Until the morning light, maybe

Hallåhallåhejhejsan bloggen! :P då jag fortfarande inte kommer på något vettigt att skriva, eller snarare inte kommer på något vettigt sätt att teckna ner det jag upplevt, så tänkte jag förströ er stackars satar som inte har något bättre för er än att läsa om min vardag med en slags träningsuppdatering bara för att försöka hitta något NEGATIVT med att vara ute på sommarturné!

För faktum är att alla dessa ständiga konsertresor är väldigt destruktiva för precis all form av träning. Inte för att det gör mig någonting alls, haha, allt är prioriteringar (något som även min plånbok har fått erfara heheheeehum), men bara som lite kuriosa ska jag dra upp lite deprimerande träningsstatistik här:

En effekt av att man är ute på en sommarturné är alltså att man allt som oftast är ganska så utslagen efteråt. Nu har inte sommaren varit lika fysiskt ansträngande som förra Springsteen-sommaren, men 2 månaders nästan konstant resande där de enda pauserna man gör bokstavligt talat fylls till bredden med fika, mat och kafferaster gör att de få muskler man en gång hade tenderar att spolas raka vägen ner i avloppet när man väl har tid för att duscha. Så nu, efter dagens första styrke-pass här uppe i soliga och somriga Umeå (säger vi, jag kör på den illussionen i varje fall!) kan jag alltså äntligen summera sommarens nedbrytning av det som en gång var hela vårens slit och kämpaglöd på IKSU:s spinningcyklar och situps-bänkar:

* Först och främst, bara för att nämna: jag lyckades från mitten av juni till nu gå från första hålet på mitt då nyinköpta skärp till det femte. Och det var INTE i positiv bemärkelse, att jag åt mindre och tränade bra, utan det var fyra hål av renodlat muskeltapp. Sweeeeeeet, på min ära!


* Från att ha kört cirka 350-400 magrepetioner med lite blandat 5-10-kilosvikt på situpsbänk så klarade jag idag med nöd och näppe av 200 stycken. Jag var vanskligt nära döden de sista 20, halvt gråtande med Tom Waits vackra Hold On i hörlurarna på iPoden, lagom tragikomiskt


*Dessutom klarade jag ytterligare 100-150 olika sorters magrepetioner i början på juni, that number var nu reducerat till 50 styck.


*Vad gäller ryggen klarade jag i varje fall av samma vikter, men 2/3 så många gånger som i början på sommaren.

*Överkroppen tänker jag inte ens beröra i siffor, låt oss bara kalla det för en uthållighetsmässig katastrof även om vikterna var samma som förut...

*Benböjen fungerade även de halvbra... jag lyckades köra 20 stycken på 105 kilo, två gånger om. I somras var siffran 20 gånger 3 gånger 140 kilo, så även klippet i uppförsbackarna på cykeln lämnar lite i övrigt att önska.

* Slutligen vågade jag knappt ens snegla på roddmaskinen när jag var på väg ut från gymmet, då jag visste att om jag satte mig ner på den en kvart som avslutning idag skulle jag nog aldrig ha rest mig upp igen. Möjligtvis hade jag kunnat rulla ner till omklädningsrummet med lite hjälp, men jag tänker skjuta på det ögonblicket någon dag till.


Så, ja, det är väl facit i hand efter lite drygt två månaders Lasse-turné med en präktig förkylning som krönte avslutningen! Som sagt, det berör mig inte ett dugg haha, utan jag är bara ännu mer pepp just nu på att träna ordentligt igen mellan alla hemtentor, seminarier och ryska-kurser! Men det kan ju vara bra att tänka på för er träningsfreaks som möjligtvis skulle kunna komma att läsa detta: Sommarturnéer kan vara hälsovådliga, även om de är värda det såklart! ;)

Och ännu är jag ju inte helt nere i träsket, jag har ju sett ett par fullkomligt hemska... ja, rakt igenom skrämmande exempel på hur en sommarturné kan förstöra fysisk förmåga. Jag tänkte köra något litet bildexempel på hur muskler inte bara har blivit till smet av en sommarturné, utan hur de bokstavligt talat har förångats och av allt att döma permanent har förstört livet för ett par stackars, stackars människor som nog inte förstod vad de gav sig in på en gång i tiden: