Fungerar inte om jag får en paus
Just nu är livet bil, kaffe, bil, kaffe, kaffe, kaffe, kaffe, kaffe, kaffe, kaffe, bil och kaffe. Trodde inte att det "gigantiska överskottet" av tid min första skolfria vecka skulle komma att innebära fullt så mycket kaffe. Men det är sjukt. Måste har pumpat i mig fem liter + de sista dagarna. Alla dricker kaffe med mig, mest mamma, näst mest morfar, tredje mest pappa. Fjärde plats delar allt annat löst folk jag har träffat första Blekinge-veckan. Sist kommer Dennis och Martin, av de soporna fick jag bara saft, red bull och vatten, fnys. Shape up boys! Mer koffein i kaffeform åt folket!
Sen sitter jag i bilen hela tiden också, har spenderat mer tid där än någonannanstans de senaste 200 timmarna känns det som... om någon mot förmodan skulle intressera sig för hur min dag ser ut så varsågod och multiplicera detta ögonblick med 8 640 000 gånger så har ni en god bild:
Detta förutsatt att det går, låt säga, 100 ögonblick på en sekund... ingen exakt vetenskap. Multiplicera det med så många ögonblick ni tror blir en dag så har ni min dag iaf. Så det så.
Men på något konstigt sätt är det nästan skönast att flänga runt till vänster och höger och vara lite stressad hela tiden. För just nu fungerar jag inte helt hundra utan en plan verkligen. For real. Fick cirkus 1½ timme över i... förrgår? Där inget var planerat alls bara för en kort stund innan det var dags att åka någonstans igen. Och jag tror den lediga stunden gick till att sitta med gitarren i knäet, stirra rakt in i väggen och på saker som stod i mitt rum, strumma ett C och bara... ja. Bara det i typ 1½ timme innan jag insåg att det var dags att åka igen. Kändes nästan som en mental kortslutning, och när jag sen satt i bilen efteråt igen började jag fundera på om jag slutligen har blivit helt dum i huvudet haha.
1 ½ timme, nästan bara C på gitarren, blint kikandes runt i rummet. Något fel är det nog. Behövs inga läkare för att konstatera att jag måste vara lite f*cked up (Och för Sebastians del om du läser; Jajaja, JA, jag vet, MER fel än vanligt alltså!)
Samtidigt så är det väl nästan onaturligt att inte vilja stå och stirra på prynadssaker som typ denna söta tiger jättelänge (väl?)
Anyway, en lite kul sak, satte mig och bläddrade igenom mitt nu ganska så gamla låthäfte en natt förra veckan och började så smått skratta åt mina egna trötta uppmaningar åt mig själv på många sidor. När skrivandet har gjort att klockan passerat 02:30-03:00 går det tydligt att se ett mönster i hur mycket jag skriver i marginalen till mig själv. Så detta blogginlägg tänkte jag använda till att ge er en liten översikt över en hel massa marginal-notiser som har författats under de senaste åren. Yay! Vissa av dessa små notiser är nog så nära en "dagbok" David Manninen någonsin kommer att komma bortsett från alla låttexter. Håll till godo med detta lilla utdrag över marginaltexter people. Finns mer att hämta bland alla marginaler, men orkar bara ta några stickprov just i detta nattliga nu:
(och OBS, ingen kronologisk ordning här inte, utan snarare vitt spritt och utbrett över de senaste fyra-fem åren fram tills cirkus fyra-fem dagar sedan haha)
- Nu peppar jag till för annars så j*vlar David
- November- med massor av snö utanför fönstret
- Nu sover jag nog för lite
- Testa den som en "rockig" låt... inte typ en 75e ytterligare ballad
- Kan man pussla ihop delar som har brunnit?
- dikt vikt fick begick gick trick stick mick klick
- Gör om, gör rätt, RENSKRIVA SNART? Come ON David. Så slött.
- Så trött på mina egna texter att jag kan spy på dem
- Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhh
- och ibland gör du allt allt allt för att glömma allt som aldrig kommer att hända
- Faaaaaaaan! Glömde en bra! idé! Helvetes helvete
- Konstigt att vara glad samtidigt som behovet av att dunka huvudet i träväggen framför är synnerligen påtagligt... Strange. Lite frustrerad äver att vara jag. Med andra ord en alldeles normal söndag. Godnatt
-Glädjetårar
- Ta dig i kragen, blunda... och håll käften så fungerar du nog okej året ut åtminstone.
- Eller äsch. Jag bara nojar.
- Lite spanskt regn, väderkvarnar och en promenad.
- Jag saknar dig hela tiden.
- Jag hör inte mitt eget hjärta längre. Hur många drömmar kan jag ha förlorat då egentligen? Om hjärtat inte ens finns längre
- STORT LEENDE PRECIS ----> HÄR!
- Typisch. [lite senare:] Vadå "Typisch" haha??? Förstår inte alls, vad menade jag?
- Allt jag tänker känns som avancerat men idiotiskt
- Lite less hehahåhehum. Ensam.
- första texten spontanskriven på mitt sovrumsgolv
- Lärde mig trots allt att även mitt liv kan ha viktiga delar
Nu är nästa plan på tur att försöka boka främre parkett till Tom Petty i Globen i sommar. Biljettsläpp klockan 9 imorgon, samma gamla härliga panika-framför-en-buffrande-biljettsida-känsla väntar alltså med största sannolikhet om under åtta timmar. Sen blir det biltvätt, dammsugning, förhoppningsvis lite gitarr och därefter en ny kväll hemma hos morfar. Lämnar er med lite låttips och en gammal bild jag hittade här på morfar och pappa på rally, en bild som verkar nog så cool att återuppleva här på bloggen! Godnatt på er
"Kawaaaabungaaaaaaa...!"
Kommentarer
Trackback
