Until the morning light, maybe

Det är faktiskt ganska kul att sitta och halvt stress-kvällsskriva B-uppsats-början när man har I'm On A Boat i högtalarna. Jag varnar känsliga tittare, detta är kanske inte bra någonstans egentligen, men jag kommer på mig själv med att småle varje gång partiet med "I'm ridin' on a dolphin, doin' flips and shit" kommer upp hahaha!

Så om ni inte har NÅGOT bättre för er så ta er en titt på denna videon yaaao! Den ÄR faktiskt kul (Jo, it is, really). Jag tänker härmed hävda att alla som inte kan se det roliga i en kille i kostym som sitter och studsar på en uppblåsbar delfin inte har någon humor överhuvudtaget ;)

Jahupp, då ska jag ge mig på att videoblogga och i sedvanlig ordning skämma ut mig lite haha, men äsch. Jag är van och bra att bjuda på såna saker I think.

Tänkte ju egentligen slänga upp Normal här, men sen kände jag inte för det längre och så har jag ju faktiskt redan mp3at den låten till stackars Dennis, Martin och Sebastian. Lider med deras trumhinnor fortfarande. Slänger upp en total-improviserad version av Vill någon rädda livet på ett cirkusfreak istället. Förvisso är videon inte dagsfärsk, jag sjunger dåligt med ett antal knack i rösten och improviserar väl vartenda ackord förutom första C:et. Och deppig är den väl också på något plan, menmen... har ju lovat en video så då får jag väl posta en sådan, wiiiiie!

Om någon orkar titta igenom detta på allvar så får ni bare that in mind och kanske fokusera mer på texten än på hur jag sjunger och spelar skräpet.
Till och med oduschad är man haha, men jaja. Jag postar ju inte direkt här för att ragga upp mina läsare så! (ledsen Dennis ;-) )

Har du stirrat in i en spegel och hatat det du ser?
Jag går ifrån alla speglar
Med en önskan om att aldrig se en spegel mer

Kan du känna att du inte räcker?
Du kan få sätta dig här bredvid
Jag kan berätta att jag förstår dig
Och att alla tröttnar på mig efter en tid

Jag kan ge dig alla experttips
På hur en otillräcklig person kan må
Kanske kan du gå ifrån mig säker sen efteråt
Med en person mindre att vilja förstå

Jag gör ingenting fel
Men hur jag än försöker gör jag allting fel
Jag lever ut vartenda väderstreck
Tar vartenda tåg man kan hoppa på
Finns inte en perrong som inte är grå
Jag har lagt mitt liv på rälsen
Men vad ska man göra för att må bra då?
Jag har sett karnevaler
Stackars cirkusfreaks
Men du kan leva ut en mardröm så mycket att du blir den själv
Att du blir en själv

Det svider när du ler nu
När du inte säger ”Allt blir bra”
Det är nog det jag behöver
Och det du behövde så jag sa ”Allt blir bra”
”Du ser att livet leker”
Och jag tänkte ”För dig ibland, inte för mig”
Men vem är jag att fördöma?
Jag faller väl hellre isär än att se dig falla isär
Bli en sån som jag är
En sån som är trasig
Och som ingen orkar laga
Ingen orkar lägga ner den energin
Du sken upp och jag log när du log
Då det ensamma inom mig dog
Men det kommer ju alltid tillbaka

Jag har sett karnevaler
Stackars cirkusfreaks
Och du kan drömma en dröm så mycket att livet blir till en
mardröm

(Bare with me Sebastian med själsfränder, detta inlägget handlar inte BARA om en katt!)

Till att börja med har jag lovat Elina bild på min kära grannkatt Ramses haha, så jag tänkte att jag kunde slänga upp det direkt! Eftersom Ramses antagligen är världens mest nyfikna katt och omöjligt kan sitta still så tror jag att jag har ett tjuogtal suddiga bilder på honom när han flänger runt i och utanför mitt lilla rum. Och varje gång han går runt härinne och man stänger dörren så vill han ut för han blir nyfiken på vad som finns därute...

