inte ens hunnit betala av mina räkningar. F*ck. Detta skriver jag nu i blixtfart, då det ikväll blir bilen hem till morfar för att sova där och hjälpa honom med hans näringsdropp. Tidigare idag har det varit försök till biltvätt, städats och ätits sockerkaka hemma hos farmor. Har så mycket tid över att jag hänger med familjen och andra folk hela tiden och därmed inte får någon tid över ens till att lyssna på musik eller borsta tänderna (knappt).
Ska skriva ett längra blogginlägg imorgon! Räkna med att det rullar in någon gång efter midnatt då jag antagligen blir hos morfar större delen av dagen imorgon och därefter antagligen träffar ytterligare 35-40 pers på de tre "fria" timmarna innan läggdags imorgon som jag inte hade räknat med...
Tills dess får alla nöja sig med Ilya Bryzgalov ovan. Är störttrött på allt som har med ishockey att göra, men efter att Dennis fick med mig och Martin på ett 4-timmars "NHL Winter Classic-maraton" framför TV:n har det blivit både landhockey i snöslask och ny förkylning som följd. Och Ilya är nog den enda hockeyspelare på ett tag som jag spontant har tänkt "Haha, yeah... awesome" om.
Så börja samla massa hockeybilder på Ilya gott folk. Och Spotifya We Take Care Of Our Own , Bruce nya singel. Inte för att den är sådär superbra, mer en alldeles godkänd låt. Men skulle väl inte fylla upp bilden som "Springsteen-moron" i allas era ögon om jag inte nämnde Bruce och sen skrev minst "WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, NYA SINGELN UTE, JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!! SNART TURNÉ!!!! SOMMAR! JAAAAAA!". Så eh, hrm, jag tar ton och skriker:
WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH, NYA SINGELN UTE, JAG DÖÖÖÖÖÖR!!!! SNART TURNÉ!!!! SOMMAR! JAAAAAA!
Ta med er dessa ospontana ord tills nästa blogginlägg som förhoppningsvis blir imorgon då. Tjo på er allihop!
Back in business
På allmänhetens samlade önskan (en person) påbörjas återupplivningsförsök 37 av denna blogg. Nu har jag ju faktiskt tid igen så att säga, ingen C-uppsats att skylla på, ingen styrelsetid att passa på ett tag, inget jobb ännu, inget lopp att springa, knappt några klockslag att passa... bara en massa lådor att packa upp, tv-serier att avsluta, bröd att baka, mil att springa ändå, Blekinge-vy att stirra på samt solglasögon och kläder att testa. Mest för att det är kul liksom, att se mer galen ut än vanligt ibland. Om nu det är fysiskt möjligt.
Whatever whenever, I'm back in business för att jag är out of business people!
Så denna blogg ska nu på nytt försöka rapportera om de fantastiska nyheter som händer i det landskap vissa tror är en stad i Skåne. Extrem gangster som jag tillfälligtvis är kommer jag bara att rapportera om stenhårda awesome saker. Freakin' don't come near me or you'll die motherfucka'-saker. Som:
Min nya kniv,
min nya ännu större kniv,
mitt nya svärd,
min nya helikopter,
min nya tandborste,
min nya tur-elefant,
min nya låttext,
mina nya solglasögon (som varit med på alla tidigare bilder för er som inte såg det, och som egentligen är gamla, men nya för mig, men egentligen inte alls nya alltså... eh... ja, ni förstår. Nya men gamla),
min nya... eh... Jif?
... ... ja. Det kommer att handla om sådana saker. Coola saker. Badass saker. Som svärd, Jif och elefanter. Och sånt kul. Det är sådana saker som enligt min åsikt borde inträffa för att liksom kröna den 15e flytten sedan år 2000 för min del. Det kommer bli en nummer 16 till hösten dessutom, tillbaka till Uppsala. Och i sedvanlig ordning lär det väl hinna flyttas minst 2 gånger innan hösten kommer och det är dags att flytta igen. Förlåt för allt gnäll, vill bara göra klart att jag ALDRIG NÅGONSIN vill se en flyttkartong igen. Aldrig.
Utöver rapporter om all icke-awesome awesomeness kommer det här as usuall antaligen mest vara en hel massa bilder, konsert-längtan-prat, låt-skrivartjat och musiktips. Med andra ord rekommenderar jag er att kika på bilderna och det som står med feeeeta bokstäver. Det är oftast enough för vad en normal human being orkar uthärda, är min professionella psykologiska gissning!
Så, jag avslutar denna comeback med en början på fortsättningen då, låttips och låttext-gnäll! Lyssna på dessa när ni har tid över, kära läsare. Med andra ord NU, eftersom ni antagligen måste ha sjukt mycket tid över genom att klicka er till denna blogg. Antingen det eller bara allmänt dålig fantasi och smak sena kvällar "whistle"
- Lars Demian – Fyllot & Miss World
- Dispatch – The General
- Mumford & Sons – Awake My Soul
- Band of Horses – Dilly
- Sigur Ros – Fljótavík (denna var temat för varenda molning dag förra veckan)
Och så lite allmänt låttext-flum för att på ett snyggt sätt fylla ut detta fundamentala kazaaaaaaam-blogginlägg.
Ditt hjärta har ett otacksamt jobb
Med taggtråd alltid uppklådd
Du piskar det likt en slav
Hela vägen ner i din grav
Och det är så lätt att se
Nu när löven har fallit ner
Hur asfalten bakom ditt hus
Äter upp allt ljus
Du slår händerna mot asfalten
Och skriker "Ge ljuset tillbaka!"
