Dennis; då var det dags igen ;)
Så jag har till och med ansträngt mig lite, och försökte sammanfatta vad jag gjort de senaste två veckorna i en bild, hahaha, den blev såhär:

Förklaring av detaljerna följer, jag försökte till och med vara fantasirik! :
1. Innebandyklubba = 2 matcher med Manatee United (förra gjorde jag t.o.m mål och assist, det ni! ;P)
2. Gympabag + vattenflaska + hantel = jag har tränat 11 av 14 dagar, egentligen för mycket...
3. Halsduk = Regnigt Norrland, +1 C... behöver jag säga mer?
4. Träningsbyxor (+löparskor som jag glömde att få med. inser jag nu :P) = Jag har sprungit också!
5. Gitarr = Jag har spelat gitarr jättemycket, tror Sebastian och Joel börjar tröttna på allt Winnerbäck-plock, haha!
6. Skolbok = Tentaplugg-tentaplugg-tentaplugg inför tentan jag kommer att missa
7. Kaffekopp = Jag är tillbaka i mina gamla narkoman-takter igen, dricker kaffe konstant! Börjar utveckla min gamla sönderdruckna plåtmage igen, haha, behöver nog in på avgiftning snart... :P
8. Winnerbäck-box = Hade ingen Lars Winnerbäck att sätta jämte mig och symbolisera konserten från förra veckan, så fick ta boxen som substitut!
9. Flyttkartong jämte sängen = Ska bli till request-skyltar inför kommande konserter är tanken ^^
10. Gitarrställ! = Liten svart sak till vänster om sängen, jag har officiellt vält min gitarr för sista gången!
11. Hörlurar = lånar fortfarande Joels rosa mp3 då jag inte lagat min iPod ännu
12. Dator = Används all den tid jag inte gör mål i Manatee Utd, tränar, går runt i halsduk, springer, pluggar, kokar kaffe, ser på Winnerbäck, köper flyttkartonger, lyssnar på musik på rosa mp3-spelare eller välter gitarrer ;)
Och anledningen till att jag inte ler på bilden är för att jag inte hann, eftersom jag skulle krångla mig ner i sängen på 10 sekunder med gitarren runt halsen, utan att välta bandyklubban eller Winnerbäckboxen och utan att råka sätta mig på hanteln (vilket jag gjorde första gången, hahaha, den bilden kommer ingen NÅGONSIN att få se!)
Kan inte låta bli att älska det!
Som i förrgår, då var det Lasses tur (äntligen kändes det som!!!) att spela på Gammliahallen här i Umeå. Kändes ärligt talat jättelustigt att inte åka buss/tåg genom halva Sverige, att inte ta tåget till Köpenhamn och sen flyga till någonstans i Europa, att inte åka bil från Umeå till Arlanda och sen flyga därifrån till London och sen vidare, utan vi... ... CYKLADE till konserten! Har jag aldrig gjort innan, hahaha, det kändes som att jag och Sebastian skulle iväg och köpa mjölk eller något!

Sebastian på en bänk utanför Gammlia klockan två, nr 1 i kön! ;D

"Nu är det bara 4½ timme kvar, haha!"
och vi svarade:
"Vi vet, vi är vana vid 10 dagar", och han trodde nog att vi skämtade... ^^
Sen fick vi gå in(!) och sätta oss och köa i en trappa, och efter någon timme kom först Linda och sen min klasskamrat Calle, så vi kunde sitta och ta det lungt i värmen och prata om det mesta från Winnerbäcks förband till U2 och skolarbete, var så lugnt på något vis.

Sittande i trappan vid ingången, förutom Zeb som var så nervös med några timmar kvar att han var tvungen att stå upp, han är ju så ovan vid att köa (säger vi...)
Och Lasse var på gladare humör denna kvällen dessutom! Tyvärr så var hans elgitarr väldigt lågt inställd under de första låtarna, men han själv såg lite mer avspänd ut och skrattade liiiiite mer än i Annexet, och pratade till och med en gång extra... Då sa han sa fel på november och december, och blev så generade att han inte visste vad han skulle säga... var så typiskt Lasse som man tänker sig Lasse att jag riktigt kände hur glad jag blev, haha!