...och varje gång man har släppt ut honom så går det cirka en minut sen hoppar han upp på trappräcket och vill in igen för han vill se vad jag gör där inne. Antingen så är han på allvar faktiskt supernyfiken, eller så har han bara liksom jag minne som en guldfisk. Kanske en kombination? Så här ser det gullet ut i alla fall:

(

I övrigt så har det såhärlångt varit en ganska så händelselös vecka för min del, sånärsompå a few best happenings! Första halvan använde jag varje fri minut till att hitta ursäkter för att inte plugga, vilket ledde till att jag tränade eller inte gjorde mycket alls. Andra halvan har jag använt alla fria minuter till att spela gitarr och träna istället, vilket också innebär att jag knappt gjort någonting alls.

MEN de "sweet happeningsen" har trots allt varit awesome bra som sagt! Ölkvällen med de få som dök upp från klassen i onsdags vart supertrevlig på riktigt, även om det var lite väl mycket prat om kungabröllop vilket inte riktigt är mitt intresseområde haha. Men en öl med trevligt folk i någon timme slår ändå aldrig riktigt fel!

Sen så vart det cyklingpass på 93 kilometer med ett stort Team Sportia-uppbåd vilket var fantastiskt kul! Trots ett par gropiga vägar som höll på att knäcka handlederna (jag skojar inte) så var det sjukt uppiggande att cykla i klunga och snitta 29-30km/h! Pigg i benen var jag också och det är alltid lite speciellt att ligga främst i en uppförsbacke med över 20 man på rulle bakom sig och dra ifrån dem med bara någon meter sådär haha!

Såhär ser en sån samling cyklister ut ovanifrån, innan vi begav oss från Boländerna här i Uppis

Sen landade Anna i Uppsala i förrgår, vilket efter ännu ett träningspass som bara var STRÅLANDE resulterade i glass, sitta på bryggan och kaffe/Cola. Don't need to mention att det alltid är lika roligt att se Anna igen bara (om du läser detta så jupp, så är det tro det eller ej! ;-) ), och att prata in påsken med låt oss säga olika intressanta samtalsämnen bara (haha) i strålande solsken med glass och "Lisas sten" vart hur trevligt som helst!

Det är väl kort sammanfattat de roliga happening-thing-tjing-sakerna som har hänt sen senast! Plus att mammas maratonsamtal nu är knäckta av Sebastians hahaha, något jag ALDRIG trodde skulle hända... men vi stackars separerade själar måste pratar av oss likt tonårsflickor med varandra lite då och då för att hålla oss lugna (åtminstone Zeb, jupp, åtminstone Zeb) ;-) Nej men haha, våra maratonsamtal bör också räknas in på veckans plussida!


Och så kommer vi till Dennis demand om en videoblogg... det kan vara på väg mr. Har suttit varenda ledig stund i denna veckan och knåpat på lite låt-upplägg och har nog faktiskt färdigställt min gamla gymnasie-låt Normal, en låt som jag finjusterade 500 gånger innan texten blev någorlunda klar i Umeå för ett par månader sen. Nu är dessutom ackorden utplockade så... det kan bli en video-youtube-performance för att göra mr.D nöjd snart. Väldigt snart faktiskt.

Och eftersom väggarna här verkar vara gjorda av papper (alltså VÄLDIGT lyhörda) så funderar jag på fullaste allvar att sent ikväll bara ta gitarren och traska ut i en busskur eller sätta mig bland träden och sjunga låt-jävelen högt haha. Bara för att det kan vara kul! Och blir det någon rolig video av det så kan det mycket väl förvandla min blogg till en vlogg för första gången på länge även om ni knappt lär se mig alls i videon ;-)

Så that's what's goin' on right about now! Over and out tills dess att jag varit ute och sjungt mina skogsserenader för mig själv härute på Upplandsslätten. Kanske lyckas skrämma ihjäl ett rådjur eller två, vad vet jag?

Och sist: Lyssna på Moses med Coldplay. Verserna är ganska sega, men jag bara älskar sista refrängen och slutriffet... texten där är verkligen strålande vacker. Åtminstone tycker jag det.

