Until the morning light, maybe

På "the Horse" begäran tänkte jag nu uppdatera bloggen på nytt, denna gången sittandes vid pappas gamla skördetrösk-dator nere i Blekinge på mitt gamla rum igen. Jag vet att jag är lite dålig på att uppdatera bloggen just nu, och i vanlig ordning har jag lite fantastifulla bortförklaringar till det (inte bara för att jag är seg, jag lovar. Jo på hedersord, jag lovar..."whistle"). Dels då för att jag otroligt nog flängt runt ganska så mycket sen jag kom tillbaka till Blekinge i söndags, dels för att jag inte har tillgång till dator hela tiden här nere och dels för att det känns som att jag inte riktigt kan skriva något tillräckligt intressant (var inte det en högoddsare så säg, hehe? ;) ). De böcker jag läser just nu, både skönlitterära och kurslitteratur, får mig att känna mig lite pointless i mitt skrivande även just nu då det finns så mycket annat intressant folk borde läsa än saker om mitt vardagsliv!

Men anyway, för de stackare som anser att mitt vardagsliv är tillräckligt intressant trots allt, här kommer en uppdatering. Jag vågar dock påstå att ni kan spendera er tid bättre än detta läsande, haha, men det får väl vara upp till betraktaren då :P

Efter att ha åkt tåg med det legendariska, överenergiska skånska energiknippet Myte från Umeå till Kristianstad, vars sällskap gjorde 120-milsresan lite mindre less än vad den kan vara då man stirrar ut genom ett tågfönster, så var det skönt att få komma hem och träffa familjen på nytt! Morfar mötte mig vid slutstationen och därefter bar det av hem till pappa där hela familjen plus Elinas Kramfors-kärlek Simon pratade om allt möjligt och inte möjligt som hade hänt sen sist jag var hemma från Umeå och hälsade på. Det var härligt på alla vis att få träffa familjen igen =)

Samma kväll fick jag också reda på att jag tydligen skulle jobba på Sweden Rock trots allt, vilket jag nu har gjort. Har i skrivande stund klarat av 2 stycken 6-timmarspass som vakt till ett Backstage-område till två av scenerna. Eftersom jag hittills har haft lugna arbetstider har detta varit sjuuuukt tråkigt, där man mest har stått 6 timmar och sett sur ut samtidigt, stirrat in i en plastvägg och vaktat en gräsplätt ingen vettig människa skulle vilja gå in på i vilket fall som helst. Dessutom har jag mitt sista pass i natt från klockan 00:00 till 06:00 vilket nog kommer att förvandla mig till en vandrande zombie imorgon... Plus att jag ska stå själv, så man får hoppas att ingen full och galen hårdrockare försöker bryta sig igenom min gate inatt hehum.

Menmen, turnépasset blir i varje fall gratis, så igår var jag och såg på Aerosmith sent på natten på den stora scenen. Det var tveklöst en av de tråkigaste shower jag har sett, haha, trots att man stod bland 10-20 000 personer på ett gräsfält och såg klassiskt rock. Jag vågar hävda att större delen av det bandet såg sitt bäst-före-datum för ett par årtionden sedan, sångaren såg ärligt talat ut som en gammal tant så sminkad som han måste ha varit, den ena gitarristen hade stelare höfter än Clarence Clemmons och många låtar gick på någotvis in i varandra. MEN behållningen var att se gitarristerna när de väl satte igång! Bandets lead guitarist, som jag nu vet heter Joe Perry, var stundtals sjukligt bra trots att känslan kanske saknades ibland. Men tekniken var otrolig, och han stod på egen hand för konserterns roligaste ögonblick då han duellerade mot sig själv i Guitar Hero.

Han sa något i stil med:

"People've come up to me and said 'Joe, I beat you yesterday, I beat you yesterday'... I'm so fuckin' sick of it. But, well, let's see now what's best. You could decide here tonight Sweden. Me, the real thing, or some fucking videogame"

Och sen gick han lös på elgitarren och duellerade mot sig själv på storbildsskärm, fingrarna såg stundtals ut att ta eld haha, så den gamle Keith Richards-kopian kunde visst sina saker när han krossade sitt alter ego i Guitar Hero. Nästa konsert för min del på Sweden Rock, och den sista för den delen, får bli Guns 'n Roses på lördag kväll om jag minns rätt. Är egentligen fullkomligt ointresserad, men känns lite bortkastat att jobba i 18 timmar och sen inte se några band alls, så ska släpa mig tillbaka till festivalen på nytt då för att ge Axl Rose en chans.

 

Och det är väl i huvuddrag det som har hänt... har dessutom varit hemma och hälsat på farmor och min cykeltokige farbror Juho, samt varit med morfar på hans första cellgiftsbehandling i Karlskrona vilket ännusålänge gått fint i varje fall. Eller så bra det bara kan gå efter omständigheterna, det är så man får se det!

Så nu blir det att ut i det gråa och regniga blekinge-diset för att springa en runda, sen ska jag och Elina se Madagaskar ikväll innan det blir dags för mitt vaktpass! Som "the Horse" uppe i Norrland säkerligen vet så finns det INGET som får mig så glad och upp-peppad i hela världen som tecknade filmer, dessutom med pingviner som styr båtar i, så kvällen ser lovande ut trots att jag ska avvärja fyllon hela natten på en gräsplätt en mil från Sölvesborg! Over & out