(Bilden från vk.se)
Tror de bästa låtarna denna gången var Åt Samma Håll, Elden, Hugger I Sten, Kom Ihåg Mig, För Dig och (faktiskt) Solen I Ögonen som publiken var riktigt bra med på! Till och med Om Du Lämnade Mig Nu var jättefin, mest för att det värmde att se så många runtomkring mig totalt bryta ihop i tårar av glädje, blir alltid lite extra bra då ^^
Men finast var nog ändå att bara stå längst fram med kompisar och att se glad Lasse på scen, det blir mycket mycket bättre och mycket mycket varmare allting då =)
Vänta lite nu...

...hur kan det bara vara 2 dagar kvar tills dess att det är dags för konsert igen? Var det inte väldigt, väldigt nyss som det kändes som väldigt, väldigt länge och minst 20 dagar kvar? Eller minns jag fel? Vart tog de där dagarna vägen egentligen... känns som att jag har jobbat/tränat så pass mycket att de liksom bara försvann fortare än de borde ha gjort, det måste vara förklaringen, känns som en sådär halvkonstig gråzon senaste halva månaden på något vis. Men de kommande veckorna ser i varje fall ut såhär (skönt att det snart är dags och att bara få slippa all POLITIK ett litet tag!):
2009-12-02 Västerås, Bombardier Arena
2009-12-03 Uppsala, Fyrishov
2009-12-05 Gävle, Läkerol Arena
Dagens citat, hahaha!

Sebastian stod idag för dagens knäppaste citat, eller kanske till och med månadens, när han kommenterade hur jag på ett ytterst avancerat sätt med en full kaffekopp i högerhanden skulle försöka flytta mig i sängen utan att spilla någonting på varken datorn eller på filten:
Jag svarade "Ja, haha, det är väl klart..." (skulle avsluta med "man har väl balanserat kaffekoppar förr")
Sebastian fortsatte "Det är som att föra en kvinna över lakanet"
Hahaha, herregud, jag trodde inte att det såg så graciöst ut när jag balanserar kaffekoppar, men resultatet blev i varje fall att jag nästan spillde kaffe för att jag skrattade så mycket åt hans kommentar istället. Tur att jag är bra på att balansera kaffekoppar, haha!
South America! It's like America... but sooouth!

Cross your heart!
You know, you don't talk very much. I like you.
There it is...
My name is Dug. I've just met you, and I love you.
Squirrel!
Yes, I do! I ever so want the ball! Oh boy, oh boy! I will get it and then bring it back!
Thanks for the adventure- now go have a new one!
.
.
.
I was hiding under your porch because I love you. Can I stay?
Hade nästan glömt hur den såg ut...

Tidig morgon, eftermiddag och kväll: Runt 1-3 plusgrader, mörkt och svart, regn.
Under dagen när det varit "ljust ute": Runt 2-4 plusgrader, totalt GRÅTT, regn.
Så varenda dag från att man har rullat upp ur sängen och börjat träna tills dess att man har gått och lagt sig har det varit bokstavligt talat uselt väder, värsta tänkbara höstväder, och nästan varenda dag har det blåst ganska så mycket också. Så idag när både jag, Sebastian och Joel sov länge, blev jag när jag gick upp både glad och förvånad över att för första gången på 10 dagar faktiskt se:
Att faktiskt ha solstrålar som sken in genom fönstret gjorde att det kändes som att man plötsligt hade flyttat, från ett gråtonat universium till ett mycket mer... ja, varmare och ljusare ställe helt enkelt!
Så kunde för första gången på länge öva på gitarr utan att behöva tända upp varenda lampa som går att tända upp i vardagsrummet, vilket var skööönt!