If the sky is gonna fall
Let it fall on me
If you're gonna break down
You can break on me
If the sky's gonna fall
Let it fall on me
Let it fall on me

Hm, vet inte riktigt vad det är som gör att jag får så oerhört lite gjort just nu vad gäller skolarbetet.

Jag menar: Jag ska skriva om ett superintressant ämne, tycker varje sida jag läser är spännande och lärorik, men ändå drar jag mig på något vis för att ta tag i det just nu utan att alls veta varför. Det har resulterat i två stycken filmer intryckta på de tider då jag egentligen borde plugga, och därefter två dagar av halvt panikskrivande av mitt uppsats-PM som skulle in nu idag klockan 16.00.

Jag skrev färdigt det 15:30, samtidigt som jag tok-smsade med Dennis och streamade La Flèche Wallone i cykel på datorn. Detta trots att det enda riktigt schemalagda jag har haft denna veckan har varit träningspassen som ju ändå är flexibla. Men nåja, jag får skärpa mig helt enkelt, det här tempot håller inte för B-uppsatsskrivning!

Detsamma gäller bloggen för den delen. Lovade Sebastian ett inlägg i förrgår och det gick ju uppenbarligen sisådär hehum. Till mitt försvar har det väl inte hänt så mycket men det är ändå uselt, jag vet! Jag ger nu migsjälv domen ofokuserad å det grövsta, sen peppar vi om och kör igen!

Sista tiden verkar jag ha kommit in i en lite blödigare period dessutom haha. En Coldplay X&Y-period som jag väljer att kalla dem nuförtiden, eller en Incident-period stundtals (även om detta inte riktigt är en toppkategoriare!). Har suttit och snyftat till 3 av de senaste 4a filmerna jag har sett vilket det nog är år sedan det hände haha. Och det är inte enbart beroende på att dessa filmer har varit totalt jättelysande, vilket de inte har varit, även om jag nog kan rekommendera varendaste en av dem. Framförallt vill jag slå ett slag för I Am Sam. Supergullig film, stundtals. Sen ibland blir man nästan ofokuserad av den för att skådespelarna spelar över, det blir för amerikaniserat och ibland väldigt förutsägbart... men sen kommer det ett moment ibland när man kommer på sig själv med att sitta och vara jätteledsen för karräktärens skull  vilket gör filmen väldigt rörande ibland. Så amerikaniserad och förutsägbar eller inte, ta er en titt på Sean Penn när han spelar riktigt, riktigt bra!

Härnäst väntar nu en ölkväll med klassen på V-dala nation, vilket gör att inte ens nu när jag tar tag i detta och skriver så hinner jag med att skriva ordentligt! (Försöker fundera ut om jag ALLTID är stressad när jag bloggar haha, och kanske inte men 50/50 är det nog).

Och imorgon blir det sen cykelpass, lååångt är tanken! Är verkligen superpeppad på träning hela tiden nu, damn you vad träning är kul för tillfället när hälsenan och benen håller och vädret är bra! Ska krossa det där fjällmaratonet i augusti, sen får det väl bli att krossa Vätternrundan nästa år. Hurra för det!

Och så en bild för Elina och Sebastian också!
(ska fixa bild på min grannkatt tills snart med Elina, Ramses är på G!)

Sitter och formulerar frågeställning, ämne och hypotes till min B-uppsats i detta nu, och känner hur otroligt trött jag blir på folk ibland.

Ska man verkligen behöva bevisa med 20-30 sidors statistik (vilket genom åren antagligen är förankrat i miljoners miljoner sidor) att : JA, vapenhandel ökar risken för interna konflikter i världens länder. JA, Afrika är ett exempel på det. JA, detta gör att barn, mammor, pappor, syskon, farföräldrar, morföräldrar, kusiner och andra individer runt om i världen far illa. JA, människor "riskerar i högre utsträckning att dö i förtid av detta".

Och förlåt men nu tänker jag gå lite berserk här. För jag har sån lust att slå näven i väggen om och om igen när man läser om alla de barn som blir drabbade av internationell vapenhandel, även om jag vet att min vägg inte har så mycket med det att göra.

