Ett litet tag sen sist
TJO!
Om det finns någon stackars sate som läser här fortfarande (jag lider med er för mitt urusla bloggande i sådana fall, förlåtförlåtförlåt) så blir ni säkert mer förbaskade än glada nu när jag skriver, och tänker "Faaaaaa*n David, hur kan du vara så seg på att skriva?!". Nåväl...
Jag kan bara säga att jag förstår er, och sen fortsätta med att göra läsarvärlden besviken när jag nu säger: här kommer inte skrivas något vettigt i natt heller! Detta trots att det hänt mycket som jag tycker är fantastiskt kul, saker som jag ska försöka ta tag i med ett blogginlägg om dessa mer vettiga saker inom en synnerligen snar framtid. Även om jag inte lovar något.
Men nu, NU... NU vill jag bara spotta ut en låttext jag har knåpat ihop. Inte i brist på bättre saker att göra, men med missat Greenpeace-jobb ikväll fick det bli som det blev och gå som det gick med skrivhäfte istället för skolbok and that's just it. Så om någon här möjligtvis är totalt uttråkad, så uttråkad att hon eller han tar sig tiden att kika här trots att jag är världens uslaste ynkling på att uppdatera, kanske denne har så tråkigt att det orkas slöscrollas igenom Hösten Ska Känns Som Iskallt Vatten innan kvällen för denna någon vidare till Facebook igen.
Det sista ljuset brinner ut, syrebrist sen tar det slut
Vi vill se något vackert i natten, regnbågar och vägen till skatten
För ett sätt att slippa alkohol, ger vi våra kroppar allt de tål
Det finns ingen plats för dem, som har själar med synbara hål
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att slå, lämnade i elden vi två
Våra hjärtan sjunger en trasig sång, frågar "Varför är vi igång?"
Likt små kolgruvefåglar från Kina, brända lik som gick återuppliva
Efter natten stiger solen, i ett kretslopp tills den dör
Skulle härma våra hjärtan om den kunde, skrika "Varför? Varför? Varför?"
Vill bara se något vacker i natten, men hösten ska kännas som iskallt vatten
Det ska kännas som att självaste Satan, rökfyller hela gatan
För att vi är de vi är, i periferi-liv tills vi dör
Inte ens värda att bli spottade på, sargade i elden vi två
Det sista ljuset har flämtat ut, har alla soluppgångar tagit slut?
Eller är det som med våra hjärtans slag, kanske en sista dag...
Mitt eget har ett otacksamt jobb, med taggtråd dagligen uppklådd
Likt en sönderpiskad slav, hela vägen ner i min grav
Det får aldrig se det vackra i natten, för hösten fyller bröstet med iskallt vatten
Som om en härjande inbilsk Satan, håller hov med vintern längs gatan
Kompat av miljarder hjärtans slag, lyser solen upp en dag
Det sista den orkar förmå, när vi brinner i elden vi två
Vi har fått hjärtan stöpta i stål, för våra själar med synbara hål
Det blir som sådär när inget annat vettigt blir gjort. Det och vegetarisk lasagne och stirra in i väggen för att det är vad som görs när man känner sig hjärndöd-trött under hösten tydligen ;) Har lyckats fastna för denna snubbens musik dessutom, strangely enough:
Inget särskilt att rekommendera egentligen, så för lite extra skojs skull får ni gissa vem det är! Det mest spännande som händer på bloggen idag ;) Sov så gott på er people, det ska jag göra nu.
Och visst ja, PS; tips på uppsats-ämnen mottages tacksamt. Och sen ett tips som är hörvärt. http://www.youtube.com/watch?v=Xun1njX0MKw Tjo!
