Until the morning light, maybe

Jag tror att det ligger lite i att vissa låtar är årstidsbetingade, faktiskt. Det är nog inte den enda förklaringen, alltid, till alla låtar, men till en liten del kan det nog vara så. Jag minns förra året, under den tidiga våren innan studenten, när jag lyssnade på Jag Fattar Ingenting med Winnerbäck om och om igen på mattelektionerna (passande nog), och hela låten kändes som att den passade in till hur jag tänkte just då, på något vis. Texten, musiken, hur han sjunger den, hur jag föreställer mig att Lars tänkte när han sjunger den (även om det kanske inte alls är rätt).

Och nu vid samma tidpunkt ett år senare börjar den passa in igen på något vis. Vet inte alls om det är bra, vet inte heller om det är dåligt egentligen, men helt plötsligt passar den in.

Det kanske är årstidsbetingat, den där känslan av att alla förstår allting utom jag ibland. Och kanske inte. Kanske en blandning av olika saker, vad vet jag egentligen? Hur som helst så passar den in idag, så ska avsluta dagen med den innan veckans avslutande tentaplugg.

Enda skillnaden vad det känns jäntemot förra året när jag tänkte precis likadant är väl att jag kan kompa låten med gitarren nuförtiden. Vilket innebär att lite tid måste ha passerat sen senast i varje fall! Lite vatten har runnit under broarna, hum. Även om jag som vanligt inte fattar någonting av det, på riktigt, vad jag vet.