Vad i hela h-e-l-v-e-t-e är det för SATANS, JÄVLA IDIOTER, för fega ynkliga stackare utan någon som helst ryggrad, för snedavlade giriga as till amöbor, som startar egna företag med syfte att bedriva vapenhandel från första början? Vad är det för sniken jävla idiot som slänger upp en fabrik i Bofors, Örnsköldsvik, Helsingborg eller varsomhelst och är så sjukt ynklig att man rättfärdigar sitt jobb för sig själv med: "Äsch, om inte jag gör det så kommer någon annan ändå att göra det". Vilka jävla svin.


Kan man göra vad som helst för pengar egentligen? Jag kan I-N-T-E förstå, när jag sitter och läser alla dessa forskningsrapporter och alla dessa artiklar om hur människor dör som flugor fast värre och över hela världen, hur man kan påbörja framställandet av vapen med motiveringen att "Ja, vadå, jag måste ju ha ett jobb...?". Fy fan. Hade det stått i min makt skulle jag ha skickat varenda jävla idiot som har hjälpt till att ta fram en AK47a eller Carl Gustaf eller fan och hans moster ner till Elfenbenskusten, Rwanda, Angola, Sierra Leone, Liberia, Kongo, Mocambique, Guinea, Tanzania, Burundi, Kamerun, Burkina Faso, Mali eller Sudan (ett antal av de länder jag på rak arm kan tänka på som har haft väpnad konflikt i Afrika sedan 1975), rikta en av sina eget framställda vapen mot någons huvud och fråga hur alldeles förbannat kul det kändes.

Undrar hur många av dessa personer som med god smak i munnen och ett rent samvete hade slagit sig ner framför På Spåret nästa fredag, efter att ha handlat taco på Ica Kvantum och köpt lördagsgodis till ungarna.




Och det verkar vara helt oberoende vilken kontroll vi idag har i ett så "väl kontrollerat och uppstyrt land" som Sverige på vart våra vapen exporteras. Oavsett vad vi gör och vad den j*vla imbecillen till knegare som fem dagar i veckan traskar till Bofors intalar sig så dyker svenska vapen trots allt upp i så gott som varenda väpnad konflikt i världen. Oavsett om det är ett maskingevär eller en granatkastare som en kille eller tjej framställde här i förrgår eller för trettio år sedan så ser vi ändå till att folk får möjligheten att slita fram ett maskingevär och tömma ett magasin i någons unge inom en snar framtid. Eller inom ett par decennium. Spelar det någon som helst roll för de föräldrar vars sjuåriga son eller dotter precis fick en kula i magen om personen som sköt skottet gjorde det med ett nytt eller gammalt svenskt vapen? Behöver jag svara sarkastiskt på den frågan?

Och jag är fullt medveten om att detta blogginlägg inte är produktivt eller bidrar till något i största allmänhet. Hade jag skrivit så här på min aaaack så viktiga B-uppsats hade jag väl blivit underkänd så det smäller om det.

Nejnejnej, jag måste skriva samma sak "seriöst". Med en "seriös" framtoning. Och visst, inga problem, jag vet väl hur man formulerar sig. Har spikat VG på varenda hemtenta i ett år nu bara för att jag är ganska bra på att formulera mig, så det ska väl gå att trycka in lite bevis i huvudet på diverse formella politiker och statsvetare också. Med en synnerligen välartad problemforumlering kring hur diverse orsakssamband på olika samhällsnivåer på ett eller annat sätt kan ses som kausala eller inte för denna kvantitativa eller kvalitativa studie, och hurvida kontrafaktiska orsaksteorier kan hjälpa till att bevisa eller motbevisa universiella förbindelser eller inte, ska jag nog kunna koppla ett vetenskapligt problem till socialfilosofi och bevisa hur detta med samma kausala samband leder fram till särskilda utfall och kanske till och med kunna slå fast en viss generaliserbarhet och representativitet för de fall jag väljer att studera. Detta mina limiterade och komplicerade rambetingelser till trots. Jodå. Jag är hemma med de begreppen också.

