Luffarlivet mellan konserter
(försökte vara lite fyndig sista kvällen i wien och visa hur lite det fanns att fotografera vid hotellet samt hur halvtrist det kan vara att resa utan några vänner på plats) xD
Efter konserten i Wien hade vi först en ledig shoppingdag på plats i Wien vilket kan summeras med ösregn, MYCKET kaffe och en ny t-shirt (plus lite Jersey Girl-mobbing av Joel via telefon ^^). Dagen efter det gick bara åt till att resa, först med flyg från Wien till London, och sen därifrån till Dublin där de sista två konserterna på resa nr1 skulle hållas i mitten av ett riktigt rikemansområde... RDS Arena var minst sagt lustigt placerad.
Nåväl, kvällen efter att vi hade anlänt i Dublin begav vi oss till arenan i hopp om att
helst inte se några köare där redan, men "tyvärr" hade två jättetrevliga britter (Mark och Nick) redan slängt upp ett tält på trottoaren utanför alla murar och taggtrådar som omgärdade lyxvillorna i närheten. Så det var bara att skriva upp sig och se glad ut! Fördelen var att vi trots allt fick nr 4 o 5 vilket var en mindre succé för att vara utanför Sveriges gränser! :D Första natten var en upplevelse... två ensamma tält mitt på en vältrafikerad gata var tillräckligt för att provocera många fulla ungdomar som kom förbi att skrika: "HEEEEEY, IS THERE ANYBODY INSIDE...? HAHAHAA!". så det blev ännu en axelknäckarnatt på asfalt utan sådär jättemycket sömn.
Dagen därpå blev inte så händelserik alls, iPoden blev som vanligt räddningen när man under ett par timmar bara satt inne i tältet och stirrade! Men sen på kvällen (när vi var uppe i över ett 50-tal redan och allt hade hunnit bli lite roligare, med några svenska känningar som Victor/KLK; Jimmy och Evelina på plats!) fick jag iaf tid att slöa runt överallt i rikemansområdet när det inte var så mycket bilar ute och fotografera för skojs skull. Hela kvällen var färgad orange för att det var beckmörkt ute sånär som på lyktstolparna som var färgade just orangea...kändes lite som att gå i någon form av deckare/overklig värld när man gick runt där själv vilket var rätt så, eh, ovanligt? Vet inte hur man ska beskriva känslan faktiskt, ödsligt men inte helt ensamt men ändå ensamt ungefär... samtidigt hemtrevligt på något extremkonstigt vis!
Dagen därpå fick jag för första gången på hela resan chansen att sitta själv och äta frukost utan att ha mellan 1-45000 man sittande/stående jämte vilket var skönt! Hittade en trappa ner till en å där man kunde sitta med drickyoghurt, kaffe, croissant och Timglas/The Promise/In My Place på Ipoden och bara ta det luuuugnt!
Senare dök dessutom mammas Stockholmskompisar upp, livade upp köandet ännu lite mer, tills det var dags för en sista axelknäckarnatt (rekommenderar ingen att sova på asfalt ens med liggunderlag!) innan konsertdag nr 1 i Dublin!
