Då var det dags...
...för att försöka få ihop ett jätteinlägg om Bruce-resan till USA då! Har nästan redan huvudvärk av att skriva detta sittandes på en köksstol en meter från en stoooor TV-skärm istället för en normal laptop. Dumma Elgiganten.
Men i vilket fall, känns lite svårt att försöka sammanfatta detta på ett bra sätt... hmmm, hela resan började i varje fall med en av de läskigaste bilturer jag varit med om, då jag, Joel och Zeb begav oss iväg från Umeå klockan 21 på kvällen med min stackars bil i totalmörker och ösregn för att köra hela natten 65 mil ner till Stockholm. Jag är fortfarande glad att vi tog oss genom natten levande, haha, efter vattenplaning, mötande lastbilar över svarta där man inte såg vägen längre, och en riktig nära-döden-upplevelse (allvarligt talat) när vi skulle köra om en lastbil på motorvägen och den täckte hela vår ruta med vatten... menmen, vi tog oss först till Sundsvall, sen Gävle, sen Uppsala och till sist Stockholm trots allt!
Men i vilket fall, känns lite svårt att försöka sammanfatta detta på ett bra sätt... hmmm, hela resan började i varje fall med en av de läskigaste bilturer jag varit med om, då jag, Joel och Zeb begav oss iväg från Umeå klockan 21 på kvällen med min stackars bil i totalmörker och ösregn för att köra hela natten 65 mil ner till Stockholm. Jag är fortfarande glad att vi tog oss genom natten levande, haha, efter vattenplaning, mötande lastbilar över svarta där man inte såg vägen längre, och en riktig nära-döden-upplevelse (allvarligt talat) när vi skulle köra om en lastbil på motorvägen och den täckte hela vår ruta med vatten... menmen, vi tog oss först till Sundsvall, sen Gävle, sen Uppsala och till sist Stockholm trots allt!
Glada miner i ösregn och blåst utanför Uppsala klockan 5 ungefär... var allvarligt talat glad att man levde ännu, hehe!
Därefter var det dags för att flyga till USA trodde vi, men vi blev fast i London i 7 extra timmar utan annan mat än Toblerone... Heartrow by night är inte alls särskilt roligt, men vi lyckades i varje fall sova på stengolvet ett tag!
Jag och Joel tog golvet, och Zeb sov i en fönsterbräda storlek XL :P
Jag och Joel tog golvet, och Zeb sov i en fönsterbräda storlek XL :P
Så vi fick sova ut hela 2½ timme i New York inför konsertdag nummer ett, när vi äntligen landade i USA. Inte den bästa uppladdningen, men har faktiskt varit med om värre, och vi slapp jet-lagen vilket var positivt... Så var det då dags för Giants Stadium äntligen, plus att träffa alla kompisar från både Sverige och Europa på nytt! Det är alltid alldeles för långt mellan gångerna man träffar alla vänner när man känner folk överallt, men var i varje fall hur kul som helst att få se Eddie, Mattias, Nick, Riccardo, Daniel, Tim osv osv igen! :)
Vi laddade upp bra inför konserterna, hehehumhehum...
Första synen av legendariska Giants Stadium, där vi skulle se de sista två spelningarna någonsin innan de ska riva hela arenan!
Vi laddade upp bra inför konserterna, hehehumhehum...
Första synen av legendariska Giants Stadium, där vi skulle se de sista två spelningarna någonsin innan de ska riva hela arenan!
Så efter en dag av rätt så lungt och fint köande var det ÄNTLIGEN dags för konsert igen! Abstinensen sen sista Bruce-konserten i Italien i somras var skyhög när det började närma sig konsert, och den blev bara ännu värre när soundchecken väl startade och musiken började mullra ut över väggarna på arenan! Väl inne på arenan hamnade vi ungefär på fjärde raden, vilket inte var fy skam med 80 000 personer bakom oss :) Och det var gåshud direkt när Bruce och bandet klev ut på stadion, uuuusch vad jag saknar det där redan nu!
Höjdpunkterna från första konserten då... Bruce spelade hela Born To Run-skivan i ett streck, vilket innebar:
-Thunder Road inför 80 000 man
-Backstreets
-min första MEETING ACROSS THE RIVER! (vilket slutade med rysningar, snyftningar och tårar...)
-En fantastisk Jungleland
-Och så då i extranummret, vilket ledde till ännu mer rysningar, snyftningar, tårar och...ja, som vanligt alltså, haha: SAAAAAANDY!
Så första kvällen var minst sagt lysande, även om den inte var bland de bästa konserter jag har sett, men det var ändå en underbar känsla attpå skakande ben få ta sig ut från en stor arena igen och känna sig totalt glad!
Försök till kel innan konsert, utan resultat, haha :P
Sen dagen efter var det bara till att på det igen! Vi tog oss tillbaka till Giants Stadium sent på förmiddagen, hängde runt arenan och hade jättetur som fick en superbra lottning till den andra konserten (de lottar köerna i USA). Vi hamnade till sist på första raden kanske tio meter från Bruce microfon, vilket fick ses som en seger! Den andra konserten var mer än rakt igenom rockig upplevelse, med inte så många skyhöga toppar utan mer en jätterolig kväll bara. Men bäst var:
-Öppningen med Wrecking Ball
-En vacker Downbound Train
-Och så två sjukt roliga Glory Days och Dancing In The Dark. Tror vi var på filmskärmen hela tiden däremot, hehe, liiiite småpinsamt....
Vi fjantar oss inför sista konserten xD
Dagen efter var det dags för lite Bruce-turistande, med huvudmålet först...
Höjdpunkterna från första konserten då... Bruce spelade hela Born To Run-skivan i ett streck, vilket innebar:
-Thunder Road inför 80 000 man
-Backstreets
-min första MEETING ACROSS THE RIVER! (vilket slutade med rysningar, snyftningar och tårar...)
-En fantastisk Jungleland
-Och så då i extranummret, vilket ledde till ännu mer rysningar, snyftningar, tårar och...ja, som vanligt alltså, haha: SAAAAAANDY!
Så första kvällen var minst sagt lysande, även om den inte var bland de bästa konserter jag har sett, men det var ändå en underbar känsla attpå skakande ben få ta sig ut från en stor arena igen och känna sig totalt glad!
Försök till kel innan konsert, utan resultat, haha :P
Och så totalt genomtrötta efter kväll nummer 1!
Sen dagen efter var det bara till att på det igen! Vi tog oss tillbaka till Giants Stadium sent på förmiddagen, hängde runt arenan och hade jättetur som fick en superbra lottning till den andra konserten (de lottar köerna i USA). Vi hamnade till sist på första raden kanske tio meter från Bruce microfon, vilket fick ses som en seger! Den andra konserten var mer än rakt igenom rockig upplevelse, med inte så många skyhöga toppar utan mer en jätterolig kväll bara. Men bäst var:
-Öppningen med Wrecking Ball
-En vacker Downbound Train
-Och så två sjukt roliga Glory Days och Dancing In The Dark. Tror vi var på filmskärmen hela tiden däremot, hehe, liiiite småpinsamt....
Vi fjantar oss inför sista konserten xD
Dagen efter var det dags för lite Bruce-turistande, med huvudmålet först...
Asbury Park...
Var en riktigt grå dag, men ärligt talat gjorde det inte så mycket, kändes ändå magiskt att stå där vid stranden och bänkarna... funderar på att åka dit nästa sommar, får se vad pengarna räcker till :)
Var en riktigt grå dag, men ärligt talat gjorde det inte så mycket, kändes ändå magiskt att stå där vid stranden och bänkarna... funderar på att åka dit nästa sommar, får se vad pengarna räcker till :)
Därefter åkte vi runt på lite andra Bruce-platser man liksom bara "måste" besöka om man är i USA. Vi var två bilar fulla med galna svenska turister som ställde upp oss mot stolpar och träd och hus på olika platser kring östkusten bara för att Bruce hade stått "just där" 30-40 år tidigare, haha! Och så såg vi en väldig massa ekorrar på vägen också, och de är mycket sötare i USA än Sverige!
