70 år...?!
Igår fick jag höra en väldigt intressant kommentar, vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte direkt haha, men tänker som vanligt ha flera ton med självdistans och nämna det ändå för jag tror att detta kan stämma!
Jag tvingade efter gårdagens studentföreningsmöte Sebastian att bära hem min väska, mohahaha, samtidigt som jag själv gick och satte mig på studentpuben NH med en sejdel(!) öl och firade "oktoberfest" tillsammans med Tomas, Erik, Fanny och ett par andra sanslöst trevliga typer som jag nuförtiden ibland jobbar med. Där fick jag den smickrande kommentaren av Fanny och Tomas att jag när jag blir 70 år med största sannolikhet kommer att se ut som, för att citera:
Tomas: "Du kommer vara han, vad heter han... eh. Fanny, vilken film var det vi såg nu igen? När vi sa att 'det där är David när han blir gammal' "
Fanny: "Amelie från Montmartre?"
Tomas: " Ja, precis! David, du kommer se ut som Amelie från Montmartres pappa! Det är du när du har blivit 70 år!"
Extremt smickrande eller hur? Det värsta är att de har antagligen har helt rätt haha! Men jag ska i varje fall försöka vara roligare till sättet och lite mindre senil om det går trots att jag säkert kommer att vara Amelies pappa till det yttre. DET är ett löfte, mina damer och herrar! :P
(Nu ska jag för att hämnas på Tomas först köra ännu ett styrketräningspass och sen spöa skiten ur honom i innebandy klockan 16:00! Därefter är det ishockeyderby, jag och Zeb ska bilda Tegs SKs egen huligan-firma mot Björklöven. Efter det kommer jag sen panika över hemtentan som ska skrivas innan fredagen är över. Snyft. Snyft. Snyft. David Manninen super-stressar vidare mot 70 år!)
Jag tvingade efter gårdagens studentföreningsmöte Sebastian att bära hem min väska, mohahaha, samtidigt som jag själv gick och satte mig på studentpuben NH med en sejdel(!) öl och firade "oktoberfest" tillsammans med Tomas, Erik, Fanny och ett par andra sanslöst trevliga typer som jag nuförtiden ibland jobbar med. Där fick jag den smickrande kommentaren av Fanny och Tomas att jag när jag blir 70 år med största sannolikhet kommer att se ut som, för att citera:
Tomas: "Du kommer vara han, vad heter han... eh. Fanny, vilken film var det vi såg nu igen? När vi sa att 'det där är David när han blir gammal' "
Fanny: "Amelie från Montmartre?"
Tomas: " Ja, precis! David, du kommer se ut som Amelie från Montmartres pappa! Det är du när du har blivit 70 år!"
Extremt smickrande eller hur? Det värsta är att de har antagligen har helt rätt haha! Men jag ska i varje fall försöka vara roligare till sättet och lite mindre senil om det går trots att jag säkert kommer att vara Amelies pappa till det yttre. DET är ett löfte, mina damer och herrar! :P
(Nu ska jag för att hämnas på Tomas först köra ännu ett styrketräningspass och sen spöa skiten ur honom i innebandy klockan 16:00! Därefter är det ishockeyderby, jag och Zeb ska bilda Tegs SKs egen huligan-firma mot Björklöven. Efter det kommer jag sen panika över hemtentan som ska skrivas innan fredagen är över. Snyft. Snyft. Snyft. David Manninen super-stressar vidare mot 70 år!)
Success and failure
SUCCESS
FAILURE
Gårdagens nattjobb på krogen NH var verkligen en succé
Att komma hem klockan 5 på morgonen, efter att cyklat igenom studentområdet med en stor hatt på huvudet och ett brett smile hela vägen utan att vara väldigt, väldigt full var en seger i sig hahaha! Mötte killen som delar ut reklam på vägen dessutom, övervägde ett tag att inte lägga mig alls utan äta frukost istället (innan förnuftet tog över vilket nog var tur).
