Until the morning light, maybe

Superlativ ja. Finns väl inte direkt några sådana man kan nämna vad gäller min blogg-frånvaro, som alltid och som vanligt tyvärr... känns som att sommaren på något vis minskar min datornärvaro avsevärt hur jag än gör, vilket på sätt och vis nog är som det ska. Men jag får ju inte låta det gå ut över detta, så ska  försöka bättra mig igen och som vanligt, verkligen! Ber alla upprörda och gråt-färdiga läsare (Dennis och Sebastian framförallt) om förlåtelse och förståelse, innan jag nu tar mig i kragen på nytt ;)

Desto mer superlativ ska jag nämna i kommande inlägg om sommarturnépremiären för Winnerbäck i Linköping, eftersom klockan nu drar sig mot sent så ska jag nämligen fatta mig kort ikväll och bara säga så här: det var MAKALÖST bra! Förväntningarna på hela premiären har jag i smyg hållt sky-höga fastän jag inte borde det, jag vet, men under dagarna i Linköping motsvarades och överträffdes allting. :D Men som sagt, jag återkommer till det imorgon när jag fått sova ut en liten gnutta mer än vad jag gjort senaste nätterna!



Denna dagen däremot, efter konserten-dagen för att komma till kontraster, har varit en av de konstigaste sådana någonsin. Redan klockan 7 vaknade jag till liv i Annas brors studentlägenhet i Norrköping, och innan jag visste ordet av var jag tillbaka i Blekinge klockan 13. Jag hann med att äta vattenmelon, städa Dennis bil, grilla under hela kvällen och sen se ny-inköpta Winnerbäck-dvd:n innan jag och Elina åkte till pappa. På 4-5 timmar var allt plötsligt helt som vanligt igen, efter den superfina gårdagen.

Då började jag fundera på om jag precis hade drömt ihop allting, turnén hade nog inte startat ännu egentligen. Gårdagskvällen var nog en dröm, fastän den kändes väldigt verklig. Och om det inte vore för att almanackan sa att turnépremiären har varit, samt att min hälsena ömmar ännu mer och att det sitter ett rött wristband runt höger handled hade jag kanske fortfarande trott att man drömde lite. För det blev liksom en enormt stor, snabb skillnad från att vara "luffar-köande efter konsert" i Norrköping till att vara "sitta-hemma-och-göra-ingenting-alls-och-vänta-David" i Blekinge igen.




Menmen, snart pusslas nog allt ihop i huvudet, innan det är dags för nästa kö och konserter i Göteborg nästa vecka! Innan dess har Elina dessutom dragit flyttlasset till Spanien.... Så Stay tuuuuuuned, för från nu kära vänner ska jag i varje fall ge bloggen ett nytt ärligt försök att få lite färska uppdateringar under sommaren som lovar mer än vad jag nog förstår och kan ta in för tillfället. För den har ju trots allt redan börjat, och jag förstår som vanligt ingenting. Ingenting alls.
Men på ett ganska så bra sätt den här gången!