This lightning storm, this tidal wave. Konstig dag!
Vad är det med Norrköping och att alla bilar som körs dit väljer att strejka just precis där? Kommer så vackert ihåg januari förra året när flytten från Umeå till Hov skulle äga rum, och jag begav mig iväg med pappas Nissan King Cab norrut. I höjd med Norrköping valde den King Caben att tänka "Nu vill inte jag vara med längre", vilket ledde till en hel herrans massa kaos under den potentiellt mest slitande vecka jag har upplevt någonsin. (När jag till sist var nere i Hov och färdigflyttad såg det ut som att en ådra hade exploderat i ena ögat, och det var knock-out-sömn a'la 14 timmar).
Den gångna helgen var det inte fullt så omständigt, men ändå ville historien upprepa sig. Övermodiga begav sig Dennis, Martin och jag oss ut på en road trip med målen Köping-Linköping-Norrköping-Stockholm-(Mariehamn)-Uppsala. De första tre klarades av med absolut briljans. Dennis var nog resans lyckligaste, när han på nära håll fick se en av sina största idoler och dessutom fick hänga på skylten till "Holmen" utanför Julita. Dessutom blev det en massaker för hans Frölundas del mot Linköping i Cloetta Center.
Men, det längsta vi kom på resan var hit:
Två blurrade killar i en hyrd lägenhet i Norrköping. För på söndagmorgonen när vi klev ut i Dennis formidabla Volvo och vred om nyckeln gav bilen "The Sound of Silence" ett nytt ansikte.
Helt tyst. Inte ett ljud från motorn.
Någon timme, en solpromenad, två gnälliga blurrade killar, ett batteribyte och ett befarat generatorfel senare rullade vi tillbaka söderut i förtid. Minisemestern blev en riktig miniminisemester (om än en skön sådan). Varför alla bilar väljer att break down i Norrköping är en fråga som borde forskas i enligt min åsikt. Risken för bilhaveri där är 66%-igt so far under en ettårsperiod.
Och denna skylten tycker jag vore awesome just nu!
Den skulle kunna vara just sånhär, eller inkludera 15-20 personer till, men oavsett vilket är den skylten awesome
I övrigt så är jag just ikväll alldeles för hjärndöd för att ens blogga i själva verket. Alltså värre än vanligt på något sätt. Tänkte att jag ju kunde sätta mig och vara lite flitig och skriva om hela bilresan med Dennis och Martin, födelsedagstjosan och hejsan och en massa annat skoj! Men som titeln avslöjar, jag har en konstig dag idag. Har massor att skriva om men inga ord att skriva saker med så att säga. Då sitter man bara och flummar som jag gör nu, överdramatiserar ingenting och undrar varför klockan nere på datorn går såfort när jag skriver ingenting och borde sova!
En sak som jag faktiskt HAR skrivit däremot, som är lite mer än ingenting, är en låttext. Eller närmare bestämt har jag totat ihop lite gamla rader från hösten med några 2012-rader till en låttext bara för att det kändes som något som borde göras typ någon natt förra veckan. När det som borde göras som vanligt egentligen var att sova hehum. Istället såg det ut ungefär såhär på mitt rum när klockan närmade sig 2:30.
4:00
Men som brukligt är sådana nätter blev det ju faktiskt en låt av detdär. Har en hel del finputsning kvar innan den ens är i närheten av att likna en klar låt. Men det som blev sålångt blev som sisåhär iallafall. (ljudet är jäääääääääättelågt för jag snabbspelade in detta när melodin fanns nära tillhands i huvudet så jag inte glömde bort den). Med lite tur kan detta bli ett framtida 2-view-klipp på Youtube!
Texten till detta fruktansv... fantastiska alster går som sisåhär. Och det är faktiskt baserat på ett verkligt möte, tyckte verkligen synd om den gamle man som gav mig ett av förra höstens mest intressanta samtal. Med detta säger jag sov gott på er people!
Jag ringde sent på dörren, under en kämpaglödens höst
Den öppnade en gammal man
Med trasig blick och sliten röst
Han rörde knappt en min, han hade Döden i sin ton
Sen sa han "Grabben min, hjärtat mitt det lever
Blott efter en ballongexplosion"
Och han speglade mitt inre
Med blicken åt mitt håll
Han sa "Du som jag vet
Att ingenting spelar någon roll
En evighet av mörker, det väntar oss en dag
Dina ögon säger att du vet det liksom jag
Dina ögon säger att du har sett det liksom jag"
Han sa "Alla drömmar som du har
All förtröstan som du spar
Bygger på sagor skrivna av människor rädda för mörker"
Han sa "All drivkraft, allt mod
Och allt som kokar i ditt blod
Är blott en saga sprungen ur rädsla för mörker
Det är blott en saga sprungen ur rädslan för allt mörker"
Så när vi sitter här min vän, har du en hycklare i ditt hem
Ja när du sitter där min vän, ser du en hycklare i ditt hem
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
Därför kommer jag tillbaks igen
För att få se det vackraste leendet i världen
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
Därför kommer jag tillbaks igen
För att få se det vackraste leendet i världen För att få se det vackraste leendet i världen
Vad händer, och vart håller jag hus ibland? Bägge dessa frågor kan sägas vara fullt berättigade. Bägge kan till stor del besvaras med "Hänger på Apoteket, och hos morfar". För det är det som händer och det är där jag hänger, eller i bil till Karlskrona som i går, eller i bil till den sjukaste platsen ever med Dennis som idag.
Men har i varje fall hängt en helg med lillsyrran nere i Maaaaalmöööööe, vilket var awesome och precis vad mina nerver behövde. För förutom att det var SVINKALLT utomhus, och att folk hade mördat någon stackare precis utanför Elinas och Simons lägenhet, och att Elina drog på sig en megaförkylning, så vart det bäeeesthäst. Vi lunkade runt på stan lite, var på en fest där min lillasyster boxade en stor kille, lagade hamburgare och lasagne hemma, köpte varsin godispåse och såg på film. Eller flera filmer. Alla recept på en perfect helg (sånårsompå förkylningen alltså)!
Så här ser da shooting hood Malmöe ut today ey:
Poliserna måste ha hört att syskonen Manninen skulle göra stan den helgen ;)
Elina bjöd på ettcrazy-smile, innan hon sprang bort och kastade sig över the cops. Vi ÅT fyra av dem. I promise!
Prooo-hamburger-cooking på lördagkvällen. Detta innan vi började beta av godispåsarna. Ohhh yeees
Filmtajm. Se aldrig "Flood". "Salt" rekommenderas däremot för actionkvällar. Den och GODISPÅSAR!!!
<---- Den här coolingen är med mig
Utöver dessa magiska moments har jag och Sebastian hållt på med att börja lägga upp planen för den kommande Bruce-turnén. Vilket jag börjar bli så galet peppad på att det är sjukt från stund till annan. Ändå konstigt hur det varannan dag går att vara totalt likgiltig inför tanken på framtida konserter, för att sen varannan dag känna det nästan omöjligt att inte hoppa längs med gatan och bara skrika "JAAAAAAAAAAA" haha. Underbart. Och det är alltid kul att planera med Zeb när vi är på samma våglängd dessutom. Så här ser ett typiskt reseplaneringssamtal ut när vi sätter igång:
- Hm, behöver vi sova i Frankfürt? - Nej. - Bra. Köln då? - Nej. - Sant, då är det ju bara fyra dagar tills nästa konsert. Var ska vi duscha, det måste vi ju någon gång? - Finns en damm i Köln, där jämte arenan. - Bra. Behöver vi sova i Berlin egentligen, vi har ju ändå en vilodag efter SanSebastian-spelningen? - Nej, det klarar sig nog. - Behöver vi egentligen sova, duscha eller äta alls på tre veckor? - Äsch, nej, det klarar sig nog.
Typ sådär. Tror det är så gott som direkt citerat ur flera punkter av samtalet haha. Konsertsommar, here we go! Sen blir det Tom Petty i Globen, England-resa och sist Ullevi-tältning. Hihi. Waaaaaah! Börjar som sagt bli peppad på att se alla gubbar rocka loss. Som det såg ut på Grammy-galan kan de visst bygga lite tryck live ännu! Tanken på en dubbel Ullevi börjar bli alltmer tilltalande
Sist och inte minst, jag har bakat bröd. Lovade Sebastian en bild på det, så här kommer den ;)
Och nu börjar jag bli sjukt trött, dags för sömndags så att säga. Men först veckans låt, har nästan redan lyssnat sönder I Can Feel A Hot One av Manchester Orchestra. Den rekommenderas skarpt. Imorgon ska jag baka mer bröd!