Bakom fönstret till höger i det här lilla rucklet komponerade Bruce hela Born To Run-skivan på ett piano då han bodde här... herregud. Det var mindre än pappas lilla hus i Blekinge, och hade husnumret skrivet med bläckpenna i träet ovanför dörren. :D
Och så en berömd trästolpe!
Bakom fönstret till höger i det här lilla rucklet komponerade Bruce hela Born To Run-skivan på ett piano då han bodde här... herregud. Det var mindre än pappas lilla hus i Blekinge, och hade husnumret skrivet med bläckpenna i träet ovanför dörren. :D
Och så en berömd trästolpe!
Efter ett par dagar i New York efter det så begav vi oss sen hela (nästan) svenskgänget till Philadelphia för rond nummer 2! Med andra ord, de kanske sista två Bruce-och-ESB-konserterna någonsin om vi har otur... vi skulle avsluta vår resa med att se Bruce i en lite mindre inomhusarena (tror de tog in ungefär 15 000 personer), och den första kvällen blev en av de absolut bästa konserter jag har sett någonsin! Publiken inomhus i Philadelphia var trippelt så bra som publiken utomhus i New York, och man kunde riktigt ta på stämningen då de släckte lamporna i Spectrum och Bruce med bandet klev upp på scen! Därefter var det tre timmars totalt lyckorus, där vår lilla grupp svenskar nära scenen nästan hoppade hål i Philadelphia Flyers ishalls-golv! ;)
Höjdpunkterna från denna kvällen var många, men nästan precis samma som första på Giants Stadium ändå, haha!
-De öppnade helt oväntat med en sjukt rolig Seaside Bar Song, där vi studsade som Duracell-kaniner så fort vi fick chansen.
-Sen då kanske den finaste öppningen på THUNDER ROAD någonsin... Bruce pratade lite om att han ville göra de sista konserterna speciella för alla fans, att de skulle spela hela album, att det dagen efter var dags för Darkness On The Edge Of Town... men efter det så stod Bruce bara där med munspelet i handen och en strålkastare på sig, sneglade ut över publiken och halvviskade
"But tonight... but tonight... but tonight...", och så började hela arenan vråla rakt ut när han förde munspelet mot munnen och tog de första tonerna... (får rysningar när jag tänker tillbaka på det)
- Lite senare fick vi den kanske bästa BACKSTREETS någonsin...
- ...innan det var dags att smågråta till Meeting Across the River igen...
- ...innan det var dags att fullständigt bryta ihop och supergråta under en av de finaste DOOOOWN IN JUUUU-NGLE-LAAAAAAAND jag har hört. Jag hade inte ett enda torrt ställe i ansiktet efter den låten, utan stod med tårar från hakan upp till hårfästet så mycket grät jag nog, hahaha... (sen hoppas man alltid att ingen ser en gråta så mycket, vilket är svårt med 15 000 personer runtomkring sig, men det gör liksom ingenting ;) )
- Sen var Rosalita jättebra också, men har nästan glömt allt utom Thunder Road, Backstreets, Meeting och Jungleland ^^
5 personer i ett taxi-baksäte i Philadelphia :P
Fullsatt inomhus i Spectrum inför en av de bästa konserterna ever!
Hade nog fortfarande tårar i hela ansiktet direkt efter konsertens slut, Jungleland satte sina spår ;)
Låter Mattias illustrera hur bra det var, och ber till gud att han aldrig ser min blogg och slår ihjäl mig för att jag visar denna bilden 'whistle'
Den sista konserten var inte riktigt lika bra, trots att de spelade helt sanslösa låtar, då vi hade otur med lottningen och hamnade jättelångt bak på ståplats, blev lite som att stå och tita på en DVD under långa stunder istället för en konsert vilket var synd. Dessutom hade då en del av vår svenskgrupp åkte hem mot Sverige igen, så vi saknade liksom ett par viktiga kuggar! men delar av konserten var ändå riktigt bra, framförallt:
-Thundercrack
-The Ties That Bind (äntligen!!!)