Ge mig tills slutet av maj så ska jag kunna lägga fram fint formulerade bevis med 75-80 fotnoter för vad jag tycker och tänker. Bara för att få ett betyg, oj så underbart roligt för mig. Och för alla andra personer inom forskningsvärlden som har tagit fram samma bevis om och om och om och om igen utan att det har tillräcklig påverkan på den person som tänker "Hm, hur ska jag tjäna mina pengar? Genom att producera vapen? Ja, varför inte?"



Jag blir bara så otroligt trött och ledsen över att folk som VET vad konsekvenserna för vad de gör blir lyckas intala sig själva att "Neeeej, det spelar ingen roll" för att de ska orka med att gå till jobbet nästa dag. Och kanske för att se sig själva i spegeln och kunna sova gott om nätterna. Jag brukar aldrig vilja någon något ont, aldrig aldrig aldrig någonsin. Vad har jag eller andra personer ut av det, brukar jag tänka.

Men jag hoppas verkligen att dessa människor innan de drar sina sista andetag åtminstone hinner inse "Men herregud vad patetisk jag var ändå" när de har gått och ljugit för sig själv hela livet, så att de inte får somna in med någon sinnesro. Det kunde vara det minsta man kan begära å miljontals barns, föräldrars och familjers vägnar. Och kanske till och med att de hinner ta ett par snabba funderare på hur stor roll det spelade för dem själva i livet. Hade kanske varit bättre att starta upp ett annat företag, eller för den delen jobba som kommunal städare eller vadfansomhelst och ha någon som helst jävla självinsikt över vad man bidrar till och inte bidrar till här i världen.

Fegisar

Nu ska jag skriva vidare och visa på att det kan gå dåligt för den person som kliver ut med ett vapen på ett slagfält innan man fyllt tio år. Och att på något vis så hamnade ju det vapnet hos den ungen, oavsett om vi vill se det eller inte. Det maskingeväret ligger ÄNDÅ i händerna på den eller den barnsoldaten. Huuuur kan det ha kommit dit? Inte har väl vi något ansvar för det, nejnejnej.

Varför kan inte fler folk tänka efter före, och mer på andra än på sig själva. Helvete.






Skulle faktiskt skriva "ledsen för att jag tar med såna här bilder", men vid närmare eftertanke vet jag inte om jag är det. Kanske värt att må lite illa en minut för att ha lite mer eftertanke nästa gång man läser en tidningsartikel om svensk vapenexport? Men vad vet jag...? (...en liten del ändå känns det som, for once).

God afton och god damn.

Känns som att många av de senaste 2 veckornas dagar nästan har flutit ihop i någon slags grå dimma i mina tankar på grund utav en EXTREM variation i mina sömntimmar. Eller om det är sista veckan, eller sista tre, är nästan för virrig för att ens ha någon vidare koll på det. Allt sedan den senaste Winnerbäck-turen mellan Uppsala-Helsingborg-Uppsala-Umeå-Uppsala med påföljande Uppsala-Umeå-Uppsala-resa så har mitt dygn varit helt skruvat.

Varje gång jag har varit precis nära att vända det rätt så har liksom något gjort att jag plötsligt varit uppe ett par timmar för mycket, vilket har gjort att min värld inte har hunnit vrida sig helt rätt ännu sedan den 9e mars ungefär. Igår kan vara ett intressant exempel på det, då jag steg upp runt 10, somnade helt knockout klockan 21 samma kväll utan middag ens, vaknade i natt helt klarvaken vid 2. Steg upp och slötittade på Top Gear i över en timme, somnade klockan 5.30, steg upp 7.30 och har sedan dess varit alldeles klarvaken. Med en stor nackdel:

Att jag känner mig totalt hjärndöd (och ja Zeb, höhö, MER än vanligt, extraordinärt mycket!). Har liksom svårt att koppla saker snabbt trots att jag är "pigg" vilket inte är direkt stimulerande i vardagliga samtal så att säga... Menmen, jag ska försöka ordna det rätt tills helgen åtminstone. Blir väl en katastrof av mitt kommande uppsats-PM annars.

Men idag var ändå en bra dag! Har faktiskt fått lite saker gjorda inför övermorgons redovisning av vetenskaplig metod, och kvällen idag avslutades med teater. Pierre påminde mig om att hans teatergrupps uppsättning Attraktionsvariationer snart var färdigspelad (vilket jag i min senil-trötthet hade totalglömt), men fick biljett till dagens extrasläpp och lyckades också få med mig Agnes dit vilket var kanonkul! Och pjäsen vart stundtals riktigt, riktigt bra vilket också var en success!

Så det som återstår för mig ikväll/inatt innan jag lyckas somna är lite mer musikknåpande. Finslipar lite på min senaste titel, "Vill Någon Rädda Livet På Ett Cirkusfreak?". Med detta bombshell avslutar jag snart denna kvälls bloggande.


(Dennis har för övrigt försökt få mig att videoblogga hahaha, men någon mer belöning för ditt tjat än en svartvit bild och en låtlista av mitt framtida fantasiskräp bjuder jag inte på! Måste tänka på känsliga tittare också, även om mrDennis inte är så kräsen...). Så, sov så gott igen people, här är jag (yaaaay, hur nu folk kan vilja se det, jag lider med er om ni inte har något vettigare att se på) och nedan kommer en del av mina låttitlar. Texterna vågar jag inte visa riktigt ännu, men det kommer väl med tiden.

Jag har ett par mörka ringar under ögonen IRL som jag tycker får mig att dra lite åt tvättbjörn/pundare-hållet. Borde verkligen få lite regelbundenhet i sömnen misstänker jag.

Och så min amazing låtlista! Och Ni är mer än välkomna att såga mina titles längs fotknölarna om så önskas.


Normal
-
Hjärtattack
-
Gravity Hill
-
Ingen Orkar Riktigt Titta På Er Mer
-
Jag Kan Känna Din Röst
-
Snöflickan
-
Någon Att Leva För
-
Värld Av Glas
-
Vackra, Vackra Sverige
-
Vintersång
(Alla Idioters Julsymfoni)
-
Elden Som Frös Till Is
-
Vill Någon Rädda Livet På Ett Cirkusfreak?


(Har dessutom fyra bubblare som jag stryker som gränsfall för nu)

Såhär långt har det varit en väldigt intressant helg, med två riktigt epic failures som mixats fint med lite trevligare saker, för vilket jag nu tänkte redovisa både och haha!

Fredagen får nog ses som en av mina längre dagar på ett ganska så bra tag. Steg upp i hyfsat lagom tid för att både hinna plugga, ta mig in till stan och hämta en bok på biblioteket, småjustera lite på någon låttext, kvällsträna samt laga mycket mat (tacopaj och lasagnette) för framtida matlådor.

Sagt och gjort! Pluggade, spelade för mycket gitarr och lagade mat tills mitten på eftermiddagen. Sen bar det av in till centrum för att hämta ut min bokade Peter Wallensteen-bok inför helgens plugg. Precis utanför bibliotekets dörr mötte jag helt oväntat Pierre vilket var awesome roligt! Efter tio minuters samtal skule jag hämta boken och märkte då att de stängde dörrarna in klockan 17.45! Jag ryckte i handtaget in 17.47...

Detta sabbade på ett snyggt sätt halva helgens skolarbete. Däremot ledde det till en korridorsfest senare samma kväll istället (vilket sabbade min träning men jaja). Fick dessutom först höra lite nytt plinkande från Pierre över en öl i hans studentkorridor, och den killen borde på fullaste allvar ta sig i kragen och spela in en EP och därefter börja hacka på lite skivproducenter... både spel, röst och texter är stundtals alldeles exceptionellt bra tycker jag! Efter att han hade fått lufta ett par idéer så blev vi ackompanjerade av Johan och Mazin, sen vart det korridorsfest vilken pågick ett bra tag i kul sällskap, en riktigt lyckad kväll! Men detta leder mig osökt in på min ordentliga epic fail:

Strax efter klockan 3 på morgonen började jag traska mot Centralstationen. Smått dragen tänkte jag lungt och sansat att "Äsch, bussen går ju 4.30, det blir bara 50 minuter att vänta. Det klarar jag lätt".

