Plugga, fota, lyssna, sova... och så River!

Okej... från att ha blandat mycket Bruce och Lasse och Coldplay (och lite Melissa Horn också) senaste veckorna börjar jag nu glida över på att lyssna på Lasse hela tiden och ladda inför konsert, vilket känns bra! Är mindre än en vecka kvar till Blekingeresa (och tenta alltså, känns mindre bra, pluggar konstant hela tiden) och därefter blir det tåg till Stockholm som gäller... ser fram emot att köa samtidigt(!) som Anna denna gången dessutom, och inte miss-tima det så dumt som vid Coldplay :D

 

Och så lite bilder till, har börjat fotografera lyktstolpar omedvetet vilket kanske syntes i förra inlägget också, eftersom det är det enda som går att fotografera med min kamera när man är ute och springer sent på kvällarna eller efter att ha spelat innebandy (seger igår, 7-4 förresten, haha!)... så här kommer några lyktstolpar och en bild av Umeås kyrka by night under cykelturen hem från innebandyn:

 

 

Plus att jag dessutom är väldigt bra på att sova hela tiden, överallt som vanligt, och att somna vid lite halvt fel tidpunkter. Som idag när jag gick och la mig efter att ha varit på ett möte i skolan och ätit, vilket resulterade i att jag sov fram tills att Joel och Zeb skrek på mig innan House, därför är jag jättepigg nu istället...

Eller som igår efter innebandyn, när jag la mig fullt påklädd med varm tröja och extratröja och allt ovanpå sängen och lyssnade lite på musik när jag kom hem och vaknade till klockan 01:30 igen utan att ha packat upp innebandykläder, lagt in kamerabilder på datorn eller borstat tänderna, så somnade först "på riktigt" klockan 02:15 ungefär. Tog en bild för att illustrera hur det såg ut när jag fortfarande var nyvaken mitt i natten :P :

 

 

Och slutligen, innan jag pluggar vidare här för att jag är allmänt överpigg klockan 00:25, så får Zebs hund River komma med på bild för att han hälsade på oss igen första gången på länge! :D Han passade på att springa ett par fri-varv i soffan, sitta så gott som rakt på mig när jag försökte skriva skolarbete på vardagsrumsgolvet, NÄSTAN äta upp Winnerbäck-plektrumet från 112 Sånger-boken, och istället när jag hann rädda det tugga sönder min innebandyboll... men han är söt, som natt och dag jämfört med sin ägare ;) , så jag förlåter honom! (men han hade blivit en matta om han hade svalt plektrumet...)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0