Så idag har varit en bra dag, handlade dessutom hem ett storpack nudlar (och fick massor av medlidande blickar från de som stod jämte mig i affären, haha, alla såg ut att tänka "stackars fattiga student", var riktigt pinsamt!) och för första gången på megalänge apelsiner, vilket gjorde lunchen ännu lite trevligare än den brukar vara =D
Avslutar inlägget (som tagit jättelång tid att skriva för att internet lägger av var femte minut av någon anledning) med att visa en bild på hur 2 meter Joel ser ut när han kurar ihop sig och somnar i soffan efter att vi har ätit middag! Och samtidigt så hoppas jag verkligen att han INTE läser min blogg och får se bilden, för jag vet att han är kapabel att hämnas på mig ifall han ser detta, haha!

Lite av allt och inget och mycket och lite igen
Det är omöjligt att ta en bild till bloggen när jag har match i innebandyn, för då är jag ju på planen så kan inte gärna springa runt med kameran då, hehehum... så jag offrade mig igår innan kvällens match och tog en bild så att du får se hur lagtröjan ser ut i varje fall, och för er andra som vill se den grymma Manatee United-logon ;) Kändes helt sjukligt pinsamt att stå och ta bild på sig själv i köket, herregud! Menmen, så här ser tröjan ut i varje fall (och matchen vann vi med 4-3, serieledning!):


(Och cirka 20 sekunder före detta försökte jag göra samma sak, vilket gick sisådär när jag halvsnubblade på gympabagen jag ställde bakom mig, hahaha!) :

För övrigt känner jag mig ungefär så här just nu...

...och blir nästan liiiiite sugen på att skaffa ett sånt skägg bara för att det hade varit sjukt kul att se folks miner när man gick förbi! ^^ Eller om det inte är lika bra att bara skippa de tankarna och raka mig innan det är försent, annars kommer jag att se ut som Jultomten på allvar lagom till jul är jag rädd...
(Och slutligen i detta blandade, egentligen ganska meningslösa inlägg, så bläddrade jag runt bland gamla klipp och råkade snubbla över den första låten jag hörde live som jag verkligen grät till för att jag var ledsen och inte bara för att det var fint... När Bruce dedikerade låten speciellt för Danny Federici den kvällen.
Kommer fortfarande ihåg vakten som stod framför mig då. Han var runt 20-25 år, såg ut som en bodybuilder med söndertatuerade armar och verkade vara beredd att slå ihjäl alla i publiken... men när Bruce började sjunga Sandy den kvällen var han nog den enda vakten som stod med tårarna strömmande nerför kinderna lika mycket som alla oss andra, fastän han fortfarande stod med armarna korsade och inte rörde en min av någon anledning. Han bara stod där som en staty, men grät som ett litet barn... var så fint på något vis!)
Juliet, I'd do the stars with you any time

A lovestruck Romeo, sings the streets a serenade
Laying everybody low with a love song that he made
Finds a streetlight, steps out of the shade
Says something like, "You and me, babe, how about it?"
Juliet says, "Hey, it's Romeo, you nearly gave me a heart attack"
He's underneath the window, she's singing
"Hey, la, my boyfriend's back
You shouldn't come around here, singing up people like that
Anyway, what you gonna do about it?"
Juliet, the dice was loaded from the start
And I bet, that you exploded in my heart
And I forget, I forget.. the movie song
When you gonna realize, it was just that the time was wrong, Juliet?
Come up on different streets, they both were streets of shame
Both dirty, both mean, yes and the dream was just the same
And I dream your dream for you and now your dream is real
How can you look at me, as if I was just another one of your deals?
Well, you can fall for chains of silver, you can fall for chains of gold
You can fall for pretty strangers and the promises they hold
You promised me everything, you promised me thick and thin, yeah
Now you just say, "Oh, Romeo, yeah, you know
I used to have a scene with him"
Juliet, when we made love, you used to cry
I said, "I love you like the stars above, I love you 'till I die"
And there's a place for us, you know the movie song
When you gonna realize, it was just that the time was wrong, Juliet?
I can't do the talk, like the talk on the TV
And I can't do a love song, like the way it's meant to be
I can't do everything, but I'd do anything for you
I can't do anything except be in love with you
And all I do is miss you and the way we used to be
All I do is keep the beat, and the bad company
And all I do is kiss you, through the bars of a rhyme
Juliet, I'd do the stars with you any time
Juliet, when we made love, you used to cry
I said, "I love you like the stars above, I'll love you 'till I die"
There's a place for us, you know the movie song
When you gonna realize, it was just that the time was wrong, Juliet?
A lovestruck Romeo, sings the streets of serenade
Laying everybody low with a love song that he made
Find a convenient streetlight, and steps out of the shade
He says something like, "You and me, babe -how about it?"
Ingen vet vart natten för oss...

