En svår och jobbig grej, hehehum
Det finns vissa, enstaka tillfällen (alltså många) då jag blir lite irriterad på mig själv... eller snarare såpass att jag nästan hade velat trycka upp mig själv mot en vägg om jag hade kunnat dela på mig, och skälla ut den där korkade killen jag höll tryckt mot väggen och fråga vad han tänker med egentligen. Låt mig illustrera... ;)
Jag var på riktigt gott humör när jag lämnade lägenheten idag, då det snart var dags för sista tentan äntligen, efter två helt sjuka plugga-plugga-plugga-veckor. Hade precis duschat, och det kändes riktigt lättande att bara få starta mp3:n på random, låsa dörren till lägenheten och bege sig ut i snön för att få ta itu med tentan och få den gjord. Jag hade bestämt mig för att jag skulle krossa dagens tenta, den skulle få veta att den levde, den skulle få ångra dagen då den kom i vägen för mig!
Så gick lungt och fint till skolan, nynnade med till musiken, tyckte att 'Til Kingdom Come passade riktigt bra i snö också faktiskt, men inte riktigt lika bra som på sommaren... Hade lyssnat på fyra låtar och var precis framme vid skolan då det slog mig som en blixt från klar himmel.
Legitimation.
Jag måste ju ha leg med mig för att få skriva tentan.
Jag måste ju ha leg med mig för att få skriva tentan.
Började rota i alla fickor. Inget leg. Slet fram ryggsäcken och kollade. Inget leg. Jag tänkte "Det är inte sant, snälla...". Slängde fram mobilen och kollade klockan. 08:44. Tentan började klockan 09:00, och det tar cirka 15 minuter att gå till skolan i lungt tempo.
Vände mig om och började springa.
Har inte sprungit så pass snabbt på flera månader tror jag, inte sedan jag sprang på löparbana med Dennis och Martin i början på förra sommaren ungefär. Mötte massor med folk som stirrade på mig, en dumskalle som sprang med jacka och skolväska i full fart ifrån skolan av någon anledning...
Kom fram till lägenheten igen, flämtade och fumlade med nycklarna, slet upp lägenhetsdörren och sprang in. Slet fram jeansen jag trodde jag hade passet i. Inget pass. Fan. Tände lampan och slet upp byrålådan, rotade, rotade, hittade passet i ett hörn av ena lådan. Kollade klockan...
Kom fram till lägenheten igen, flämtade och fumlade med nycklarna, slet upp lägenhetsdörren och sprang in. Slet fram jeansen jag trodde jag hade passet i. Inget pass. Fan. Tände lampan och slet upp byrålådan, rotade, rotade, hittade passet i ett hörn av ena lådan. Kollade klockan...
08:51."7 minuter, nytt rekord hem" hann jag tänka.
Slängde av halsduken för att kunna andas lättare. Sprang ut i hallen, märkte att jag glömt släcka lampan. Brydde mig inte. Ut, låsa dörren, djupandas. Springa igen. I dörröppningen ut stod en gammal städerska som log och hälsade på mig, och hon såg väldigt förvånad ut när jag sprang förbi henne och typ viskade "Heeeej..." när jag sprang ut. Ville stanna och förklara egentligen, men hade inte tid.
Kom ut i snön, var tacksam över att jag hade tagit löparskorna på mig idag, sprang i fullt fart förbi någon med en hund och tillbaka ut på cykelbanan. Sen märkte jag att jag fortfarande hade musik i hörlurarna. Slutet på Jungleland tydligen. Bruce viskade, sakta, saaaakta där jag sprang. Jag tänkte "Snälla, snälla, snälla, ge mig en tempolåt nästa. Jag måste springa, jag hinner inte byta låt, säg att det blir en snabb låt nästa. Ingen seg låt snällasnällasnälla..." Bruce skrek saaaaakta ut sista delen av Jungleland. Nästa låt blev En Svår Och Jobbig Grej med Lasse från Rusningstrafik. "Nejnejnej. Inte den, inte nu, inte just nu." Men kunde inte byta, så fick springa samtidigt som Lasse i lågt tempo sjöng
Kom ut i snön, var tacksam över att jag hade tagit löparskorna på mig idag, sprang i fullt fart förbi någon med en hund och tillbaka ut på cykelbanan. Sen märkte jag att jag fortfarande hade musik i hörlurarna. Slutet på Jungleland tydligen. Bruce viskade, sakta, saaaakta där jag sprang. Jag tänkte "Snälla, snälla, snälla, ge mig en tempolåt nästa. Jag måste springa, jag hinner inte byta låt, säg att det blir en snabb låt nästa. Ingen seg låt snällasnällasnälla..." Bruce skrek saaaaakta ut sista delen av Jungleland. Nästa låt blev En Svår Och Jobbig Grej med Lasse från Rusningstrafik. "Nejnejnej. Inte den, inte nu, inte just nu." Men kunde inte byta, så fick springa samtidigt som Lasse i lågt tempo sjöng
"Och en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej..."
Efter ett par hundra meter gick ena skosnöret upp. Jag svor. Stanna, knyta dubbelknut, upp igen, springa. Och springa. Och springa.
