I dare you to tell me to walk through the fire






Usch.

Usch, usch, usch, usch.

Igår provade jag på första cykelpasset för i år, vilket i sig självt inte är sådär jättefarligt. Tyckte att det kunde vara skönt med en lång runda för att koppla bort huvudet lite efter ett par massivt intensiva veckor med reseplanering, ihop-pusslat skolarbete och sista-minuten-inlämningar av både hemtenta och kompletteringsuppgifter. Så jag tyckte 8 mil i fint solsken på min kära gamla Specialized Strumpjumper kunde vara en bra fredagsplanering, right?

My ass.

Jag kan konstatera ett par saker efter gårdagens "sköna" 8-milare på cykelsadeln:

1. Det gav mig marginellt mer benmuskler
2. Det gav mig marginellt bättre kondition
3. Jag har för första gången tagit mig igenom Knutby, det var mindre än jag trodde
4. De första 5 milen var faktiskt helt okej, dock lite tråkiga.

MEN

5. Jag hatar hagel
6. Jag hatar kalla vindar
7. Jag hatar att ha 3 mils Upplands-slätt-helvetes-raksträcka kvar när jag är trött och det är kallt och man bara vill hem...

...för allvarligt talat, jag är beredd att satsa pengar på att hälften av de stackars satar som byggde vägen mellan Hallstavik och Lejsta avled av tristess under arbetet. Det är ju bara en lång, tråkig, ful, förbaskad rak väg över cirka 20 smååå långdragna kullar, i praktiken nästan helt platt. Det var den tråkigaste väg jag någonsin cyklat, ever, i hela mitt liv. Någonsin. Med tre mil hem var det enda jag klarade av att tänka i princip:

"Usch. Jag fryser. Detta måste vara sista kullen... nej. En raksträcka och en kulle till. ... ...  [10 minuter senare]...men nu är det sista kullen... NEJ, en raksträcka till... ... ... ... [10 minuter senare] SNÄLLA, detta ÄR sista kullen, jag vill vara hemma! KOM IGEN... NEEEEEEJ, en raksträcka och en kulle till. BLÄH! Det är kallt, jag fryser. Vad fult det är här. [10 minuter senare] NEEEEEEEEEJ, buhähähä, inte en raksträcka till, jag vill inte!" hela vägen hem till mitt lilla rum i Hov.

Med någon kilometer kvar hem började jag räkna såna där vita sträck längs med vägbanan. Kom upp till 2487 stycken innan jag var hemma, och det var det "roligaste" med de sista milen. Prova på hur kul det är att räkna rakt upp och ner till 2487 så förstår ni hur roligt jag hade. Man tröttnar ungefär vid 70 i vanliga fall... När jag kom hem var jag helt förstörd, framförallt mentalt efter den sista urtrista aktiva träningstimmen. Och ganska uttorkad, samt en aning nedkyld. Jag har lovat Dennis och Martin via Skype att ha lite självdistans och visa upp bilden på mig 5 minuter efter att jag kom hem helt slut. Såhär ser en riktig dumskalle ut när han har varit ute på ett alldeles för kallt första cykelpass i 80 f*cking kilometer. Och jag har bara mig själv att skylla dessutom:



Kalla mig mr Miserabel, eller något.


Men nu ska jag sluta med självömkan, idag vart det bättre och imorgon ska jag springa 15 kilometer istället! Har sovit alldeles för länge, varit och handlat juice för det hade man råd med nu när studiebidraget hade kommit, yaaaaahoo! Och avslutade denna förnämliga afton (där det dessutom var EARTH HOUR vilket jag hoppas att alla ni en läsare av denna bloggen var up to date och medvetna om) med att Skypea och spela playmoney med Theno1Seal (Dennis) och Martin (vars poker-smeknamn är för svårt för att någonsin komma ihåg... paradoxinalisch? Paralympicsik? Tror mest på det sista!). Och till min stora glädje fungerade både headset, uppkoppling och Pokerstars samtidigt, varpå jag blev såhär glad:



Tycker mig se vissa likheter mellan mig själv och denna coola, eh... melon...! :



Med denna intressanta twist så tänkte jag tipsa om några låtar innan jag flummar vidare i livet haha! Lyssna på

I Dare You - Shinedown

Grey in L.A. - Loudon Wainwright III
(och jupp, ganska weird namn det där...)

World Spins Madly On - The Weepies

Alive - The Daylights

Accidental Country Leaning - Jim Bryson

Taxi Cab - Vampire Weekend
(vilken ni får tacka Anna för, ruskigt bra låt)


Återkommer med lite mer mysko saker och förhoppningsvis lite bättre bilder än en massa skräp på mig inom en snar framtid. Have fun people!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0