När åskan slår (och det hundratusen år mellan blogginläggen går)

Ja, jag vet, jag är sämst på att uppdatera bloggen. Vet att alla ni hundratusentals läsare måste ha klickat er besviket och tårögt genom sommaren med en brinnande längtan efter att läsa om min synnerligen intressanta vardag, ehrm. Men förlåt, för det är bara så att när sommaren kommer blir jag allmänt sämst på att sitta länge vid datorn överhuvudtaget, and that's just it I'm afraid. Har oerhört svårt att sitta framför dumburken när solen skiner ute. Låt oss säga som såhär: det är ingen slump att det är grått och regnigt utanför fönstret på Hantverkargatan när jag nu tar tag i detta igen ;)

Och nu har jag ju lovat Sebastian att uppdatera här (för, ja, 5000:e gången i ordningen?)... så det är väl lika bra att det blir 5000ende gången gillt och jag faktiskt uppdaterar när jag säger att det ska göras. Hehum. Håll till godo!

Det lite komiska till en början är att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Vad händer egentligen, hm? Det blev ju blandannat fransk festival, Arras, Paris, Eiffeltornet, Coldplay, Arcade Fire, Elbow och Eels med Anna och Emma (men det misstänker jag redan att ni som faktiskt har hittat hit redan vet om vid det här laget). Oavsett vilket så vart det awesome roligt iaf!

Lite randomized coolingbilder på det:










Så det om det haha, som synes vart det riktigt awesome! Alla som tar sig tid att läsa det jag skriver bör ta kommande råd på fullaste allvar: Lyssna på Lippy Kids' med Elbow. Håll utkik efter Coldplay nya låt Charlie Brown. Och se Eels om de kommer och spelar live i en lokal nära er.

Sen var jag hemma hos lillasyster och Simon ett tag. Där blev det vila, Coraline, Trolljegeren, ekologisk mat, flyga minihelikopter, glass, promenad i parker och allmänt awesomeness. Såhär coola var jag och Elina då:






Och nu har jag plötsligt totalt hjärnsläpp, klockan är halvmycket och jag vet inte vad jag ska skriva...? Det händer som så mycket hela tiden tycker jag. For ner till Lund/Malmö med pappa, var i Göteborg och träffade Mattias, Oscar, Eddie, Kim, Matilda, Daniel, Tess, Niclas och säkert några till som jag nu glömmer och såg Mr. Artist rocka loss ordentligt på Parken. Blev en beskärd del öl under den helgen dessutom. Sen har jag varit med mamma och plockat blåbär haha! Och sprungit en hel massa, bland annat jämte Dennis cyklandes på min Bianchi. Och så har jag såklart knäckt Dennis och Martin helt i poker (you know it boys, försök inte).

Och så har jag åkt bil med morfar, som körde för första gången sen han fick benet amputerat så vitt jag vet. Det gick strålande bra!

Förutom detta, och slutligen för nu (varför blir alla mina blogginlägg typ resuméer haha? jaja...) så har jag ju skrivit en massiv massa låttexter too. Och för att kompensera stackars Zeb litegrann för att jag inte bloggat in ages så ska ni nu få se mig sjunga. Jag lider med er. Ska redan dra lite bortförklaringar:

Jag är här förkyld, oduschad, spelar med bruten högerhand, har lunginflammation, är tondöv, hade folk som skrek utanför fönstret och distraherade mig, jag kan generellt sätt inte sjunga överhuvudtaget... det får duga. Så var det när jag spelade in detta (promise):

 

Kallar detta fantastiska alster (får inte kalla det "skräp" för vissa personer haha, så då får det blir "fantastiska alster" istället) för När Åskan Slår. Faktiskt INTE inspirerad av mitt eget liv weeeeey, åtminstone inte the major part. Det åskade utomhus och ösregnade när jag skrev den däremot. Orkar ni inte lyssna igenom så förstår jag er. Till er som inte gör det: Ciao sålänge, vi höres people! ;)

Till Zeb som jag kommer tvinga lyssna/läsa igenom detta tids nog ändå, stackare: Ackorden är A, Asus4, E, Esus, F#m och C#m i lite olika varianter bara, det får du hålla till godo med :P Texten går som föjer:

 

De gick hand i hand på vägen dit

De gick enskilda vägar hem

Han viskade ”Jag älskar dig”
Hon sa ”Vi ses nog inte igen”


Det kalla hällregnet öser ner

Åskan slår och luften sprakar

Vägen är täckt med droppar

Ett sätt hans ögon nu bejakar

Det är osäkert att säga

Om det är åskan eller hjärtat hans som knakar


En desperat jakt klockan fem

Innan han följer någon annan hem

Nästa kväll plågar insikten

Ingen har någon egentligen


Nästan soluppgång när han tar

Nästa berusning, brunbränd och rar

Vem har inte svårt att somna själv?

Morgonpromenad när han är klar


Det är svårt att säga än

Vad som knakar egentligen

Om det är åskan därute som slår

Eller hans puls som kommer och går


Hon har en ny nu, han har sig själv

När natten formar gatan till en älv

Sprungen ur regnet eller en tår

En spegel av sekunderna som går


Himlen lyser upp emellanåt

Natten är kvav, mörk och våt

Han tycker att gatan här speglar livet

Alla har trampat och övergivit


En desperat jakt klockan fem

Innan han följer någon annan hem

Nästa kväll plågar insikten

Ingen har någon egentligen


Det är svårt att säga när åskan slår

Om det passerar timmar eller år

När det enda han ser som finns kvar

Är en översvämmad trottoar


(och av någon anledning så kommer hela låttexten lite sådär oestetiskt till vänster i bild härovanför utan att jag orkar ändra det... så, eh, det får helt enkelt se ut så. Hajdohejhejhej!)


RSS 2.0