Trafiken rundar dig i timmar
Där du tårögd sitter på gatan
Du rullar runt och andas in
Vattnet mellan stenarna
Tills du känner kylan i magen
Och mörkret över grenarna
"Den här världen är ett skämt"
Tänker du högt för dig själv
När hösten den flyr med din tröst
Jag önskar någon hörde din röst
Nu är du vaken varje vintermorgon
Och skälver över tiden
Som du önskar höll dig i handen
Där du sitter och tar den för given
Men det enda den handen gör
Vilar varsamt mot din kind
Och drar tunna streck i ditt ansikte
Torkar inga tårar från någons skinn
"Jag vill se ljuset komma tillbaka"
Viskar du där på din köksstol
När dina tårar når ditt bröst
Och jag önskar någon hörde din röst
"Men denna världen är ett skämt"
Tänker jag högt för mig själv
När mina tårar når mitt bröst
Och jag önskar jag fick höra din röst
Med sådant kreativt nonsens avslutar vi för nu. Och om ni inte tycker det låter som en bra idé tänker jag se sur ut och hugga er med ett svärd! Så det så. Sov så gott och allt sånt kul
Ett litet tag sen sist
TJO!
Om det finns någon stackars sate som läser här fortfarande (jag lider med er för mitt urusla bloggande i sådana fall, förlåtförlåtförlåt) så blir ni säkert mer förbaskade än glada nu när jag skriver, och tänker "Faaaaaa*n David, hur kan du vara så seg på att skriva?!". Nåväl...
Jag kan bara säga att jag förstår er, och sen fortsätta med att göra läsarvärlden besviken när jag nu säger: här kommer inte skrivas något vettigt i natt heller! Detta trots att det hänt mycket som jag tycker är fantastiskt kul, saker som jag ska försöka ta tag i med ett blogginlägg om dessa mer vettiga saker inom en synnerligen snar framtid. Även om jag inte lovar något.
Men nu, NU... NU vill jag bara spotta ut en låttext jag har knåpat ihop. Inte i brist på bättre saker att göra, men med missat Greenpeace-jobb ikväll fick det bli som det blev och gå som det gick med skrivhäfte istället för skolbok and that's just it. Så om någon här möjligtvis är totalt uttråkad, så uttråkad att hon eller han tar sig tiden att kika här trots att jag är världens uslaste ynkling på att uppdatera, kanske denne har så tråkigt att det orkas slöscrollas igenom Hösten Ska Känns Som Iskallt Vatten innan kvällen för denna någon vidare till Facebook igen.
Det sista ljuset brinner ut, syrebrist sen tar det slut
Vi vill se något vackert i natten, regnbågar och vägen till skatten
För ett sätt att slippa alkohol, ger vi våra kroppar allt de tål
Det finns ingen plats för dem, som har själar med synbara hål
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att slå, lämnade i elden vi två
Våra hjärtan sjunger en trasig sång, frågar "Varför är vi igång?"
Likt små kolgruvefåglar från Kina, brända lik som gick återuppliva
Efter natten stiger solen, i ett kretslopp tills den dör
Skulle härma våra hjärtan om den kunde, skrika "Varför? Varför? Varför?"
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, i periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att bli spottade på, sargade i elden vi två
Det sista ljuset har flämtat ut, har alla soluppgångar tagit slut?
Eller är det som med våra hjärtans slag, kanske en sista dag...
Mitt eget har ett otacksamt jobb, med taggtråd dagligen uppklådd
Likt en sönderpiskad slav, hela vägen ner i min grav
Det får aldrig se det vackra i natten, för hösten fyller bröstet med iskallt vatten
Som om en härjande inbilsk Satan, håller hov med vintern längs gatan
Kompat av miljarder hjärtans slag, lyser solen upp en dag
Det sista den orkar förmå, när vi brinner i elden vi två
Vi har fått hjärtan stöpta i stål, för våra själar med synbara hål
Det blir som sådär när inget annat vettigt blir gjort. Det och vegetarisk lasagne och stirra in i väggen för att det är vad som görs när man känner sig hjärndöd-trött under hösten tydligen ;) Har lyckats fastna för denna snubbens musik dessutom, strangely enough:
Inget särskilt att rekommendera egentligen, så för lite extra skojs skull får ni gissa vem det är! Det mest spännande som händer på bloggen idag ;) Sov så gott på er people, det ska jag göra nu.
Och visst ja, PS; tips på uppsats-ämnen mottages tacksamt. Och sen ett tips som är hörvärt. http://www.youtube.com/watch?v=Xun1njX0MKw Tjo!
Videoblogging, another try!
Ni får ju ursäkta frisyren min, men resten är som vanligt alldeles epicisch
När åskan slår (och det hundratusen år mellan blogginläggen går)
Och nu har jag ju lovat Sebastian att uppdatera här (för, ja, 5000:e gången i ordningen?)... så det är väl lika bra att det blir 5000ende gången gillt och jag faktiskt uppdaterar när jag säger att det ska göras. Hehum. Håll till godo!
Det lite komiska till en början är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Vad händer egentligen, hm? Det blev ju blandannat fransk festival, Arras, Paris, Eiffeltornet, Coldplay, Arcade Fire, Elbow och Eels med Anna och Emma (men det misstänker jag redan att ni som faktiskt har hittat hit redan vet om vid det här laget). Oavsett vilket så vart det awesome roligt iaf!
Sen var jag hemma hos lillasyster och Simon ett tag. Där blev det vila, Coraline, Trolljegeren, ekologisk mat, flyga minihelikopter, glass, promenad i parker och allmänt awesomeness. Såhär coola var jag och Elina då:
Och så har jag åkt bil med morfar, som körde för första gången sen han fick benet amputerat så vitt jag vet. Det gick strålande bra!