En Svår Och Jobbig Grej hade då övergått i Balladen Om Konsekvenser. Stängde av mp3:n, flämtade, hade blodsmak i munnen och var helt henomsvettig. Mötte Max och Andreas utanför tentasalen, de såg rätt så förvånade ut, och jag fick flåsande förklara att "Jag har precis sprungit... höööh... framochtillbaka... puh... från Math..hth..hematikgränd... puhhh... glömde leg... ...". Gick och satte mig i den redan fulla tentasalen. Flämtade fortfarande, och när jag såg till vänster och höger så fick jag en hel del konstiga blickar från de som satt jämte och undrade varför jag såg helt slut ut.
Fick tentan en minut efter att jag hade satt mig ner ungefär. Min hand skakade när jag började skriva "David Manninen" på framsidan, och jag skrev 3 stavfel i första meningen på första svaret. Började tänka "Det här kommer aldrig att gå, det är någon som inte vill att jag ska klara tentan idag...".
MEN: Tentan gick jättebra tror jag! Bommade en 5-poängsfråga helt (kosmopolitiskt perspektiv på humanitära interventioner...någon får gärna förklara :P ), men resten gick riktigt bra. Tog 3 timmar att skriva, och kände mig riktigt, riktigt säker. På hemvägen gick jag lugnt och sakta. Andades lugnt bara för att. Och sen startade jag mp3:n på random igen.
Kom fram till skolan klockan 09:00.
En Svår Och Jobbig Grej hade då övergått i Balladen Om Konsekvenser. Stängde av mp3:n, flämtade, hade blodsmak i munnen och var helt henomsvettig. Mötte Max och Andreas utanför tentasalen, de såg rätt så förvånade ut, och jag fick flåsande förklara att "Jag har precis sprungit... höööh... framochtillbaka... puh... från Math..hth..hematikgränd... puhhh... glömde leg... ...". Gick och satte mig i den redan fulla tentasalen. Flämtade fortfarande, och när jag såg till vänster och höger så fick jag en hel del konstiga blickar från de som satt jämte och undrade varför jag såg helt slut ut.
Fick tentan en minut efter att jag hade satt mig ner ungefär. Min hand skakade när jag började skriva "David Manninen" på framsidan, och jag skrev 3 stavfel i första meningen på första svaret. Började tänka "Det här kommer aldrig att gå, det är någon som inte vill att jag ska klara tentan idag...".
MEN: Tentan gick jättebra tror jag! Bommade en 5-poängsfråga helt (kosmopolitiskt perspektiv på humanitära interventioner...någon får gärna förklara :P ), men resten gick riktigt bra. Tog 3 timmar att skriva, och kände mig riktigt, riktigt säker. På hemvägen gick jag lugnt och sakta. Andades lugnt bara för att. Och sen startade jag mp3:n på random igen.
Swallowed In The Sea. Tack. Mycket bättre. Fick en jätteinpuls där jag gick på den snöiga cykelbanan hem att börja sjunga med högt i "And I could write a sooo-ooo-oong, a huuuundred miles looo-oo-ong, Well that's where I belong, and you belong with me", men gjorde det inte, var litelite för mycket människor på cykelbanan ^^
Fick sen en jätteinpuls att sjunga med till Take 'em As They Come som blev nästa låt. "Cooome tomorrow that's, what I'd do for you pretty one, I swear I'll take 'em baby when they come. Taaake 'em...". Men fortfarande alldeles för mycket människor på cykelbanan.
Fick sen en jätteinpuls att sjunga med till Take 'em As They Come som blev nästa låt. "Cooome tomorrow that's, what I'd do for you pretty one, I swear I'll take 'em baby when they come. Taaake 'em...". Men fortfarande alldeles för mycket människor på cykelbanan.
Och nu är jag hemma, till sist... känner inte lika mycket för att slå mig själv nu som innan, haha, det löste ju sig ändå. Och en redovisning, en tenta, en redovisning, ett PM och en tenta, allt är KLART!
Så nu tänker jag duscha, äta och sen kollapsa på valfri plats i lägenheten innan det är dags för kvällen. Och starta kaffe. Men ordet "kollapsa" är huvudsaken på något sätt.
Så nu tänker jag duscha, äta och sen kollapsa på valfri plats i lägenheten innan det är dags för kvällen. Och starta kaffe. Men ordet "kollapsa" är huvudsaken på något sätt.
Så sov gott, eller något!
(Och lyssna på 'Til Kingdom Come, Swallowed In The Sea, Take 'em As They Come, Lång Dag och Landslide. De har fungerat bäst idag såhär långt =) )
(Och lyssna på 'Til Kingdom Come, Swallowed In The Sea, Take 'em As They Come, Lång Dag och Landslide. De har fungerat bäst idag såhär långt =) )
Kommentarer
Postat av: Martin - En öm älskare
Fyan, när jag läser om ditt liv just nu så får jag ont i armbågen:( Lider med dig. Tack.
Postat av: David
Alltså Martin, hahaha... vet inte vad jag ska säga, du är knäpp men det vet du. Och så lite så ;D
Trackback
