Until the morning light, maybe

Den första konserten i Dublin blev faktiskt en medelkonsert, bara på grund av en enda sak: ljudet var under vissa delar av konserten en katastrof vilket förstörde de finaste låtarna... det gjorde inte så mycket under alla tempolåtar att Bruce hördes lite knackigt där jag stod när alla ändå hoppade och sjöng för full hals, men under de lugna låtarna märktes det tydligt vilket kändes riktigt synd efteråt, mest med tanke på en enda låt...

  

Men jag återkommer till det! Insläppet gick faktiskt ganska så smidigt denna afton i Dublin, trots att vakterna som lovade att vi skulle släppas in 20 och 20 släppte in alla samtidigt ändå. Men det blev ingen löpning förrän sista 15 meterna, så jag hann slänga mig fram och ta platsen rakt nedanför Bruce på Nils sida av mittenpodiet. Hade aldrig stått på den sidan podiet innan så tyckte att det skulle bli spännande!

   Efter ett par timmars väntan där det hann bli både grått och regnigt äntrade bandet scenen och bjöd på en riktigt bra start. Regnandet fick Bruce att välja Who'll Stop The Rain som startlåt, och det var faktiskt hur bra som helst då publiken längst fram var riktigt med på noterna och sjöng ut "Whooooooo'll stop the raaaaaaaaain!!!!" för full hals med vevande armar i regnet! :D Och efter sedvanliga Badlands kom Cover Me som ännu en gång var riktigt tung och bra live, trots att det inte är min favoritlåt i vanliga fall. Och sen måste jag erkänna att jag verkligen verkligen verkligen gillar My Lucky Day live, oavsett var, hur, när eller i vilket väder de spelar den blir det något av partystämning på plats! Och denna kvällen löjlade Steve sig om möjligt ännu mer än vanligt samtidigt som han bjöd på den ena coola gitarrslingan efter den andra, man bara måste älska honom på scen! :D

Den mest laddade låten i Dublin första kvällen var utan diskussion The Ghost Of Tom Joad. Trots att ljudet var sisådär ekade Bruce spöklika röst ut över det regntunga RDS med något MER än "bara känsla", och varenda ord i hela låten var lite som att få ett knytnävsslag i magen... Från första ordet, till första "Well the highway is alive tonight" som han sjöng med halvslutna ögon, till de sista elgitarrsolona som Nils skickade ut var blytunga i känsloväg!

   Därefter var det dags för skyltinsamling, där det blev två riktiga party/danslåtar som start. You Can Look (But You Better Not Touch) är en låt jag aldrig lyssnar på hemma, men live är den verkligen kanon då hela främre sektionen av ståplats brister ut i en massa hoppande och skrikande! Sen blev det dags för 7 Nights To Rock som var ännu ett snäpp roligare! Publikens vrååååålande i refrängen; "MONDAY!!!! TUESDAY!!!! ...." innan alla började studsa på stället samtidigt som både vi och alla på scen mest stod och skrattade var ett av alla ögonblick som gör det värt att flyga vartsomhelst i världen för att se Bruce och ESB live!

Sen kom då kvällens och kanske turnéns största besvikelse, då Bruce slängde upp en skylt för For You. Har velat höra den låten i jag vet inte hur många år nu, och tänkte först "JAAAAAA, äntligenäntligen, underbart, tacksåmycket snällasnälla!!!!" ungefär. Sen dundrade bandet igång och det började flyga massvis med fjärilar i magen... men sen när Bruce klev fram till micken kunde man knappt höra vad han sjöng för att ljudet var så dåligt. :'( Försökte verkligen anstränga mig på att tänka på vartenda litet ord i texten som jag kan mer än utantill, men ljudet var verkligen såååå dåligt... så istället för att höra Bruce röst under denna heöt fantastiska låt så hördes mest "PLINKAPLINKA" och "DUNKDUNK" från pianot och trummorna... suck..

Blev sen någorlunda samma med Thunder Road...

The River var lika bra som den varit under hela turnén (enligt mig ^^), trots att ljudet svajade och trots att den annars sångglada irländska publiken var lite trist just här! Och dessutom tycker jag fortfarande att Kingdom Of Days är en jättevacker låt, speciellt live, och även i Dublin gick det att drömma sig bort till en av de finaste låtarna på nya skivan! =)

   Extranumret blev ett av de bästa så långt, haha, Bruce var hur fjantig som helst och jag tror dessutom aldrig att jag har haft så mycket ögonkontakt med honom annars vilket var riktigt kul ^^ Mest för att jag och killen som stod jämte mig hoppade som tokiga igen, vilket var riktigt roligt!!! Under American Land lyckades Bruce flyga baklänges (igen), och trots att alla småskrattade såg det faktiskt riktigt farligt ut denna gången! Tror att det bara var centimeter som skiljde Bruce bakhuvud från ena ståltrappsteget, och alla suckade lite extra av lättnad när Bruce reste sig upp, tog ett nytt skutt och sen i micken skrek ut "That's the SECOND time I've done that!" (första gången i Stockholm för er som inte vet :P),

   Under Dancing In The Dark var det ögonkontakt med både Bruce och Steve och Nils under hela låten tror jag, då vi fortfarande hoppade och dansade konstant på vår sida podiet, för det var verkligen hur kul som helst! :D Förra året avskydde jag verkligen denna låten, nu älskar jag den nästan då den i år inte bara känns som att "vi spelar den bara för att", utan det är skratt och hopp och dans och armvevande som gör Dancing till en given låt i alla extranummer! :D Och sen spelade de RAAAAAAMROOOOOOOD igen, och den ROCKADE verkligen Dublin sönder och samman! Det är alltid kul när man får skratta sig igenom ett helt extranummer inför 35 000 man, och det fick vi verkligen i Dublin! Bruce var på riktigt fjant-humör, Steve var som en sol och Bruce hoppade av någon anledning till och med över en vers då han skrek till Steve "LET'S GET RIGHT TO THE SHIT!"... alla flinade och Steve bara skakade på huvudet ^^

Till och med Twist&Shout var hur kul som helst, trots att han spelar den alldeles för ofta. Trodde nästan att benen skulle brytas av alla dessa hopplåtar, framförallt då jag stod rakt över en stålskarv i golvet, men det fungerade ändå och det blev en perfekt avslutning på kvällen! Kanske första kvällen på väldigt länge då extranumret faktiskt var roligare än de 23 låtarna som spelades innan...?

Efter konserten lyckades jag och några andra med bedriften att springa ut på fel sida av arenan när vi skulle skriva upp oss igen, så vi fick springa som dårar på skakande ben runt hela arenaområdet vilket inte var skönt efter 3 timmars studsande, haha! :-P Lyckades få nr 87, innan jag insåg att jag antagligen skulle dö (eller minst få lunginflammation...) om jag gick och la mig genomblöt utanför arenan utan att torka och få vila en natt. Så det slutade med att jag gav upp mitt nummer och åkte tillbaka till vandrarhemmet där kvällen slutade med att jag satt ner i en duschkarbin med varmvatten spolande över huvudet i 20-25 minuter... var nog den skönaste duschen i mitt liv och ett bra avslut på en bra dag med en trots allt helt okej konsert! :)