Förutom detta, och slutligen för nu (varför blir alla mina blogginlägg typ resuméer haha? jaja...) så har jag ju skrivit en massiv massa låttexter too. Och för att kompensera stackars Zeb litegrann för att jag inte bloggat in ages så ska ni nu få se mig sjunga. Jag lider med er. Ska redan dra lite bortförklaringar:
Jag är här förkyld, oduschad, spelar med bruten högerhand, har lunginflammation, är tondöv, hade folk som skrek utanför fönstret och distraherade mig, jag kan generellt sätt inte sjunga överhuvudtaget... det får duga. Så var det när jag spelade in detta (promise):
Kallar detta fantastiska alster (får inte kalla det "skräp" för vissa personer haha, så då får det blir "fantastiska alster" istället) för När Åskan Slår. Faktiskt INTE inspirerad av mitt eget liv weeeeey, åtminstone inte the major part. Det åskade utomhus och ösregnade när jag skrev den däremot. Orkar ni inte lyssna igenom så förstår jag er. Till er som inte gör det: Ciao sålänge, vi höres people! ;)
Till Zeb som jag kommer tvinga lyssna/läsa igenom detta tids nog ändå, stackare: Ackorden är A, Asus4, E, Esus, F#m och C#m i lite olika varianter bara, det får du hålla till godo med :P Texten går som föjer:
De gick hand i hand på vägen dit
De gick enskilda vägar hem
Han viskade ”Jag älskar dig”
Hon sa ”Vi ses nog inte igen”
Det kalla hällregnet öser ner
Åskan slår och luften sprakar
Vägen är täckt med droppar
Ett sätt hans ögon nu bejakar
Det är osäkert att säga
Om det är åskan eller hjärtat hans som knakar
En desperat jakt klockan fem
Innan han följer någon annan hem
Nästa kväll plågar insikten
Ingen har någon egentligen
Nästan soluppgång när han tar
Nästa berusning, brunbränd och rar
Vem har inte svårt att somna själv?
Morgonpromenad när han är klar
Det är svårt att säga än
Vad som knakar egentligen
Om det är åskan därute som slår
Eller hans puls som kommer och går
Hon har en ny nu, han har sig själv
När natten formar gatan till en älv
Sprungen ur regnet eller en tår
En spegel av sekunderna som går
Himlen lyser upp emellanåt
Natten är kvav, mörk och våt
Han tycker att gatan här speglar livet
Alla har trampat och övergivit
En desperat jakt klockan fem
Innan han följer någon annan hem
Nästa kväll plågar insikten
Ingen har någon egentligen
Det är svårt att säga när åskan slår
Om det passerar timmar eller år
När det enda han ser som finns kvar
Är en översvämmad trottoar
(och av någon anledning så kommer hela låttexten lite sådär oestetiskt till vänster i bild härovanför utan att jag orkar ändra det... så, eh, det får helt enkelt se ut så. Hajdohejhejhej!)
143 år
bara en liten update, så här det går när datorn kraschar och inget jobb blir gjort:
"143 År"
Stod framför en gravsten ett tag
Det stod att hon var född 1842
Och död 1865
Jag kände solen i min nacke så tydligt
Sen skyndade jag på stegen hem
Snart 143 år
Och jag fick komma hem igen
Ibland måste du jobba så hårt för lycka
Ibland hittar lyckan dig
Det är väl så livet lever
Så lev det efter den regeln
Så länge du bara kan
Om 143 år har du inte mycket
Inte mycket för att ångra dig
Minns du när vi såg en fågel?
Den hängde stilla i luften
Du skrattade och sa "Haha"
"Titta... den fastnade"
Och jag avslöjade aldrig med en blick för dig
Men där jag gick med dig
Kände jag mig alltid
Som den fågeln
För att gå tillsammans med dig
Var som att kunna flyga
Men samtidigt hänga kvar på samma plats
Den som aldrig kom någonstans
Men som verkade göra dig glad
Den fågeln var alltid jag
Och jag kommer antagligen
Hänga stilla i luften igen
Med desperata vingslag igen
Cementerad i himmelen
Om jag får flyga där bredvid dig
Och försöka göra dig glad
Så bortse från den tragiska undertonen
I mina ord
Det är inte den som är jag
Jag är bara en
Cementerad i himmelen
Som medvetet fastnar i luften igen
När jag försöker göra dig glad
Jag intalade mig själv
Att solen höll mig i handen
När jag gick grusgångar hem
Då var det så det kändes
Nej jag avslöjade aldrig med ett ord för dig
De saker du hade fått veta
När du frågade mig
Så många oställda frågor
Som ingen vill ha svar på
Du hade så
Många oställda frågor
Som du inte ville ha svaren på
143 år
143 år
Ingen skillnad nu mot då
Jag ser ingen skillnad nu mot då
Och visst ja, jag bakade scones häromdagen! Såhär weird var jag då (får ju göra Dennis nöjd också, för få fjantbilder nowadays):
Periodare? Jag? Neeeeeeeej...
Det trista för "alla" mina bloggläsare är att när jag är en periodare här så skriver jag när det INTE händer så mycket. Som nu. När jag är ute och tränar, och sen pluggar, men inte så mycket annat... då tar jag mig tid att skriva ett blogginlägg där jag säger "Eh, jag gör inte så mycket nu, men detta har jag typ ätit sen senast... eh..."
Istället för att beskriva hela min Blekingeresa (som var stundtals väldigt, väldigt awesome, bilden här ovan är en av ett hundratal indikatorer på det) och därefter mala på om en helg med SFS-Fum i Örebro så kommer ni nu alltså istället få höra om hur jag misslyckades totalt på dagens träningspass. Oväntat?
Och så maler jag på lite längst ner om att jag skriver låttexter. Suprised? Didn't think so.
Och så skickar jag med ett låttips i slutet! Explosionsartat!
Och ja, nu börjar Blekinge-semestern bli för långt borta för att skriva ner (och utan att jag tog mer än TRE bilder. Med mobilkameran. Vad håller jag på med?! Ska tigga massa bilder av Anna sen från 1½ av dagarna någon gång i framtiden mohaha, men förutom det så MÅSTE jag ta mig tusan slänga fram min kamera oftare). Det enda "extraordinära" som hänt sen jag kom tillbaka till Uppland var gårdagens Spela-kväll på Kalmar Nation. Det var förvissor riktigt, riktigt trevligt! Så sjukt bra plan, och Pierre som jag fick äran att supporta skötte sig med bravur bra. Så när som på att han skulle sjungt ut lite sina första låtar för att få fram texterna mer på något vis, men his last song for the night vart riktigt bra! Ni som läser här får hoppas att han blir upptäckt så att ni får höra det jag får höra haha, för det är värt att kunna plockas fram på allas iPod/Spotify-listor i framtiden I think.