-Sooooomething In The Night, ryyyys...
-Och Detroit Medley, dans/studs/hopp igen! :D
men låter nog ändå Victor få illustrera hur skruvad denna kvällen var, med en bild från hans bästa sida...
Drack upp allt (nöjd) ;)
Höjdpunkterna från denna kvällen var många, men nästan precis samma som första på Giants Stadium ändå, haha!
-De öppnade helt oväntat med en sjukt rolig Seaside Bar Song, där vi studsade som Duracell-kaniner så fort vi fick chansen.
-Sen då kanske den finaste öppningen på THUNDER ROAD någonsin... Bruce pratade lite om att han ville göra de sista konserterna speciella för alla fans, att de skulle spela hela album, att det dagen efter var dags för Darkness On The Edge Of Town... men efter det så stod Bruce bara där med munspelet i handen och en strålkastare på sig, sneglade ut över publiken och halvviskade
"But tonight... but tonight... but tonight...", och så började hela arenan vråla rakt ut när han förde munspelet mot munnen och tog de första tonerna... (får rysningar när jag tänker tillbaka på det)
- Lite senare fick vi den kanske bästa BACKSTREETS någonsin...
- ...innan det var dags att smågråta till Meeting Across the River igen...
- ...innan det var dags att fullständigt bryta ihop och supergråta under en av de finaste DOOOOWN IN JUUUU-NGLE-LAAAAAAAND jag har hört. Jag hade inte ett enda torrt ställe i ansiktet efter den låten, utan stod med tårar från hakan upp till hårfästet så mycket grät jag nog, hahaha... (sen hoppas man alltid att ingen ser en gråta så mycket, vilket är svårt med 15 000 personer runtomkring sig, men det gör liksom ingenting ;) )
- Sen var Rosalita jättebra också, men har nästan glömt allt utom Thunder Road, Backstreets, Meeting och Jungleland ^^
5 personer i ett taxi-baksäte i Philadelphia :P
Fullsatt inomhus i Spectrum inför en av de bästa konserterna ever!
Hade nog fortfarande tårar i hela ansiktet direkt efter konsertens slut, Jungleland satte sina spår ;)
Låter Mattias illustrera hur bra det var, och ber till gud att han aldrig ser min blogg och slår ihjäl mig för att jag visar denna bilden 'whistle'
Den sista konserten var inte riktigt lika bra, trots att de spelade helt sanslösa låtar, då vi hade otur med lottningen och hamnade jättelångt bak på ståplats, blev lite som att stå och tita på en DVD under långa stunder istället för en konsert vilket var synd. Dessutom hade då en del av vår svenskgrupp åkte hem mot Sverige igen, så vi saknade liksom ett par viktiga kuggar! men delar av konserten var ändå riktigt bra, framförallt:
-Thundercrack
-The Ties That Bind (äntligen!!!)
-Sooooomething In The Night, ryyyys...
-Och Detroit Medley, dans/studs/hopp igen! :D
men låter nog ändå Victor få illustrera hur skruvad denna kvällen var, med en bild från hans bästa sida...
...därefter återstod bara ett par dagars turistande i ett grått och regnigt Philadelphia, där en av höjdpunkterna fick bli två koppar McDonalds-kaffe samt en nyköpt varm tröja på H&M för 210 kronor :P Sen flög vi hem till sist, landade i ett superkallt Stockholm (om man jämför med New York), åkte en iskall buss upp till Umeå för att värmen dog i den mellan Sundsvall och Örnsköldsvik... suck... och till sist klev vi ut i -5 grader, klockan 06:00 en söndagsmorgon!
Drack upp allt (nöjd) ;)
Hela resan fick sin slutpunkt med att vi sov från klockan 07 till 15:40 dagen efter! Och det var en liiiiiten del av vad jag har gjort sista två veckorna iaf, hahaha...
(Så måste säga det, det är en bedrift om någon verkligen orkar läsa ALLT detta!) Slut för ikväll, nu är jag trött på att sitta en meter från en TV-skärm och skriva, sov gott! :P
Kommentarer
Trackback
