Until the morning light, maybe

Sitter och formulerar frågeställning, ämne och hypotes till min B-uppsats i detta nu, och känner hur otroligt trött jag blir på folk ibland.

Ska man verkligen behöva bevisa med 20-30 sidors statistik (vilket genom åren antagligen är förankrat i miljoners miljoner sidor) att : JA, vapenhandel ökar risken för interna konflikter i världens länder. JA, Afrika är ett exempel på det. JA, detta gör att barn, mammor, pappor, syskon, farföräldrar, morföräldrar, kusiner och andra individer runt om i världen far illa. JA, människor "riskerar i högre utsträckning att dö i förtid av detta".

Och förlåt men nu tänker jag gå lite berserk här. För jag har sån lust att slå näven i väggen om och om igen när man läser om alla de barn som blir drabbade av internationell vapenhandel, även om jag vet att min vägg inte har så mycket med det att göra.

Vad i hela h-e-l-v-e-t-e är det för SATANS, JÄVLA IDIOTER, för fega ynkliga stackare utan någon som helst ryggrad, för snedavlade giriga as till amöbor, som startar egna företag med syfte att bedriva vapenhandel från första början? Vad är det för sniken jävla idiot som slänger upp en fabrik i Bofors, Örnsköldsvik, Helsingborg eller varsomhelst och är så sjukt ynklig att man rättfärdigar sitt jobb för sig själv med: "Äsch, om inte jag gör det så kommer någon annan ändå att göra det". Vilka jävla svin.


Kan man göra vad som helst för pengar egentligen? Jag kan I-N-T-E förstå, när jag sitter och läser alla dessa forskningsrapporter och alla dessa artiklar om hur människor dör som flugor fast värre och över hela världen, hur man kan påbörja framställandet av vapen med motiveringen att "Ja, vadå, jag måste ju ha ett jobb...?". Fy fan. Hade det stått i min makt skulle jag ha skickat varenda jävla idiot som har hjälpt till att ta fram en AK47a eller Carl Gustaf eller fan och hans moster ner till Elfenbenskusten, Rwanda, Angola, Sierra Leone, Liberia, Kongo, Mocambique, Guinea, Tanzania, Burundi, Kamerun, Burkina Faso, Mali eller Sudan (ett antal av de länder jag på rak arm kan tänka på som har haft väpnad konflikt i Afrika sedan 1975), rikta en av sina eget framställda vapen mot någons huvud och fråga hur alldeles förbannat kul det kändes.

Undrar hur många av dessa personer som med god smak i munnen och ett rent samvete hade slagit sig ner framför På Spåret nästa fredag, efter att ha handlat taco på Ica Kvantum och köpt lördagsgodis till ungarna.




Och det verkar vara helt oberoende vilken kontroll vi idag har i ett så "väl kontrollerat och uppstyrt land" som Sverige på vart våra vapen exporteras. Oavsett vad vi gör och vad den j*vla imbecillen till knegare som fem dagar i veckan traskar till Bofors intalar sig så dyker svenska vapen trots allt upp i så gott som varenda väpnad konflikt i världen. Oavsett om det är ett maskingevär eller en granatkastare som en kille eller tjej framställde här i förrgår eller för trettio år sedan så ser vi ändå till att folk får möjligheten att slita fram ett maskingevär och tömma ett magasin i någons unge inom en snar framtid. Eller inom ett par decennium. Spelar det någon som helst roll för de föräldrar vars sjuåriga son eller dotter precis fick en kula i magen om personen som sköt skottet gjorde det med ett nytt eller gammalt svenskt vapen? Behöver jag svara sarkastiskt på den frågan?

Och jag är fullt medveten om att detta blogginlägg inte är produktivt eller bidrar till något i största allmänhet. Hade jag skrivit så här på min aaaack så viktiga B-uppsats hade jag väl blivit underkänd så det smäller om det.

Nejnejnej, jag måste skriva samma sak "seriöst". Med en "seriös" framtoning. Och visst, inga problem, jag vet väl hur man formulerar sig. Har spikat VG på varenda hemtenta i ett år nu bara för att jag är ganska bra på att formulera mig, så det ska väl gå att trycka in lite bevis i huvudet på diverse formella politiker och statsvetare också. Med en synnerligen välartad problemforumlering kring hur diverse orsakssamband på olika samhällsnivåer på ett eller annat sätt kan ses som kausala eller inte för denna kvantitativa eller kvalitativa studie, och hurvida kontrafaktiska orsaksteorier kan hjälpa till att bevisa eller motbevisa universiella förbindelser eller inte, ska jag nog kunna koppla ett vetenskapligt problem till socialfilosofi och bevisa hur detta med samma kausala samband leder fram till särskilda utfall och kanske till och med kunna slå fast en viss generaliserbarhet och representativitet för de fall jag väljer att studera. Detta mina limiterade och komplicerade rambetingelser till trots. Jodå. Jag är hemma med de begreppen också.

Ge mig tills slutet av maj så ska jag kunna lägga fram fint formulerade bevis med 75-80 fotnoter för vad jag tycker och tänker. Bara för att få ett betyg, oj så underbart roligt för mig. Och för alla andra personer inom forskningsvärlden som har tagit fram samma bevis om och om och om och om igen utan att det har tillräcklig påverkan på den person som tänker "Hm, hur ska jag tjäna mina pengar? Genom att producera vapen? Ja, varför inte?"



Jag blir bara så otroligt trött och ledsen över att folk som VET vad konsekvenserna för vad de gör blir lyckas intala sig själva att "Neeeej, det spelar ingen roll" för att de ska orka med att gå till jobbet nästa dag. Och kanske för att se sig själva i spegeln och kunna sova gott om nätterna. Jag brukar aldrig vilja någon något ont, aldrig aldrig aldrig någonsin. Vad har jag eller andra personer ut av det, brukar jag tänka.

Men jag hoppas verkligen att dessa människor innan de drar sina sista andetag åtminstone hinner inse "Men herregud vad patetisk jag var ändå" när de har gått och ljugit för sig själv hela livet, så att de inte får somna in med någon sinnesro. Det kunde vara det minsta man kan begära å miljontals barns, föräldrars och familjers vägnar. Och kanske till och med att de hinner ta ett par snabba funderare på hur stor roll det spelade för dem själva i livet. Hade kanske varit bättre att starta upp ett annat företag, eller för den delen jobba som kommunal städare eller vadfansomhelst och ha någon som helst jävla självinsikt över vad man bidrar till och inte bidrar till här i världen.

Fegisar

Nu ska jag skriva vidare och visa på att det kan gå dåligt för den person som kliver ut med ett vapen på ett slagfält innan man fyllt tio år. Och att på något vis så hamnade ju det vapnet hos den ungen, oavsett om vi vill se det eller inte. Det maskingeväret ligger ÄNDÅ i händerna på den eller den barnsoldaten. Huuuur kan det ha kommit dit? Inte har väl vi något ansvar för det, nejnejnej.

Varför kan inte fler folk tänka efter före, och mer på andra än på sig själva. Helvete.






Skulle faktiskt skriva "ledsen för att jag tar med såna här bilder", men vid närmare eftertanke vet jag inte om jag är det. Kanske värt att må lite illa en minut för att ha lite mer eftertanke nästa gång man läser en tidningsartikel om svensk vapenexport? Men vad vet jag...? (...en liten del ändå känns det som, for once).