Skulle ut och nöta 8 mil på min käraste Bianchi-racer idag tänkte jag, då jag på allvar började känna av paniken att Vättern-rundan och 30 mil faktiskt är under en månad bort nu. Herregud.
Men jaja, nog om den paniken. Eftersom klockan blev mycket tänkte jag att jag lika gärna kunde skjuta upp mina planer på att köpa en reservslang, pump och cykelolja till cykeln tills imorgon. Jag menar, vad var oddsen för att jag skulle få punktering just idag av alla dagar om jag bara skulle köra ETT träningspass till och sen köpa sakerna imorgon? Jag menar... har jag klarat mig utan punktering på dessa däcken sedan 2008 så håller de väl EN dag till innan jag köper reserver, right? Så sagt och gjort, jag började cykla och sköt upp mina köp tills morgondagen.
GÖR. ALDRIG. SÅ.
Det är naivt. Idiotiskt. Jag är en j******a dumskalle.
2 mil hemifrån lite drygt kom jag rullande i hög fart nedför en nedförsbacke på en liten väg ute i ingenstans. Sen kom jag in i ett skuggigt parti och såg inte en liten grop som var i vägen.
PTWBOOOOOOOOMwoooooossccchhchhhchhh....
Framhjulspunka. Mitt ute i ingenstans.
Helv*te
Jag började fundera på vad snabbaste vägen var att ta sig. Insåg att närmsta busshållsplats var runt 15 kilometer längre framåt längs vägen, mot Rasbokil. Det ska sägas att jag inte tänkte några direkt poetiskt vackra ord i just det ögonblicket. Och ingen ryggsäck med vanliga skor hade jag med mig heller för den delen. Eftersom jag är en dum j*vla... ja, jag behöver inte fortsätta. Ni har ju träffat mig. Sätt in valfritt substantiv ni tycker beskriver mig bra efter det där så träffar ni säkert rätt.
Jag provade att sätta mig och rulla lite på cykeln med framhjulet punkterat, men det var ungefär som att cykla på is. Så det var bara att slänga av sig cykelskorna, knäppa av hjälmen och börja gå i strumporna på asfalten hemåt.
Ungefär 3 timmar senare, med ett par halvt söndettrasade fötter (5 blåsor på högerfoten, 4 på vänsterfoten) hade jag tagit mig fram till närmsta busshållsplats. Det ska sägas att det passerade många, många bilar med flak och släp under tiden, och alla bara tittade på mig där jag gick och såg lite ledsna ut men utan att stanna, Trots att jag kastade vädjande blickar på dem för att någon åtminstone skulle fråga "Hm, du... är det meningen att du ska gå och leda din cykel istället för att cykla på den? Eller behöver du skjuts?". Men nejdå. Men ledsna blickar fick jag flera. Tack för sympatin, alla ****** ***** som körde förbi mig idag. Hoppas hälften av dem (de med pickups eller släp) körde i diket efter att de kört förbi mig...
Väl hemma så tycker jag att denna bild illustrerar ganska bra hur pass glad jag var över mig själv:
Så mina fötter är nuförtiden förstörda och så är det med det.
Sen ska jag då i vanlig ordning avsluta med att tjata om mitt låtskrivande. Skrev FEM texter igår, vilket förvånar mig fortfarande. Såfort jag hade en ledig stund så skrev jag, både på morgonen, under dagen och senare även litegrann på kvällen. Sen fortsatte jag i sängen, och skrev till omkring 02.30. Det jag kallar för en produktiv dag hehum. Det intressanta denna gången var väl att jag inte hade så mycket att skriva om egentligen men jag fick inspiration av saker jag såg omkring mig eyyyy, och bara skrev freestyle ändå! Ganska så roligt faktiskt. Åtminstone en text blev jag ganska så nöjd med (för att vara skriven mellan mitt rum och min busshållsplats efter att ha sett en fågel som "fastnade" i luften när vinden tog tag i den. Skrev denna lilla låttexten under loppet av 500 meter. Ibland känner jag mig lite strange...)
Cementerad i Himmelen
Minns du när vi såg en fågel stilla i luften?
Du skrattade och sa "Haha, titta... den fastnade"
Och jag avslöjade aldrig med en blick för dig
Men när jag gick med dig
Kände jag mig alltid som den fågeln
För att gå tillsammans med dig var som att kunna flyga
Men samtidigt hänga kvar fast på samma plats
Den som aldrig kom någonstans
Men som verkade göra dig glad
Den fågeln var jag
Och jag kommer antagligen
Hänga stilla i luften igen
Med desperata vingslag igen
Cementerad i himmelen
Om jag får gå där bredvid dig och göra dig glad
Så bortse från den tragiska undertonen i mina ord
Det är inte den som är jag
Jag är bara en,
Cementerad i himmelen
Som vill göra dig glad
Nej jag avslöjade aldrig med ett ord för dig
Det hade du fått veta när du frågade mig
Ja, det är fritt fram att slita fram sågen och såga people. Men för att vara "500-meter-fyra-minuter-freestyle" efter att ha sett en sädesärla så tycker jag ändå att det där kändes okej haha!
Och så avslutar vi med ett låttips också! Oh yes, det ska med. Har snöat in ganska så ordentligt på The Airborne Toxic Event de senaste dagarna, så nu tycker jag att ni kanske borde göra samma sak lite och åtminstone höra en låt eller femton. Om ni bara vill börja med en så har ni ett förslag här:
Then there's just one... thing... you can do...
Blev lite sugen på att avsluta veckan bra dessutom, haha, (om en vecka kan 'förtjäna' att sluta bra så tycker jag denna borde få göra det, och inte BARA för mig). Så ägnade dagens första yrvakna timmar med att leta bland olika program, klippa och klistra videos från en gammal DVD som jag hade stående i bokhyllan, bara för att kunna få upp Follow That Dream på Youtube igen.
If you're tired and weary and you can't go on
If a distant dream is callin' you
Then there's just one thing you can do
Follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Now I've been searching for a heart that's free
Searching for someone
To search with me
I need a love, a love I can trust
Together we'll search for the things that come to us
In dreams, wherever they may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Now everyone has the right to live
The right to a chance to give what they have to give
The right to fight for the things they believe
For the things that come to them in dreams
Follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
Come on yeah, follow that dream
Wherever it may lead
Come on now, follow that dream
To find the love you need
To find the love you need
Yeah to find the love you need
Well come on follow that dream
Jag vann visst...
Ganska intressant att det första man vinner någonsin i princip är att cykla 300 kilometer. Kanske inte var så många som ställde upp i tävlingen eller något haha, jag låter det vara osagt ;)
Kan inte låta bli!
Det är faktiskt ganska kul att sitta och halvt stress-kvällsskriva B-uppsats-början när man har I'm On A Boat i högtalarna. Jag varnar känsliga tittare, detta är kanske inte bra någonstans egentligen, men jag kommer på mig själv med att småle varje gång partiet med "I'm ridin' on a dolphin, doin' flips and shit" kommer upp hahaha!
Så om ni inte har NÅGOT bättre för er så ta er en titt på denna videon yaaao! Den ÄR faktiskt kul (Jo, it is, really). Jag tänker härmed hävda att alla som inte kan se det roliga i en kille i kostym som sitter och studsar på en uppblåsbar delfin inte har någon humor överhuvudtaget ;)
Vill någon rädda livet på ett cirkusfreak?
Tänkte ju egentligen slänga upp Normal här, men sen kände jag inte för det längre och så har jag ju faktiskt redan mp3at den låten till stackars Dennis, Martin och Sebastian. Lider med deras trumhinnor fortfarande. Slänger upp en total-improviserad version av Vill någon rädda livet på ett cirkusfreak istället. Förvisso är videon inte dagsfärsk, jag sjunger dåligt med ett antal knack i rösten och improviserar väl vartenda ackord förutom första C:et. Och deppig är den väl också på något plan, menmen... har ju lovat en video så då får jag väl posta en sådan, wiiiiie!
Om någon orkar titta igenom detta på allvar så får ni bare that in mind och kanske fokusera mer på texten än på hur jag sjunger och spelar skräpet.
Till och med oduschad är man haha, men jaja. Jag postar ju inte direkt här för att ragga upp mina läsare så! (ledsen Dennis ;-) )
Har du stirrat in i en spegel och hatat det du ser?
Jag går ifrån alla speglar
Med en önskan om att aldrig se en spegel mer
Kan du känna att du inte räcker?
Du kan få sätta dig här bredvid
Jag kan berätta att jag förstår dig
Och att alla tröttnar på mig efter en tid
Jag kan ge dig alla experttips
På hur en otillräcklig person kan må
Kanske kan du gå ifrån mig säker sen efteråt
Med en person mindre att vilja förstå
Jag gör ingenting fel
Men hur jag än försöker gör jag allting fel
Jag lever ut vartenda väderstreck
Tar vartenda tåg man kan hoppa på
Finns inte en perrong som inte är grå
Jag har lagt mitt liv på rälsen
Men vad ska man göra för att må bra då?
Jag har sett karnevaler
Stackars cirkusfreaks
Men du kan leva ut en mardröm så mycket att du blir den själv
Att du blir en själv
Det svider när du ler nu
När du inte säger ”Allt blir bra”
Det är nog det jag behöver
Och det du behövde så jag sa ”Allt blir bra”
”Du ser att livet leker”
Och jag tänkte ”För dig ibland, inte för mig”
Men vem är jag att fördöma?
Jag faller väl hellre isär än att se dig falla isär
Bli en sån som jag är
En sån som är trasig
Och som ingen orkar laga
Ingen orkar lägga ner den energin
Du sken upp och jag log när du log
Då det ensamma inom mig dog
Men det kommer ju alltid tillbaka
Jag har sett karnevaler
Stackars cirkusfreaks
Och du kan drömma en dröm så mycket att livet blir till en
mardröm
Ramses! (och videoblogg kaaaanske snart)
Till att börja med har jag lovat Elina bild på min kära grannkatt Ramses haha, så jag tänkte att jag kunde slänga upp det direkt! Eftersom Ramses antagligen är världens mest nyfikna katt och omöjligt kan sitta still så tror jag att jag har ett tjuogtal suddiga bilder på honom när han flänger runt i och utanför mitt lilla rum. Och varje gång han går runt härinne och man stänger dörren så vill han ut för han blir nyfiken på vad som finns därute...
...och varje gång man har släppt ut honom så går det cirka en minut sen hoppar han upp på trappräcket och vill in igen för han vill se vad jag gör där inne. Antingen så är han på allvar faktiskt supernyfiken, eller så har han bara liksom jag minne som en guldfisk. Kanske en kombination? Så här ser det gullet ut i alla fall:
(
I övrigt så har det såhärlångt varit en ganska så händelselös vecka för min del, sånärsompå a few best happenings! Första halvan använde jag varje fri minut till att hitta ursäkter för att inte plugga, vilket ledde till att jag tränade eller inte gjorde mycket alls. Andra halvan har jag använt alla fria minuter till att spela gitarr och träna istället, vilket också innebär att jag knappt gjort någonting alls.
MEN de "sweet happeningsen" har trots allt varit awesome bra som sagt! Ölkvällen med de få som dök upp från klassen i onsdags vart supertrevlig på riktigt, även om det var lite väl mycket prat om kungabröllop vilket inte riktigt är mitt intresseområde haha. Men en öl med trevligt folk i någon timme slår ändå aldrig riktigt fel!
Sen så vart det cyklingpass på 93 kilometer med ett stort Team Sportia-uppbåd vilket var fantastiskt kul! Trots ett par gropiga vägar som höll på att knäcka handlederna (jag skojar inte) så var det sjukt uppiggande att cykla i klunga och snitta 29-30km/h! Pigg i benen var jag också och det är alltid lite speciellt att ligga främst i en uppförsbacke med över 20 man på rulle bakom sig och dra ifrån dem med bara någon meter sådär haha!
Såhär ser en sån samling cyklister ut ovanifrån, innan vi begav oss från Boländerna här i Uppis
Sen landade Anna i Uppsala i förrgår, vilket efter ännu ett träningspass som bara var STRÅLANDE resulterade i glass, sitta på bryggan och kaffe/Cola. Don't need to mention att det alltid är lika roligt att se Anna igen bara (om du läser detta så jupp, så är det tro det eller ej! ;-) ), och att prata in påsken med låt oss säga olika intressanta samtalsämnen bara (haha) i strålande solsken med glass och "Lisas sten" vart hur trevligt som helst!
Det är väl kort sammanfattat de roliga happening-thing-tjing-sakerna som har hänt sen senast! Plus att mammas maratonsamtal nu är knäckta av Sebastians hahaha, något jag ALDRIG trodde skulle hända... men vi stackars separerade själar måste pratar av oss likt tonårsflickor med varandra lite då och då för att hålla oss lugna (åtminstone Zeb, jupp, åtminstone Zeb) ;-) Nej men haha, våra maratonsamtal bör också räknas in på veckans plussida!
Och så kommer vi till Dennis demand om en videoblogg... det kan vara på väg mr. Har suttit varenda ledig stund i denna veckan och knåpat på lite låt-upplägg och har nog faktiskt färdigställt min gamla gymnasie-låt Normal, en låt som jag finjusterade 500 gånger innan texten blev någorlunda klar i Umeå för ett par månader sen. Nu är dessutom ackorden utplockade så... det kan bli en video-youtube-performance för att göra mr.D nöjd snart. Väldigt snart faktiskt.
Och eftersom väggarna här verkar vara gjorda av papper (alltså VÄLDIGT lyhörda) så funderar jag på fullaste allvar att sent ikväll bara ta gitarren och traska ut i en busskur eller sätta mig bland träden och sjunga låt-jävelen högt haha. Bara för att det kan vara kul! Och blir det någon rolig video av det så kan det mycket väl förvandla min blogg till en vlogg för första gången på länge även om ni knappt lär se mig alls i videon ;-)
Så that's what's goin' on right about now! Over and out tills dess att jag varit ute och sjungt mina skogsserenader för mig själv härute på Upplandsslätten. Kanske lyckas skrämma ihjäl ett rådjur eller två, vad vet jag?
Och sist: Lyssna på Moses med Coldplay. Verserna är ganska sega, men jag bara älskar sista refrängen och slutriffet... texten där är verkligen strålande vacker. Åtminstone tycker jag det.
If the sky is gonna fall
Let it fall on me
If you're gonna break down
You can break on me
If the sky's gonna fall
Let it fall on me
Let it fall on me
Lite blödig och ofokuserad!
Hm, vet inte riktigt vad det är som gör att jag får så oerhört lite gjort just nu vad gäller skolarbetet.
Jag menar: Jag ska skriva om ett superintressant ämne, tycker varje sida jag läser är spännande och lärorik, men ändå drar jag mig på något vis för att ta tag i det just nu utan att alls veta varför. Det har resulterat i två stycken filmer intryckta på de tider då jag egentligen borde plugga, och därefter två dagar av halvt panikskrivande av mitt uppsats-PM som skulle in nu idag klockan 16.00.
Jag skrev färdigt det 15:30, samtidigt som jag tok-smsade med Dennis och streamade La Flèche Wallone i cykel på datorn. Detta trots att det enda riktigt schemalagda jag har haft denna veckan har varit träningspassen som ju ändå är flexibla. Men nåja, jag får skärpa mig helt enkelt, det här tempot håller inte för B-uppsatsskrivning!
Detsamma gäller bloggen för den delen. Lovade Sebastian ett inlägg i förrgår och det gick ju uppenbarligen sisådär hehum. Till mitt försvar har det väl inte hänt så mycket men det är ändå uselt, jag vet! Jag ger nu migsjälv domen ofokuserad å det grövsta, sen peppar vi om och kör igen!
Sista tiden verkar jag ha kommit in i en lite blödigare period dessutom haha. En Coldplay X&Y-period som jag väljer att kalla dem nuförtiden, eller en Incident-period stundtals (även om detta inte riktigt är en toppkategoriare!). Har suttit och snyftat till 3 av de senaste 4a filmerna jag har sett vilket det nog är år sedan det hände haha. Och det är inte enbart beroende på att dessa filmer har varit totalt jättelysande, vilket de inte har varit, även om jag nog kan rekommendera varendaste en av dem. Framförallt vill jag slå ett slag för I Am Sam. Supergullig film, stundtals. Sen ibland blir man nästan ofokuserad av den för att skådespelarna spelar över, det blir för amerikaniserat och ibland väldigt förutsägbart... men sen kommer det ett moment ibland när man kommer på sig själv med att sitta och vara jätteledsen för karräktärens skull vilket gör filmen väldigt rörande ibland. Så amerikaniserad och förutsägbar eller inte, ta er en titt på Sean Penn när han spelar riktigt, riktigt bra!
Härnäst väntar nu en ölkväll med klassen på V-dala nation, vilket gör att inte ens nu när jag tar tag i detta och skriver så hinner jag med att skriva ordentligt! (Försöker fundera ut om jag ALLTID är stressad när jag bloggar haha, och kanske inte men 50/50 är det nog).
Och imorgon blir det sen cykelpass, lååångt är tanken! Är verkligen superpeppad på träning hela tiden nu, damn you vad träning är kul för tillfället när hälsenan och benen håller och vädret är bra! Ska krossa det där fjällmaratonet i augusti, sen får det väl bli att krossa Vätternrundan nästa år. Hurra för det!
Och så en bild för Elina och Sebastian också!
(ska fixa bild på min grannkatt tills snart med Elina, Ramses är på G!)
Struktur sökes!
