This lightning storm, this tidal wave. Konstig dag!
Vad är det med Norrköping och att alla bilar som körs dit väljer att strejka just precis där? Kommer så vackert ihåg januari förra året när flytten från Umeå till Hov skulle äga rum, och jag begav mig iväg med pappas Nissan King Cab norrut. I höjd med Norrköping valde den King Caben att tänka "Nu vill inte jag vara med längre", vilket ledde till en hel herrans massa kaos under den potentiellt mest slitande vecka jag har upplevt någonsin. (När jag till sist var nere i Hov och färdigflyttad såg det ut som att en ådra hade exploderat i ena ögat, och det var knock-out-sömn a'la 14 timmar).
Helt tyst. Inte ett ljud från motorn.
Någon timme, en solpromenad, två gnälliga blurrade killar, ett batteribyte och ett befarat generatorfel senare rullade vi tillbaka söderut i förtid. Minisemestern blev en riktig miniminisemester (om än en skön sådan). Varför alla bilar väljer att break down i Norrköping är en fråga som borde forskas i enligt min åsikt. Risken för bilhaveri där är 66%-igt so far under en ettårsperiod.
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
Den gångna helgen var det inte fullt så omständigt, men ändå ville historien upprepa sig. Övermodiga begav sig Dennis, Martin och jag oss ut på en road trip med målen Köping-Linköping-Norrköping-Stockholm-(Mariehamn)-Uppsala. De första tre klarades av med absolut briljans. Dennis var nog resans lyckligaste, när han på nära håll fick se en av sina största idoler och dessutom fick hänga på skylten till "Holmen" utanför Julita. Dessutom blev det en massaker för hans Frölundas del mot Linköping i Cloetta Center.
Men, det längsta vi kom på resan var hit:
Två blurrade killar i en hyrd lägenhet i Norrköping. För på söndagmorgonen när vi klev ut i Dennis formidabla Volvo och vred om nyckeln gav bilen "The Sound of Silence" ett nytt ansikte.
Helt tyst. Inte ett ljud från motorn.
Någon timme, en solpromenad, två gnälliga blurrade killar, ett batteribyte och ett befarat generatorfel senare rullade vi tillbaka söderut i förtid. Minisemestern blev en riktig miniminisemester (om än en skön sådan). Varför alla bilar väljer att break down i Norrköping är en fråga som borde forskas i enligt min åsikt. Risken för bilhaveri där är 66%-igt so far under en ettårsperiod.
Och denna skylten tycker jag vore awesome just nu!
Den skulle kunna vara just sånhär, eller inkludera 15-20 personer till, men oavsett vilket är den skylten awesome
I övrigt så är jag just ikväll alldeles för hjärndöd för att ens blogga i själva verket. Alltså värre än vanligt på något sätt. Tänkte att jag ju kunde sätta mig och vara lite flitig och skriva om hela bilresan med Dennis och Martin, födelsedagstjosan och hejsan och en massa annat skoj! Men som titeln avslöjar, jag har en konstig dag idag. Har massor att skriva om men inga ord att skriva saker med så att säga. Då sitter man bara och flummar som jag gör nu, överdramatiserar ingenting och undrar varför klockan nere på datorn går såfort när jag skriver ingenting och borde sova!
En sak som jag faktiskt HAR skrivit däremot, som är lite mer än ingenting, är en låttext. Eller närmare bestämt har jag totat ihop lite gamla rader från hösten med några 2012-rader till en låttext bara för att det kändes som något som borde göras typ någon natt förra veckan. När det som borde göras som vanligt egentligen var att sova hehum. Istället såg det ut ungefär såhär på mitt rum när klockan närmade sig 2:30.
4:00
Men som brukligt är sådana nätter blev det ju faktiskt en låt av detdär. Har en hel del finputsning kvar innan den ens är i närheten av att likna en klar låt. Men det som blev sålångt blev som sisåhär iallafall. (ljudet är jäääääääääättelågt för jag snabbspelade in detta när melodin fanns nära tillhands i huvudet så jag inte glömde bort den). Med lite tur kan detta bli ett framtida 2-view-klipp på Youtube!
Texten till detta fruktansv... fantastiska alster går som sisåhär. Och det är faktiskt baserat på ett verkligt möte, tyckte verkligen synd om den gamle man som gav mig ett av förra höstens mest intressanta samtal. Med detta säger jag sov gott på er people!
Jag ringde sent på dörren, under en kämpaglödens höst
Den öppnade en gammal man
Med trasig blick och sliten röst
Han rörde knappt en min, han hade Döden i sin ton
Sen sa han "Grabben min, hjärtat mitt det lever
Blott efter en ballongexplosion"
Och han speglade mitt inre
Med blicken åt mitt håll
Han sa "Du som jag vet
Att ingenting spelar någon roll
En evighet av mörker, det väntar oss en dag
Dina ögon säger att du vet det liksom jag
Dina ögon säger att du har sett det liksom jag"
Han sa "Alla drömmar som du har
All förtröstan som du spar
Bygger på sagor skrivna av människor rädda för mörker"
Han sa "All drivkraft, allt mod
Och allt som kokar i ditt blod
Är blott en saga sprungen ur rädsla för mörker
Det är blott en saga sprungen ur rädslan för allt mörker"
Så när vi sitter här min vän, har du en hycklare i ditt hem
Ja när du sitter där min vän, ser du en hycklare i ditt hem
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
Därför kommer jag tillbaks igen
För att få se det vackraste leendet i världen
Jag vill bara få dig att hoppas min vän
Därför kommer jag tillbaks igen
För att få se det vackraste leendet i världen
För att få se det vackraste leendet i världen
För att få se det vackraste leendet i världen
För att få se dig och kunna känna mig lugn igen
Kommentarer
Trackback