Att jobba från 21:00-03:00 med ett gäng sjukt sköna människor bakom bardisken var verkligen så värt det, kanske för att det var ideelt just, och denna särskilda Guiness-night kommer nog göra att det blir ett par kvällar till bakom baren på NH innan hösten och vintern är över! Jag förstår verkligen inte hur ALLA nya människor jag möter här uppe i Umeå kan vara så sjukt roliga och trevliga. Men så är det i varje fall, vilket lyfter hela hösten redan nu =) Och, btw, I love my Guiness-hat vilket jag hoppas syns
Att komma hem klockan 5 på morgonen, efter att cyklat igenom studentområdet med en stor hatt på huvudet och ett brett smile hela vägen utan att vara väldigt, väldigt full var en seger i sig hahaha! Mötte killen som delar ut reklam på vägen dessutom, övervägde ett tag att inte lägga mig alls utan äta frukost istället (innan förnuftet tog över vilket nog var tur).
Att jobba från 21:00-03:00 med ett gäng sjukt sköna människor bakom bardisken var verkligen så värt det, kanske för att det var ideelt just, och denna särskilda Guiness-night kommer nog göra att det blir ett par kvällar till bakom baren på NH innan hösten och vintern är över! Jag förstår verkligen inte hur ALLA nya människor jag möter här uppe i Umeå kan vara så sjukt roliga och trevliga. Men så är det i varje fall, vilket lyfter hela hösten redan nu =) Och, btw, I love my Guiness-hat vilket jag hoppas syns
FAILURE
Skulle däremot illustrera hur sanslöst mycket det har varit att göra denna veckan, när jag kom hem tidigare på dagen och hade en liten rast innan det var dags att träna och sen jobba. Så la mig på soffan och tog en bild, inte för att jag skulle sova utan bara för att illustera... ....
Men jag somnade. Såklart. Vaknade 1½ timme senare, trött så att jag var yr, av att pappa ringde mig och frågade vad jag gjorde. Jag skulle ju egentligen skrivit seminarieuppgift hehehum, nu blev det inte så. Jag misstänker att jag har lite sömn att ta igen i dagsläget.
(hoppas att jag stillade Dennis gamla beroende av att "ta en bild på mig varje timme" lite grann nu dessutom :P )
Men jag somnade. Såklart. Vaknade 1½ timme senare, trött så att jag var yr, av att pappa ringde mig och frågade vad jag gjorde. Jag skulle ju egentligen skrivit seminarieuppgift hehehum, nu blev det inte så. Jag misstänker att jag har lite sömn att ta igen i dagsläget.
(hoppas att jag stillade Dennis gamla beroende av att "ta en bild på mig varje timme" lite grann nu dessutom :P )
Konstverk
Och så bilden jag skulle avsluta med igår, men som får börja och avsluta idag.
Fin va? ^^
Fin va? ^^
With a boulder on my shoulder feelin' kinda older
Bästaste bra-humör-Bruce-klippet på år och dar!
Vilken vecka detta har varit so far. Fullständigt fullspäckad med studenförbundsmöten, styrelsemöten, träningar, seminarier, rapportskrivning, datorarbete och två tentor. Dessutom har jag en föreläsning, ett spinningpass, ett vanligt träningspass, ett styrelsemöte, en grillning/kubbturnering(!) och ett nattjobb kvar på studentpuben NH innan veckan är över.
Bara idag har innefattat ett par timmars jobb med VSF i skolan, en timmes färdigställande av hemtenta som lämnades in klockan 17:00 och som jag skrev på större delen av dagen/kvällen igår innan jag spelade innebandy med födelsedagsbarnet Tomas, två timmars sista-minuten-plugg på tentan i "ryska" (svensk grammatik) innan det var dags för den klockan 18:00. Och efter det så for jag till IKSU och tränade på nytt. Var hemma och lagade middag klockan 20:45 ungefär, alldeles lysande! Jag har verkligen flängt runt precis hela dagen.
Så det är ganska så halvmycket mest överallt hela tiden just nu. Men bara bring it! Vad ska man bara sitta hemma och inte göra något för, hur trist vore inte det på en skala? Och lungt. Och skönt. Och jag hade hunnit spela gitarr. Och läsa någon bra bok. Och dricka lite mer kaffe... ... Ja, ni hör hur hemskt det låter, vad ska man med lugn och ro till? Jag upprepar, BRING IT höst, BRING IT!
Ett par saker som är värt att nämna lite extra idag däremot är att mr Bruce Springsteen fyller år, gammelgubben blir 61 och är väl fortfarande dubbelt så vältränad som en annan. Och 50 000 gånger bättre på gitarren, men jaja. Han får ett grattis i alla fall, och dagen till ära har jag lyssnat igenom hela de första två albumen under "de lediga stunder" jag har haft (alltså när jag har cyklat fram och tillbaka i Umeå, eller tränat. Lediga stunder, det där...).
Hade nästan glömt hur fina studioversionerna kan vara, men lyssna på For You, Blinded By The Light, Lost In The Flood, Sandy, Incident On 57th Street, Wild Billy's Circus Story, The Angel och New York City Serenade om ni vill veta vad jag pratar om. Det kan dagen få vara värd!
Och så har en viss svensk rödtott med gitarr accepterat min Facebook-vänförfrågan, wooohooo hehum. Kändes lite lättande ändå på något vis, att käre herr Winnerbäck kanske då inte anser det hysteriskt att skicka vänförfrågan där. Även om det egentligen inte hade gjort så mycket ifall han hade trott det, men det är ändå lite lättande haha.
Nu tänkte jag egentligen lägga upp en ganska så rolig bild från just facebook för att sätta punkt på min trötta och stressiga dag... men eftersom det just nu ligger nere avslutar jag istället med dessa två bilder:
En liten retro-bild från Dublin förra sommaren, Bruce fyller ju trots allt år.
Och en spontanbild på Maaaaaaru, för att den katten kan få en att skratta även när man är totalt slut.
Maru, Du är bäst!
Nu ska jag kollapsa i soffan här ett tag, innan jag kryper in i sängen. Sov gott
Hahaha
...structure these subnational elections are critical for the simple reason that some rules allow for greater decentralization than others. For example, whereas indirect elections tend to weaken the ties that bind subnational elected officials and their constituents, direct elections bolster the legitimacy of subnational officials in their battles with national authorities for greater...
Satt och läste detta i min engelska akademiska artikel om Chiles styre, fullt fokuserad, när man kommer till The Ties That Bind och direkt tänker "Haha, Bruuuuuuuuce"... ... ...och sen glömmer bort helt vad man har läst under de sista minuterna. Och måste läsa om hela stycket på nytt. På något plan har man visst blivit liiiite väl galen genom åren när Bruce, Coldplay och i svensk text Winnerbäck förstör bra studerande haha! Damn!
Call it mystery or anything
Herregud.
Vanligtvis brukar jag inte skriva om politik till vardags. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så egentligen... jag är ju trots allt otroligt intresserad, till och med politiskt engagerad, och läser ju faktiskt om politikens påverkan på oss och vår omvärld under varje dag av mitt studieliv nuförtiden. Kanske är det för att jag överlag känner mig dålig på att förklara vad jag tycker och tänker som jag inte skriver särskilt mycket, jag vet inte.
Men ärligt talat... just nu känns det som att jag varje dag hör något resonemang och någons politiska åsikt som på allvar gör mig antingen ledsen eller besviken. Eller både och.
För jag förstår inte. Hur kan någon som känner minsta uns av medmänsklighet bedriva en politik som gör skillnad på människor och människor. Och snälla, säg mig, VARFÖR ska de som faktiskt har det sämst i Sverige idag; de som är sjuka, hemlösa, arbetslösa, pensionärer och utförsäkrade få det ännu sämre? Är det en sak jag skulle vilja försöka få fram med politik, och vad gäller hela livet egentligen, så är det väl att alla människor ska kunna få samma chans oavsett vem man är. Oavsett om man har fått sparken från sitt jobb, om man har blivit utförsäkrad för att man "inte är sjuk nog", oavsett om man har ett jobb, oavsett om man sitter som statsminister eller om man är en pensionär med cancer, oavsett om man är student eller chef för ett företag... Alla ska väl ha samma chans att få se sina barn växa upp med en bra skola, kunna ha en rimlig sjukvård och få hjälp under de perioder i livet när man drabbas av olycka?
Så snälla, snälla, snälla någon, varför kan inte de som tjänar MEST i Sverige, de som faktiskt har det bra, de som har en trygghet och de som har ett jobb att gå till, inte kunna tänka sig att hjälpa dem i samhället som inte har det lika bra? Vore det så hemskt att hjälpa dem som faktiskt har det sämst? Jag kommer nog aldrig att förstå hur man kan prioritera någon hundralapp mer i plånboken för egen del framför att faktiskt kunna bidra till att de som har ont om pengar kan få komma till sjukhuset om de blir sjuka.
Nu ska jag inte rabbla på för mycket om politik, som sagt, jag tycker inte om att skriva för mycket om det i vardagslivet egentligen. Men jag hoppas (åtminstone lite i smyg) att ni som läser denna bloggen faktiskt bryr er mer om medmänsklighet, allas lika värde och om miljön än om att få lite mer pengar för att själv kunna köpa en extra latté eller lite finare kläder när ni är på stan... jag hoppas verkligen att ni röstar på de rödgröna på söndag.
För jag börjar på allvar bli rädd för att vi annars kommer bo i ett mycket, mycket kallare och mer egoistiskt Sverige där vi håller på att glömma bort vad det innebär att finnas till för varandra. Jag menar, vad har man för nytta av att vara glad själv när andra lider? Jag förstår inte och kommer aldrig att förstå det.
Men nu, lite vardagsliv (för alla er som troget väntat, haha, oh yeeees)!
För förutom all denna politik så är det samma sak som vanligt här uppe i Norrland haha:
*Statsvetenskap och ryska, mycket demokrati-pluggande vilket är bra inför framtida Freds/Konfliktstudier I think.
*Universitetsliv (=fikande och kaffe som rutin, dessutom en utekväll för mycket hehum, och såklart pluggpluggplugg. Och plugg.)
*Träning som en galning. Det börjar ta sig igen.
*Musik. Musik. Och musik. Har börjat utforska Pearl Jam, Joe Strummer, Kings Of Convenience, Hundred Little Reasons och The Magnetic Fields vilket är trevligt. Och återupptäckt Jason Mraz, vilket är nästan trevligare! Blev dessutom positivt chockad när Zeb plötsligt spelade upp Mr Curiosity häromdagen, fantastiskt, han tar sig vad gäller musiksmak den killen!
*Gitarrspel. Har dragit av en sträng på Takaminen just nu, men det ska åtgärdas. Dessutom repar jag och Tomas in en ny storlåt, en framtida succé är jag säker på (hehehum).
*Zeb har dessutom varit och jagat, icke att förglömma, och han satt och viftade kniv och buköppnare i soffan dagen därpå och pratade norrländska vilket höjde mysfaktorn i lägenheten! Han sköter sig så fint, snutteponken ;D
Men nu, lite vardagsliv (för alla er som troget väntat, haha, oh yeeees)!
För förutom all denna politik så är det samma sak som vanligt här uppe i Norrland haha:
*Statsvetenskap och ryska, mycket demokrati-pluggande vilket är bra inför framtida Freds/Konfliktstudier I think.
*Universitetsliv (=fikande och kaffe som rutin, dessutom en utekväll för mycket hehum, och såklart pluggpluggplugg. Och plugg.)
*Träning som en galning. Det börjar ta sig igen.
*Musik. Musik. Och musik. Har börjat utforska Pearl Jam, Joe Strummer, Kings Of Convenience, Hundred Little Reasons och The Magnetic Fields vilket är trevligt. Och återupptäckt Jason Mraz, vilket är nästan trevligare! Blev dessutom positivt chockad när Zeb plötsligt spelade upp Mr Curiosity häromdagen, fantastiskt, han tar sig vad gäller musiksmak den killen!
*Gitarrspel. Har dragit av en sträng på Takaminen just nu, men det ska åtgärdas. Dessutom repar jag och Tomas in en ny storlåt, en framtida succé är jag säker på (hehehum).
*Zeb har dessutom varit och jagat, icke att förglömma, och han satt och viftade kniv och buköppnare i soffan dagen därpå och pratade norrländska vilket höjde mysfaktorn i lägenheten! Han sköter sig så fint, snutteponken ;D
Och slutligen då, två klipp värda att se alla höstdagar just nu:
Både jag och Tomas har gemensamt enats om att Eddie Vedder sjunger alldeles för bra, det är orättvist... men värt att lyssna på i varje fall!
Och Jason likaså. För er som inte hört: KÖP (laddahem, host*) hans Live On Earth-dvd, man mår bra av att se och lyssna på Jason Mraz live när han är som bäst!
So they sent a doctor for examining my brain
Finished not too clearer
When the world, when the world just seems a little bit too cruel
Gonna leave it better
Make one better
So tell that princess
Tell that princess slide down the drain
Tell that princess she'll never be lonely again
I heard you never get wet in Spanish rain
When the world, when the world just seems a little bit too cruel
Gonna leave it better
Make one better
So tell that princess
Tell that princess slide down the drain
Tell that princess she'll never be lonely again
I heard you never get wet in Spanish rain
Uppförsbacke
Hallåhallåhejhejsan bloggen! :P då jag fortfarande inte kommer på något vettigt att skriva, eller snarare inte kommer på något vettigt sätt att teckna ner det jag upplevt, så tänkte jag förströ er stackars satar som inte har något bättre för er än att läsa om min vardag med en slags träningsuppdatering bara för att försöka hitta något NEGATIVT med att vara ute på sommarturné!
För faktum är att alla dessa ständiga konsertresor är väldigt destruktiva för precis all form av träning. Inte för att det gör mig någonting alls, haha, allt är prioriteringar (något som även min plånbok har fått erfara heheheeehum), men bara som lite kuriosa ska jag dra upp lite deprimerande träningsstatistik här:
För faktum är att alla dessa ständiga konsertresor är väldigt destruktiva för precis all form av träning. Inte för att det gör mig någonting alls, haha, allt är prioriteringar (något som även min plånbok har fått erfara heheheeehum), men bara som lite kuriosa ska jag dra upp lite deprimerande träningsstatistik här:
En effekt av att man är ute på en sommarturné är alltså att man allt som oftast är ganska så utslagen efteråt. Nu har inte sommaren varit lika fysiskt ansträngande som förra Springsteen-sommaren, men 2 månaders nästan konstant resande där de enda pauserna man gör bokstavligt talat fylls till bredden med fika, mat och kafferaster gör att de få muskler man en gång hade tenderar att spolas raka vägen ner i avloppet när man väl har tid för att duscha. Så nu, efter dagens första styrke-pass här uppe i soliga och somriga Umeå (säger vi, jag kör på den illussionen i varje fall!) kan jag alltså äntligen summera sommarens nedbrytning av det som en gång var hela vårens slit och kämpaglöd på IKSU:s spinningcyklar och situps-bänkar:
* Först och främst, bara för att nämna: jag lyckades från mitten av juni till nu gå från första hålet på mitt då nyinköpta skärp till det femte. Och det var INTE i positiv bemärkelse, att jag åt mindre och tränade bra, utan det var fyra hål av renodlat muskeltapp. Sweeeeeeet, på min ära!
* Från att ha kört cirka 350-400 magrepetioner med lite blandat 5-10-kilosvikt på situpsbänk så klarade jag idag med nöd och näppe av 200 stycken. Jag var vanskligt nära döden de sista 20, halvt gråtande med Tom Waits vackra Hold On i hörlurarna på iPoden, lagom tragikomiskt
*Dessutom klarade jag ytterligare 100-150 olika sorters magrepetioner i början på juni, that number var nu reducerat till 50 styck.
*Vad gäller ryggen klarade jag i varje fall av samma vikter, men 2/3 så många gånger som i början på sommaren.
*Överkroppen tänker jag inte ens beröra i siffor, låt oss bara kalla det för en uthållighetsmässig katastrof även om vikterna var samma som förut...
*Benböjen fungerade även de halvbra... jag lyckades köra 20 stycken på 105 kilo, två gånger om. I somras var siffran 20 gånger 3 gånger 140 kilo, så även klippet i uppförsbackarna på cykeln lämnar lite i övrigt att önska.
* Slutligen vågade jag knappt ens snegla på roddmaskinen när jag var på väg ut från gymmet, då jag visste att om jag satte mig ner på den en kvart som avslutning idag skulle jag nog aldrig ha rest mig upp igen. Möjligtvis hade jag kunnat rulla ner till omklädningsrummet med lite hjälp, men jag tänker skjuta på det ögonblicket någon dag till.
