Lite av allt och inget och mycket och lite igen
Tänkte knåpa ihop ännu ett snabbt "Titta-Dennis-så-här-bor-jag-inlägg" i brist på något sådär superviktigt att skriva (då allt liksom ligger lite längre fram i tiden just nu!)
Det är omöjligt att ta en bild till bloggen när jag har match i innebandyn, för då är jag ju på planen så kan inte gärna springa runt med kameran då, hehehum... så jag offrade mig igår innan kvällens match och tog en bild så att du får se hur lagtröjan ser ut i varje fall, och för er andra som vill se den grymma Manatee United-logon ;) Kändes helt sjukligt pinsamt att stå och ta bild på sig själv i köket, herregud! Menmen, så här ser tröjan ut i varje fall (och matchen vann vi med 4-3, serieledning!):
Det är omöjligt att ta en bild till bloggen när jag har match i innebandyn, för då är jag ju på planen så kan inte gärna springa runt med kameran då, hehehum... så jag offrade mig igår innan kvällens match och tog en bild så att du får se hur lagtröjan ser ut i varje fall, och för er andra som vill se den grymma Manatee United-logon ;) Kändes helt sjukligt pinsamt att stå och ta bild på sig själv i köket, herregud! Menmen, så här ser tröjan ut i varje fall (och matchen vann vi med 4-3, serieledning!):
Sen idag, mellan allt läsande, var det dags för att ta sig bort till IKSU och träna... och för att orka med Umeå-vädret (som just nu är gråare och tråkigare än aska ungefär, när all snö regnat bort) så köpte jag ett löparunderställ vilket jag tänkte att jag kunde ta en fjant-bild på i brist på annat. Tänkte inte på att plocka av mig mössan, haha, var trots allt på väg ut! Men man måste i varje fall minst ha på sig värmeställsbyxor här uppe för att kunna överleva före-vintern-vädret:
(Och cirka 20 sekunder före detta försökte jag göra samma sak, vilket gick sisådär när jag halvsnubblade på gympabagen jag ställde bakom mig, hahaha!) :
För övrigt känner jag mig ungefär så här just nu...
...och blir nästan liiiiite sugen på att skaffa ett sånt skägg bara för att det hade varit sjukt kul att se folks miner när man gick förbi! ^^ Eller om det inte är lika bra att bara skippa de tankarna och raka mig innan det är försent, annars kommer jag att se ut som Jultomten på allvar lagom till jul är jag rädd...
(Och slutligen i detta blandade, egentligen ganska meningslösa inlägg, så bläddrade jag runt bland gamla klipp och råkade snubbla över den första låten jag hörde live som jag verkligen grät till för att jag var ledsen och inte bara för att det var fint... När Bruce dedikerade låten speciellt för Danny Federici den kvällen.
Kommer fortfarande ihåg vakten som stod framför mig då. Han var runt 20-25 år, såg ut som en bodybuilder med söndertatuerade armar och verkade vara beredd att slå ihjäl alla i publiken... men när Bruce började sjunga Sandy den kvällen var han nog den enda vakten som stod med tårarna strömmande nerför kinderna lika mycket som alla oss andra, fastän han fortfarande stod med armarna korsade och inte rörde en min av någon anledning. Han bara stod där som en staty, men grät som ett litet barn... var så fint på något vis!)
(Och cirka 20 sekunder före detta försökte jag göra samma sak, vilket gick sisådär när jag halvsnubblade på gympabagen jag ställde bakom mig, hahaha!) :
För övrigt känner jag mig ungefär så här just nu...
...och blir nästan liiiiite sugen på att skaffa ett sånt skägg bara för att det hade varit sjukt kul att se folks miner när man gick förbi! ^^ Eller om det inte är lika bra att bara skippa de tankarna och raka mig innan det är försent, annars kommer jag att se ut som Jultomten på allvar lagom till jul är jag rädd...
(Och slutligen i detta blandade, egentligen ganska meningslösa inlägg, så bläddrade jag runt bland gamla klipp och råkade snubbla över den första låten jag hörde live som jag verkligen grät till för att jag var ledsen och inte bara för att det var fint... När Bruce dedikerade låten speciellt för Danny Federici den kvällen.
Kommer fortfarande ihåg vakten som stod framför mig då. Han var runt 20-25 år, såg ut som en bodybuilder med söndertatuerade armar och verkade vara beredd att slå ihjäl alla i publiken... men när Bruce började sjunga Sandy den kvällen var han nog den enda vakten som stod med tårarna strömmande nerför kinderna lika mycket som alla oss andra, fastän han fortfarande stod med armarna korsade och inte rörde en min av någon anledning. Han bara stod där som en staty, men grät som ett litet barn... var så fint på något vis!)
Kommentarer
Trackback