Insåg för en timme sedan det fulla allvaret i att jag verkligen ska ha strukturerat upp hela upplägget på min B-uppsats tills på onsdag, vilket med stor sannolikhet innebär en del extra helgplugg de kommande dagarna för att få koll på vad som egentligen är mina beroende och oberoende variabler. Mindre kul att läsa kanske, men ack så viktigt!
Har lovat mig själv att inte förvandla denna blogg till en träningsblogg (vilket jag ska stå fast vid), men mina 16 kilometer igår kändes plötsligt, jag vet inte... mesigt? Lite fjolligt sådär. Det kommer krävas galet mycket löpning och cykel innan den 13e augusti. Och craaaaaaaaaaazy som jag är ser jag fram emot det haha, men jaja. Det kommer behövas struktur på det här från denna sekund och framöver!
Bara för att spela cool i min nya cykel/löparjacka och göra Dennis glad... han gillar bilder på mig av någon anledning. Borde kanske göra mig glad, men det skrämmer mig faktiskt mest. Vågar däremot inte neka honom, vem vet vad det kan få för konsekvenser?
Inser dessutom det ekonomiskt intressanta i att ta sig ner till Blekinge (men först mellanlanda i Göteborg) i början på maj. Den 6e-isch blir det alltså Liseberg om jag minns Dennis-den-allsmäktiges direktiv rätt. Sen pokerturnering den 7e och 8e, därefter ännu en dag i den ultimata västkuststaden och slutligen ner till Blekinge då för att se Emil Jensen den 10e maj i Olofström och därefter en veckas träffande av familjen! Ska bli spännande att planera den resan alls innan den 25e haha, och då lär det inte vara de billiga resorna som finns kvar mellan Uppsala-Göteborg-Otown-Uppsala... hm. Menmen, det löser sig!
Kommer antagligen att få studera som en tokdåre innan dess också för att ta igen, vilket också får lösa sig med lite struktur hehehum.
Sen inser jag att jag i mitt huvud planerat Umeå-maj-resa, Parisresa och Finlandsresa den kommande tiden... och har inte planerat något alls förutom att jag "vet" att jag ska göra det. När jag kollar in mina framtida inkomster är alla högoddsare, bläh, ska bli spännande att se vad man kan sy ihop av det!
Dessutom ska jag i detta försöka planera en flytt innan sommarlovet kickar igång, mitt i en period av avslutning på B-uppsats och hemreseplanering inför sommaren. Även DET ska bli intressant.
Sen är det Valborg snart, och Tomas dyker eventuellt upp i Uppland och jag har ingen aning om vad vi ska hitta på när han är här, men får försöka hitta på något strålande genom att strukturera upp det också!
Och så är det Lars-tour i höst igen, och biljettsläppet till det kommer i den sämsta ekonomiskt möjliga perioden någonsin vilket de har planerat bra. Förbannat! Menmen, Umeå-konsert med Sebastian och hans buddy är åtminstone inbokat vilket är strålande! Att man inte har ekonomi för mer just nu (kanske i höst men vad hjälper det...?) är stickande irriterande men svårt att påverka I'm afraid. Får ta hösten som den kommer helt enkelt, och redan nu är ju MINST en konsert spikad iaf, och det är ju bra!
Sen har jag inte så bra struktur på framtiden i stort egentligen haha! Inte bara ekonomi, träning, resor, turnéer och biljettsläpp, poker, Tomas-besök och sommarjobb är dåligt strukturerade allmänt, även framtida plugg och vad mer exakt jag kommer att göra om ett halvår är underbart luddigt... Det närmsta året kommer förmodligen innebära flytt nummer... 16 och 17 i livet för min del om jag räknar rätt. Uppsala och Umeå, ni knäcker mig haha (på ett bra sätt hoppas jag)!
Det SPÄNNANDE med allt detta är att jag just nu har många planer på väldigt mycket saker, från denna sekund och fram tills nästa juni i princip, utan att riktigt ha styrt upp någonting... alltså kan ALLT gå HURSOMHELST! Blandad spänningskänsla och panikkänsla haha, jag diggar det skarpt samtidigt som jag är smånervös. Funny!
Slutligen skulle jag behöva ha en bättre struktur på detta inlägget då hela alltet bara är en massa blandat flummande ser jag nu, men ni får överleva! Däremot ska jag avsluta med en Pearl Jam-länk som utlovat innan det är dags att sova. För er som inte sett/hört World Wide Suicide... look and listen to it, den är värd det! Men gör det med text till, annars är låten bara medelbra.
Med text spinner den lite vidare på mitt sista rampage-inlägg istället, vilket jag ser som bra!
Nu har jag inte ens struktur på mitt inlägg längre, det borde jag strukturera upp också. But I wont. Här får ni en länk och sov så gott på er people!
Vad trött jag blir ibland...
Sitter och formulerar frågeställning, ämne och hypotes till min B-uppsats i detta nu, och känner hur otroligt trött jag blir på folk ibland.
Ska man verkligen behöva bevisa med 20-30 sidors statistik (vilket genom åren antagligen är förankrat i miljoners miljoner sidor) att : JA, vapenhandel ökar risken för interna konflikter i världens länder. JA, Afrika är ett exempel på det. JA, detta gör att barn, mammor, pappor, syskon, farföräldrar, morföräldrar, kusiner och andra individer runt om i världen far illa. JA, människor "riskerar i högre utsträckning att dö i förtid av detta".
Och förlåt men nu tänker jag gå lite berserk här. För jag har sån lust att slå näven i väggen om och om igen när man läser om alla de barn som blir drabbade av internationell vapenhandel, även om jag vet att min vägg inte har så mycket med det att göra.
Vad i hela h-e-l-v-e-t-e är det för SATANS, JÄVLA IDIOTER, för fega ynkliga stackare utan någon som helst ryggrad, för snedavlade giriga as till amöbor, som startar egna företag med syfte att bedriva vapenhandel från första början? Vad är det för sniken jävla idiot som slänger upp en fabrik i Bofors, Örnsköldsvik, Helsingborg eller varsomhelst och är så sjukt ynklig att man rättfärdigar sitt jobb för sig själv med: "Äsch, om inte jag gör det så kommer någon annan ändå att göra det". Vilka jävla svin.