Så, ja, det är väl facit i hand efter lite drygt två månaders Lasse-turné med en präktig förkylning som krönte avslutningen! Som sagt, det berör mig inte ett dugg haha, utan jag är bara ännu mer pepp just nu på att träna ordentligt igen mellan alla hemtentor, seminarier och ryska-kurser! Men det kan ju vara bra att tänka på för er träningsfreaks som möjligtvis skulle kunna komma att läsa detta: Sommarturnéer kan vara hälsovådliga, även om de är värda det såklart! ;)
Och ännu är jag ju inte helt nere i träsket, jag har ju sett ett par fullkomligt hemska... ja, rakt igenom skrämmande exempel på hur en sommarturné kan förstöra fysisk förmåga. Jag tänkte köra något litet bildexempel på hur muskler inte bara har blivit till smet av en sommarturné, utan hur de bokstavligt talat har förångats och av allt att döma permanent har förstört livet för ett par stackars, stackars människor som nog inte förstod vad de gav sig in på en gång i tiden:
* Först och främst, bara för att nämna: jag lyckades från mitten av juni till nu gå från första hålet på mitt då nyinköpta skärp till det femte. Och det var INTE i positiv bemärkelse, att jag åt mindre och tränade bra, utan det var fyra hål av renodlat muskeltapp. Sweeeeeeet, på min ära!
* Från att ha kört cirka 350-400 magrepetioner med lite blandat 5-10-kilosvikt på situpsbänk så klarade jag idag med nöd och näppe av 200 stycken. Jag var vanskligt nära döden de sista 20, halvt gråtande med Tom Waits vackra Hold On i hörlurarna på iPoden, lagom tragikomiskt
*Dessutom klarade jag ytterligare 100-150 olika sorters magrepetioner i början på juni, that number var nu reducerat till 50 styck.
*Vad gäller ryggen klarade jag i varje fall av samma vikter, men 2/3 så många gånger som i början på sommaren.
*Överkroppen tänker jag inte ens beröra i siffor, låt oss bara kalla det för en uthållighetsmässig katastrof även om vikterna var samma som förut...
*Benböjen fungerade även de halvbra... jag lyckades köra 20 stycken på 105 kilo, två gånger om. I somras var siffran 20 gånger 3 gånger 140 kilo, så även klippet i uppförsbackarna på cykeln lämnar lite i övrigt att önska.
* Slutligen vågade jag knappt ens snegla på roddmaskinen när jag var på väg ut från gymmet, då jag visste att om jag satte mig ner på den en kvart som avslutning idag skulle jag nog aldrig ha rest mig upp igen. Möjligtvis hade jag kunnat rulla ner till omklädningsrummet med lite hjälp, men jag tänker skjuta på det ögonblicket någon dag till.
Så, ja, det är väl facit i hand efter lite drygt två månaders Lasse-turné med en präktig förkylning som krönte avslutningen! Som sagt, det berör mig inte ett dugg haha, utan jag är bara ännu mer pepp just nu på att träna ordentligt igen mellan alla hemtentor, seminarier och ryska-kurser! Men det kan ju vara bra att tänka på för er träningsfreaks som möjligtvis skulle kunna komma att läsa detta: Sommarturnéer kan vara hälsovådliga, även om de är värda det såklart! ;)
Och ännu är jag ju inte helt nere i träsket, jag har ju sett ett par fullkomligt hemska... ja, rakt igenom skrämmande exempel på hur en sommarturné kan förstöra fysisk förmåga. Jag tänkte köra något litet bildexempel på hur muskler inte bara har blivit till smet av en sommarturné, utan hur de bokstavligt talat har förångats och av allt att döma permanent har förstört livet för ett par stackars, stackars människor som nog inte förstod vad de gav sig in på en gång i tiden:
Med dessa bilder kanske jag avskräcker er från turnéer för gott, men jaja... det är lika bra att alla får se hur hemskt illa det KAN gå innan någon ger sig in på att resa runt på en fullskalig konsertsommar! ;) Take care!