Väl nere på Centralen såg det väldigt tomt ut överallt, och jag traskade fram till busstidtabellen för att ta mig en titt på tiderna. Nästa buss gick 07.30...

...............

............................................

07.30???

Jag stirrade på tiden once more, sen slängde jag upp mobilen och kollade klockan.

03.31.

...tankarna som susade genom mitt huvud i det ögonblick jag insåg att bussen gick först fyra timmar senare var allt annat än glada så att säga. Sen började jag fundera på om jag skulle börja ringa och väcka folk klockan halv fyra en lördagsmorgon bara för att sova där i tre timmars tid och sen bege mig av igen. "Njaaaaaae, förbannat, det vore ju så sjukt dumt" tänkte jag. Sen tänkte jag bokstavligt talat "Ähhhhh, FUCK IT! J*VLA BUSSJ*VEL! HELV*ETES HELV*ETE! Jag börjar väl gå hemåt sen hoppar jag på den där J*VLA bussen när den kommer ikapp mig".

Vilket den inte gjorde. Jag kan härmed meddela att det tar fyra timmar att gå de lite drygt 2 milen från Centrala Uppsala, förbi Gränby, Jälla, Vallby, Rasbo, Gåvsta och fuc*ing Lejsta för att ta sig ut till Hov på den utomordentligt trista Upplands-slätten. Fyra timmar via cykelbana, däärefter vägbana, vägarbetsområde och slutligen väggren senare så traskade jag klockan 07.30 in på grusvägen till Hov och konstaterade "nöjt" att jag faktiskt spöade bussen med en halvtimme ungefär. Haha. Ha. J*vla buss....

Vilket sen fick mig att sova till 14.30 idag (vilket förklarar tiden för detta blogginlägg, ska strax försöka sova hur pigg jag än känner mig). Idag blev det sen 4 timmars plugg och 4 timmars film vardera, något som har utgjort en ordentlig segdag där inget vettigt egentligen har blivit uträttat alls pga att min dygnsrytm förskjöts ganska hastigt och lustigt efter min promenad.

Däremot måste jag rekommendera de bägge filmerna jag såg! Först: TACK MARTIN för tipset om Good Will Hunting! En alldeles kanonbra film med riktigt vassa skådespelarinsatser, lagom glad ibland, lagom ledsam ibland, helt enkelt två mycket väl spenderade timmar! Om ni som läser inte har sett den redan: SE DEN!

Senare blev det även en nattfilm i form utav Fight Club, en film som jag väl har funderat på att se i 2-3 års tid men som aldrig riktigt blivit av. Och jag skulle nog våga mig på att vara lite harsh och ge den lite snåla 6,5 av 10 möjliga. Skådespelarinsatserna gör väl halva filmen och mer därtill(framförallt då Edward Nortons som jag diggar skarpt, men även faktiskt Brad Pitt och Helena Bonham Carter har sina kanonbra stunder), och filmsekvenserna är i mångt och mycket väldigt fängslande. Trots det kändes manuset i efterhand som för fattigt även om det säkert ligger ett par timmars/veckors tanke bakom den skripten. Menmen, fullständigt seevärd bara för att se Edward Norton slå knut på sig själv samtidigt som Brad Pitt ser arrogant cool och jobbigt ut sådär konstant och samtidigt som Bonham Carter på ett bra sätt framstår som en intressant men jätteflummig och konstigt halvdum/halvsmart pillertrillare. Ta er en titt om ni är sugna på actionfilm någon dag framöver!

Nu blir det ett förhoppningsvis lyckat, alternativt totalt misslyckat försök att sova för min del. Denna natten har jag ju åtminstone inte över två mil att gå hem som det såg ut för 24 timmar sen just nu, vilket jag väl får vara tacksam för I guess. Godnatt på er folks!

Känner att jag bara måste tillägna ett litet snabbinlägg till stackars James May innan det är dags att sova...

Gulligare/mer pinsamt "Hallo" än såhär är nästan svår att överträffa hahaha, herregud.

<