Kan man göra vad som helst för pengar egentligen? Jag kan I-N-T-E förstå, när jag sitter och läser alla dessa forskningsrapporter och alla dessa artiklar om hur människor dör som flugor fast värre och över hela världen, hur man kan påbörja framställandet av vapen med motiveringen att "Ja, vadå, jag måste ju ha ett jobb...?". Fy fan. Hade det stått i min makt skulle jag ha skickat varenda jävla idiot som har hjälpt till att ta fram en AK47a eller Carl Gustaf eller fan och hans moster ner till Elfenbenskusten, Rwanda, Angola, Sierra Leone, Liberia, Kongo, Mocambique, Guinea, Tanzania, Burundi, Kamerun, Burkina Faso, Mali eller Sudan (ett antal av de länder jag på rak arm kan tänka på som har haft väpnad konflikt i Afrika sedan 1975), rikta en av sina eget framställda vapen mot någons huvud och fråga hur alldeles förbannat kul det kändes.
Undrar hur många av dessa personer som med god smak i munnen och ett rent samvete hade slagit sig ner framför På Spåret nästa fredag, efter att ha handlat taco på Ica Kvantum och köpt lördagsgodis till ungarna.
Och det verkar vara helt oberoende vilken kontroll vi idag har i ett så "väl kontrollerat och uppstyrt land" som Sverige på vart våra vapen exporteras. Oavsett vad vi gör och vad den j*vla imbecillen till knegare som fem dagar i veckan traskar till Bofors intalar sig så dyker svenska vapen trots allt upp i så gott som varenda väpnad konflikt i världen. Oavsett om det är ett maskingevär eller en granatkastare som en kille eller tjej framställde här i förrgår eller för trettio år sedan så ser vi ändå till att folk får möjligheten att slita fram ett maskingevär och tömma ett magasin i någons unge inom en snar framtid. Eller inom ett par decennium. Spelar det någon som helst roll för de föräldrar vars sjuåriga son eller dotter precis fick en kula i magen om personen som sköt skottet gjorde det med ett nytt eller gammalt svenskt vapen? Behöver jag svara sarkastiskt på den frågan?
Och jag är fullt medveten om att detta blogginlägg inte är produktivt eller bidrar till något i största allmänhet. Hade jag skrivit så här på min aaaack så viktiga B-uppsats hade jag väl blivit underkänd så det smäller om det.
Nejnejnej, jag måste skriva samma sak "seriöst". Med en "seriös" framtoning. Och visst, inga problem, jag vet väl hur man formulerar sig. Har spikat VG på varenda hemtenta i ett år nu bara för att jag är ganska bra på att formulera mig, så det ska väl gå att trycka in lite bevis i huvudet på diverse formella politiker och statsvetare också. Med en synnerligen välartad problemforumlering kring hur diverse orsakssamband på olika samhällsnivåer på ett eller annat sätt kan ses som kausala eller inte för denna kvantitativa eller kvalitativa studie, och hurvida kontrafaktiska orsaksteorier kan hjälpa till att bevisa eller motbevisa universiella förbindelser eller inte, ska jag nog kunna koppla ett vetenskapligt problem till socialfilosofi och bevisa hur detta med samma kausala samband leder fram till särskilda utfall och kanske till och med kunna slå fast en viss generaliserbarhet och representativitet för de fall jag väljer att studera. Detta mina limiterade och komplicerade rambetingelser till trots. Jodå. Jag är hemma med de begreppen också.
Ge mig tills slutet av maj så ska jag kunna lägga fram fint formulerade bevis med 75-80 fotnoter för vad jag tycker och tänker. Bara för att få ett betyg, oj så underbart roligt för mig. Och för alla andra personer inom forskningsvärlden som har tagit fram samma bevis om och om och om och om igen utan att det har tillräcklig påverkan på den person som tänker "Hm, hur ska jag tjäna mina pengar? Genom att producera vapen? Ja, varför inte?"
Jag blir bara så otroligt trött och ledsen över att folk som VET vad konsekvenserna för vad de gör blir lyckas intala sig själva att "Neeeej, det spelar ingen roll" för att de ska orka med att gå till jobbet nästa dag. Och kanske för att se sig själva i spegeln och kunna sova gott om nätterna. Jag brukar aldrig vilja någon något ont, aldrig aldrig aldrig någonsin. Vad har jag eller andra personer ut av det, brukar jag tänka.
Men jag hoppas verkligen att dessa människor innan de drar sina sista andetag åtminstone hinner inse "Men herregud vad patetisk jag var ändå" när de har gått och ljugit för sig själv hela livet, så att de inte får somna in med någon sinnesro. Det kunde vara det minsta man kan begära å miljontals barns, föräldrars och familjers vägnar. Och kanske till och med att de hinner ta ett par snabba funderare på hur stor roll det spelade för dem själva i livet. Hade kanske varit bättre att starta upp ett annat företag, eller för den delen jobba som kommunal städare eller vadfansomhelst och ha någon som helst jävla självinsikt över vad man bidrar till och inte bidrar till här i världen.
Fegisar
Nu ska jag skriva vidare och visa på att det kan gå dåligt för den person som kliver ut med ett vapen på ett slagfält innan man fyllt tio år. Och att på något vis så hamnade ju det vapnet hos den ungen, oavsett om vi vill se det eller inte. Det maskingeväret ligger ÄNDÅ i händerna på den eller den barnsoldaten. Huuuur kan det ha kommit dit? Inte har väl vi något ansvar för det, nejnejnej.
Varför kan inte fler folk tänka efter före, och mer på andra än på sig själva. Helvete.
Skulle faktiskt skriva "ledsen för att jag tar med såna här bilder", men vid närmare eftertanke vet jag inte om jag är det. Kanske värt att må lite illa en minut för att ha lite mer eftertanke nästa gång man läser en tidningsartikel om svensk vapenexport? Men vad vet jag...? (...en liten del ändå känns det som, for once).