Började dagen med kaffe och en timmes tittande på Solen I Ögonen-dokumentären om Winnerbäck, sen cyklade jag i snö till skolan och fick reda på tentaresultatet (FICK VG, yes! :D)
Sen var det egentligen tänk att jag skulle bege mig till en klasskamrat på korridorsfest ikväll, och var såååååå opepp att det knappt var sant! Låg i sängen till över 20:30 och hade bara sån lust att sitta hemma, slötitta på en film och äta godis eller vadsomhelst som INTE var korridorsfest, hur trevliga mina klasskamrater än är! Men så kom räddningen, när min kusin Janne hörde av sig och undrade om jag hade lust att se honom spela bas i Ebba Forsbergs band när de skulle göra Leonard Cohen-covers nere i centrum. Jag är inte ett så stort Cohen-fan egentligen, har aldrig lyssnat in mig på musiken, men tog cyklen dit ändå för att slippa korridorsfest...
Och det var verkligen så skönt att bara stå och slölyssna i två timmar på lugn musik bland massor av tända ljus, samt då att få en chans att prata med Janne som jag inte ser så ofta (och som är helt grym på bas för den delen!). Eller som en av konsertgästerna sammanfattade det när jag var på väg ut:
Sen när jag kom hem strax efter 0:00 så hade Sebastian köpt PEPPARKAKOR och värmt GLÖGG, vilket blev en helt perfekt avslutning på kvällen fram tills nu, och fick mig att bli ännu mera sugen på att fira jul! Hela denna kvällen har bara varit så bra på något sätt, hittar inga ord, men vad bra det känns just nu! =)

Löpning!
(Vet inte om det är något att se egentligen, haha, men håll till godo i varje fall):

Man börjar med att ta ett par kalla, stapplande steg ut ur lägenheten i ett par minusgrader

Sen bär det av!

Man springer uppför någon kulle, och under en bro, snön gjorde det ganska så juligt faktiskt även om det kanske inte ser så ut på bilderna :)

Sen kommer man fram till en fotbollsplan efter ett tag, och lite senare passerar man en till utan lampor

Sen svänger man in i ett jättefint bostadsområde, faktiskt. Såg lite ut som jag tänker mig tomteland eller något med alla små hus, all snö och lysen från köken överallt... jag blev sugen på att fira julafton när jag sprang igenom i varje fall, haha, längtar till att äta pepparkakor och sitta på golvet jämte en julgran...

Sen efter ett tag, efter bostadsområdet med tomtehusen, svänger vägen av till höger och rakt ut i skogen.

Det är desto tristare att springa i den skogen, och första gången var man nästan rädd bland alla skuggor, tystnad och träd, men nu var det bara att bita ihop och öka farten!

Sen kommer man i varje fall ut i ett bostadsområde, där jag nog sprang förbi 20 personer som var ute med barnvagnar eller hundar (men vågade inte stanna och ta bilder på dem, haha, ville inte göra dem sura, speciellt inte de med hundar :d )

Sen är det i princip rakt och nedförsbacke hela vägen hem efter det, om än riktigt enformigt! Nu började det dessutom bli segare i benen och man kände att konditionen tagit stryk redan efter en vecka utan löpning.

