Call it mystery or anything
Herregud.
Vanligtvis brukar jag inte skriva om politik till vardags. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så egentligen... jag är ju trots allt otroligt intresserad, till och med politiskt engagerad, och läser ju faktiskt om politikens påverkan på oss och vår omvärld under varje dag av mitt studieliv nuförtiden. Kanske är det för att jag överlag känner mig dålig på att förklara vad jag tycker och tänker som jag inte skriver särskilt mycket, jag vet inte.
Men ärligt talat... just nu känns det som att jag varje dag hör något resonemang och någons politiska åsikt som på allvar gör mig antingen ledsen eller besviken. Eller både och.
För jag förstår inte. Hur kan någon som känner minsta uns av medmänsklighet bedriva en politik som gör skillnad på människor och människor. Och snälla, säg mig, VARFÖR ska de som faktiskt har det sämst i Sverige idag; de som är sjuka, hemlösa, arbetslösa, pensionärer och utförsäkrade få det ännu sämre? Är det en sak jag skulle vilja försöka få fram med politik, och vad gäller hela livet egentligen, så är det väl att alla människor ska kunna få samma chans oavsett vem man är. Oavsett om man har fått sparken från sitt jobb, om man har blivit utförsäkrad för att man "inte är sjuk nog", oavsett om man har ett jobb, oavsett om man sitter som statsminister eller om man är en pensionär med cancer, oavsett om man är student eller chef för ett företag... Alla ska väl ha samma chans att få se sina barn växa upp med en bra skola, kunna ha en rimlig sjukvård och få hjälp under de perioder i livet när man drabbas av olycka?
Så snälla, snälla, snälla någon, varför kan inte de som tjänar MEST i Sverige, de som faktiskt har det bra, de som har en trygghet och de som har ett jobb att gå till, inte kunna tänka sig att hjälpa dem i samhället som inte har det lika bra? Vore det så hemskt att hjälpa dem som faktiskt har det sämst? Jag kommer nog aldrig att förstå hur man kan prioritera någon hundralapp mer i plånboken för egen del framför att faktiskt kunna bidra till att de som har ont om pengar kan få komma till sjukhuset om de blir sjuka.
Nu ska jag inte rabbla på för mycket om politik, som sagt, jag tycker inte om att skriva för mycket om det i vardagslivet egentligen. Men jag hoppas (åtminstone lite i smyg) att ni som läser denna bloggen faktiskt bryr er mer om medmänsklighet, allas lika värde och om miljön än om att få lite mer pengar för att själv kunna köpa en extra latté eller lite finare kläder när ni är på stan... jag hoppas verkligen att ni röstar på de rödgröna på söndag.
För jag börjar på allvar bli rädd för att vi annars kommer bo i ett mycket, mycket kallare och mer egoistiskt Sverige där vi håller på att glömma bort vad det innebär att finnas till för varandra. Jag menar, vad har man för nytta av att vara glad själv när andra lider? Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå det.
Men nu, lite vardagsliv (för alla er som troget väntat, haha, oh yeeees)!
För förutom all denna politik så är det samma sak som vanligt här uppe i Norrland haha:
*Statsvetenskap och ryska, mycket demokrati-pluggande vilket är bra inför framtida Freds/Konfliktstudier I think.
*Universitetsliv (=fikande och kaffe som rutin, dessutom en utekväll för mycket hehum, och såklart pluggpluggplugg. Och plugg.)
*Träning som en galning. Det börjar ta sig igen.
*Musik. Musik. Och musik. Har börjat utforska Pearl Jam, Joe Strummer, Kings Of Convenience, Hundred Little Reasons och The Magnetic Fields vilket är trevligt. Och återupptäckt Jason Mraz, vilket är nästan trevligare! Blev dessutom positivt chockad när Zeb plötsligt spelade upp Mr Curiosity häromdagen, fantastiskt, han tar sig vad gäller musiksmak den killen!
*Gitarrspel. Har dragit av en sträng på Takaminen just nu, men det ska åtgärdas. Dessutom repar jag och Tomas in en ny storlåt, en framtida succé är jag säker på (hehehum).
*Zeb har dessutom varit och jagat, icke att förglömma, och han satt och viftade kniv och buköppnare i soffan dagen därpå och pratade norrländska vilket höjde mysfaktorn i lägenheten! Han sköter sig så fint, snutteponken ;D
Men nu, lite vardagsliv (för alla er som troget väntat, haha, oh yeeees)!
För förutom all denna politik så är det samma sak som vanligt här uppe i Norrland haha:
*Statsvetenskap och ryska, mycket demokrati-pluggande vilket är bra inför framtida Freds/Konfliktstudier I think.
*Universitetsliv (=fikande och kaffe som rutin, dessutom en utekväll för mycket hehum, och såklart pluggpluggplugg. Och plugg.)
*Träning som en galning. Det börjar ta sig igen.
*Musik. Musik. Och musik. Har börjat utforska Pearl Jam, Joe Strummer, Kings Of Convenience, Hundred Little Reasons och The Magnetic Fields vilket är trevligt. Och återupptäckt Jason Mraz, vilket är nästan trevligare! Blev dessutom positivt chockad när Zeb plötsligt spelade upp Mr Curiosity häromdagen, fantastiskt, han tar sig vad gäller musiksmak den killen!
*Gitarrspel. Har dragit av en sträng på Takaminen just nu, men det ska åtgärdas. Dessutom repar jag och Tomas in en ny storlåt, en framtida succé är jag säker på (hehehum).
*Zeb har dessutom varit och jagat, icke att förglömma, och han satt och viftade kniv och buköppnare i soffan dagen därpå och pratade norrländska vilket höjde mysfaktorn i lägenheten! Han sköter sig så fint, snutteponken ;D
Och slutligen då, två klipp värda att se alla höstdagar just nu:
Både jag och Tomas har gemensamt enats om att Eddie Vedder sjunger alldeles för bra, det är orättvist... men värt att lyssna på i varje fall!
Och Jason likaså. För er som inte hört: KÖP (laddahem, host*) hans Live On Earth-dvd, man mår bra av att se och lyssna på Jason Mraz live när han är som bäst!
Kommentarer
Trackback