Och det bara fortsatte nedför, och nedför, och nedför... himlen var inte riktigt så röd som här, är nog bara en kamerainställning, men hade inte tid att stanna och ställa in när jag sprang så ha överseende ;)

Och när jag var framme vid lägenheten kunde jag börja gå, djupandas och småfrysa lite sista hundra meterna

Tvingade även Zeb och Joel att vara med på bild, och det kom ett högt "Nääääjeee.." från Joel när han såg att jag tog bild på honom, hahaha!

Regel nummer två för mina fjantbilder: Jag ska vara väldigt trött, eller trött OCH genomsvettig... ni som läser får genomlida mycket för att Dennis vill ha bilder på mig, haha, ledsen för det! ^^
"LAAAAAAAAAASSE!!!!!!!" "Ja...?"

Sådär, nu är jag lite piggare än igår kväll (när jag kände mig väldigt, väldigt, väldigt dimmig i huvudet efter 8-9 timmar på en buss från Stockholm, jag somnade på två minuter när jag väl la mig igår), och dessutom upptäckte jag att vi inte har föreläsningar idag = sitter hemma och läser istället = sitter i soffan med kaffe = slapp cykla i -2 och frost till Universitetet = jag är glad! Denna dagen har börjat helt okej i varje fall!
Så nu ska jag försöka skriva lite om den senaste veckan under min paus i pluggandet! Eller jag ska börja med att jag glömde bort två saker nu under allt resande:
1. Att ta med mig en sovsäck till Stockholm (men det gick jättebra ändå, med lånade jackor och filtar^^). Tråkigare däremot är att jag glömde:
2. Att ta bilder på köandet till konserterna, tänkte verkligen inte på det förrän efteråt. Så blir någon enstaka lånad och stulen bild som kompensation här, men känner mig dum som inte tänkte på det!
(Men jag är glad över att jag bara kom ihåg biljetterna samt vilka tider tåget gick så att jag inte missade alltihop, det hade på något vis varit typiskt mig känns det som... att minnas resten jag skulle ha med för att sen inse att tåget gick en timme tidigare än jag trodde.)
Veckan började alltså med en hemresa till Blekinge, och det var RIKTIGT skönt att se sitt riktiga rum igen, eller mina riktiga rum. När jag skulle sova hos pappa sista kvällen och stängde dörren kändes det bara så skönt på något vis... klockan hängde där den skulle, lampan hängde där den skulle, böckerna stod där de skulle, ja allt :)





"Anonym" person med reflexgubbe i högerhanden ;D
På kvällen var det sen dags att ta natt-tåget till Stockholm för att börja köa till Lars Winnerbäcks sista två konserter på Annexet och träffa Anna och några av hennes vänner samtidigt! På tåget fick jag först hela 1½ timmes sömn, så var precis lagom pigg när jag vinglade ut på Stockholm Central strax innan 06:00 på lördagen :D Men trots lite sömn blev jag jätteglad över att se Anna igen och hinna prata i mer än fem minuter denna gången :) Plus då att träffa nya köare, Roujan (och dagen efter även Caroline), så dagen blev hur bra som helst trots utebliven sömn natten innan!
Stjäl Annas ena bild här, hoppas det är okej :) här köade vi under lördagen utanför entré 2, insläppet fungerade helt okej trots en "lite" slö vakt, och konserten blev den bästa av de (såhärlångt) 4 konserterna jag har sett med Lasse! Både jag och Anders ser sådär lagom flummiga ut på denna bilden, haha, men vi var peppade som aldrig förr! ;D
Konserten blev som sagt jättebra! Förbandet Andreas Grega var det bästa förbandet jag hört på en konsert, och sen kändes som att hela Lasses band utom Johan Persson (som såg ut som ett vandrande spöke ungefär...) var laddade och ganska så glada, och om jag ska välja höjdpunkter från kvällen får det bli minst 7-8 stycken!
Under introt spelade de upp ett bildspel och en lång dikt som Lasse hade skrivit, därefter var starten med Järnvägsspår, Köpenhamn och Överallt samt Dunkla Rum och Jag Har Väntat På Ett Regn riktigt, riktigt bra! Utöver det hade jag allvarliga problem att överhuvudtaget andas under Brustna Hjärtans Höst och Varning För Ras, sen spelade han Hugger I Sten själv med bara en elgitarr vilket kanske var den finaste låten för kvällen (började gråta så fort Lasse log lite och började... "Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt, jag är så trött på alla mail och koder..."^^)
Sen var det en massa andra roliga ögonblick, som när Anders skrek att tidningarna "Bara ljuger!", och "Det är alltid tvärt om!" under Lasses tal om att han framstod som tjurig, haha! Eller när en i publiken tog i från tårna under en paus mellan två låtar och vrålade "LAAAAAAAAAAAAAASSE!!!!!!"... och Lasse sneglade upp och svarade lite tyst: "Ja...?" och alla började skratta och jubla igen!
Eh, nu blir det väldigt många höjdpunkter här känner jag, ska inte beskriva alla i detalj! Men lägg till Åt Samma Håll, Fribiljett Mot Himlen, Söndag 13.3.99, Lång Dag, För Dig, Ett Sällsynt Exemplar, Elegi... (när jag tänker efter så är det nog halva låtlistan minst, hahaha, nu blir jag konsersugen igen!!!). Men ni förstår alla att det var en fantastisk konsert i varje fall! Om man försöker hitta något som helst negativt så var det kanske 4 låtar som saknades, varav 3 ändå var omöjliga, och den fjärde ska vi försöka tvinga Lasse att spela i december istället! ;)
Söndagen efter var egentligen ännu "bättre" hela dagen, jag är så dålig på att beskriva men det var en av de mysigaste ködagarna jag har varit med om kan vi väl säga trots att det var lite kyligt :) Trots att de tyvärr fick ställa in konserten så hade jag ändå inte velat missa den dagen, så det var på något sätt värt det ändå och jag hade gärna gjort om det igen och igen... Var en rakt igenom rolig/mysig dag (som sagt, är dålig på att beskriva), alla var på så bra humör! Hoppas att det blir lite likadant trots att det kanske blir lite stressigare och att vädret kanske är sämre i december! Avslutar min snabbsammanfattning av söndagen med "En, två, en...OKEJ!", haha, kommer att nynna på det och massor av annat i väntan på nästa gång!
Som avslutning på inlägget: Dennis, detta är till dig och enbart på din begäran, för att du ville ha mer bilder på mig i bloggen och utan mössa dessutom...! Jag anser att det är till att "förstöra" bloggen egentligen, haha, men du ska få någon bild utan mössa då från när jag kom hem, trött och utsliten efter att ha gått igenom hela Umeå igårkväll :D Men ska jag tvingas ta såna "egobilder" så ska jag i varje fall få fjanta mig bäst jag vill, tycker jag, så här kommer två fjantbilder:
Sådär, tillbaks till skolböckerna igen!
Ah, ljuva stress!
Men den delen är jag ganska så van vid sen ett par Bruce-år tillbaka, så ska nog klara av en resa till, eller ett par om det krävs! Det som jag kommer att sakna lite med Umeå däremot (förutom Zeb och Joel om kvällarna, haha, men om ni läser detta så få inte storhetsvansinne för så pass trevliga är ni inte ;P ) är nog GITARREN som inte får plats i en gympabag... menmen, det får gå för en vecka!
Hur ska man klara sig utan...? (och varför jag sitter med jacka och vantar? jo, är man sen till skolan så är man ;) )
Dags att åka ner till Stationen då, och imorgon är man hemma igen! Tänkte passa på att skriva ner ett par låttips också, som omväxling, ett par av dessa lär väl rulla ganska så konstant på min lånade gamla mp3 inatt:
Hugger I Sten - Lars Winnerbäck
Running To Stand Still - U2
The Great Salt Lake - Band Of Horses
Vinter Över Ån - Lasse igen...
Zero & Blind Terry - Bruce
(plus ett 50-tal till, men blir lätt lite för mycket... lägg till hela Vatten Under Broarna och valfri Coldplay)