Sol, sol och mera sol!
Impuls-tripp med bilen på kvällen:
Och lite morgonsol vid 5:15 ungefär :
...
(Efter morgonsol-fotandet blev det lite lagom kaos förresten då alla hemma hade glömt att min bil skulle besiktas, något pappa kom ihåg när jag var mitt ute i skogen med kameran. Efter lite rally löste det sig, haha, spännande start på dagen som omväxling :-P)
Här slutar allmän väg
Två saker som ger upphov för lätt lätt irritation sista två dagarna :P :
Var ute och cyklade igår, och var meningen att det skulle bli strax under 8 mil, men blev strax över 9 då jag cyklade fel och vägen tog slut här:
Det var iofs väldigt fint vid havet, men just då ville mina ben att jag skulle hämnas och slänga denna gröna saken ner i vattnet...
Sen för fem minuter sen (eller det är nog 25 nu för att pappas dator är så seg) drog jag av min sista E-sträng till gitarren, så nu måste jag ta bilen till "metropolen" Sölvesborg ikväll eller imorgon och köpa en ny, och jag är inte alls sugen på att köra till Sölvesborg. Bläh! Så nu ska jag sura för mig själv ett litet tag bara för att innan jag kanske kör...
I'm only here for... FUUUN! You're the one!!!
Köandet inför den andra konserten i Dublin var lite som en semester jämfört med allt man är van vid, då en välbehövlig natt av "förhindra-förkylnings-sömn" på vandrarhemmet gjorde att jag tappade till nr 484 i kön, vilket nog är mitt näst högsta nummer någonsin (endast slaget av andra kvällen i Stockholm, då vi var om möjligt ännu tröttare och kallare och blötare än i Dublin dessutom). Det var skönt att kunna gå runt mellan uppropen utan att känna någon extremstress eller oro, för det spelade liksom ingen roll om allting hade gått åt skogen och jag förlorade mitt nummer nu när jag ändå förberedde mig på en kväll lite längre bak än vanligt.
Men om jag går direkt på de tråkiga delarna med andra kvällen i Dublin då... Jag lyckades hamna jämte jättetrista grannar trots allt när jag väl stod inne på arenan. Lite överallt stod folk och hoppade och såg ut att ha roligt, men de som stod jämte mig blev nästan sura även när man hoppade under låtar som Twist&Shout, Badlands och Glory Days... :S
Och dessutom lyckades jag hamna på en plats där ljudet var såååå dåååååligt igen! Första halvan av konserten var allting riktigt lågt och svajigt, sen under den sista halvan hördes i varje fall Bruce bra vilket gjorde allting lite bättre. Men kändes ändå som maximal otur att stå där ljudet var som sämst två kvällar i rad.
Men det finns trots allt alltid saker som är bra under en konsert med Bruce (nästan alltid iaf, har bara varit med om ett undantag), även om det råkar vara en dålig kväll vad gäller alla förutsättningar, och så även under andra kvällen i Dublin! Night var ett riktigt fint ögonblick, även om jag nog är så gott som ensam bland Bruce-fans känns det som om att gilla den låten så mycket som jag gör! :-D Jag tyckte den var riktigt bra trots att ljudet svajade, och när Bruce skrek ut sista versen var det åtminstone en person i folkhavet som sträckte upp armarna och sjöng med ^^ (efteråt fick jag däremot veta att han bytte ut The Ties That Bind mot den, och det var inte lika kul, men det visste jag ju inte då när han spelade den så haha!)
Och även denna kvällen hade Steve lekstuga under My Lucky Day, då han iklädd svarta solglasögon med ett brett flin och bredbent lekte med elgitarren under hela låten och såg ut att vara på ett lysande humör! Och när det senare var dags för Johnny 99 var outrot precis lika energifullt och kul som det har varit under hela touren, med en vrålstirrande Bruce och en alltid lika cool Steve som verkligen njuter av att "jävlas med" publiken i slutet! :P
Annars kan jag nog nästan sammanfatta hela andra kvällen i Dublin med en enda, magisk låt! American Skin( 41 SHOTS)! Efter Radio Nowhere när alla lampor slocknade och första tonerna av låten vibrerade ut över RDS Arena blev allting sådär sjukt, sagolikt, läskigt stämningsfullt... var som en sorts spökstämning över hela arenan, och det var som att nerverna inom mig började vibrera när Bruce blundade och sjöng de inledande orden. Och varje gång under låten när hela bandet sjönk in i tempoväxlingarna och nynnande "41 Shots... 41 Shots..." i bakgrunden kunde man skära intensiteten med kniv. Dessutom klev Bruce efter halva låten ut med sin gitarr i högsta hugg och tog i för kung och fosterland och för hela Dublin då han tvingade fram tonerna i ett av de mest stämningsfulla solon jag har sett live! Även Clarence avslutande saxofonsolo gav rysningar från fingerspetsarna upp i hårfästet och ner längs med ryggraden då alla 35 000 på plats knäpptyst stod och stirrade på scenen... magi!
Extranumret inleddes sen med Jungleland, där saxofonsolot var fullständigt underbart, och Bruce avslutande skrik... det går inte att förklara, man måste vara där. Vet inte hur man ska sätta ord på känslan i det, helt plötsligt var man i New York en sen kväll istället för på en gräsplätt i Dublin, och efter de sista skriken från Bruce var man helt plötsligt förvånad över att se sig själv fortfarande kvar på den där gräsplanen. :-D
Även resten av extranumret var faktiskt riktigt, riktigt bra trots att delar av publiken var otroligt sega vad gällde allt utom att skrika. För skrika det kunde varenda halvfull irländare på plats... Kändes perfekt att få höra ROOOOSIE igen, en av de ultimata partylåtarna Bruce har skrivit. Det blev en massa hoppande och skrattande, och ännu en gång var både Bruce och Steve på totalt kanonhumör däruppe på scenen! Bruce studsade på stället, "Woooooh"-ade i mickrofonen, sidstepsdansade med gitarren, stod panna mot panna med Steve, drog gitarren mot mickronfonstativet... har knappt sett honom så galen under Ramrod!! fuuuuuuuun!
Och som vanligt fungerade Glory Days, Dancing In The Dark och den antagligen bästa Twist & Shout sen Ullevi förra året lysande bland publiken, som verkligen vrålade för allt vad de var värda under sista T&S! (OBS!!! Den var inte ALLS lika bra som Ullevi, men bäst SEDAN Ullevi! ;-) )
Efteråt tog man sig utmattad ut från arenan och insåg att allting var över för den här gången, åtminstone i lite mer än en vecka innan det var dags för Rom! Men resan med München-Wien-Dublin var som sammanfattning helt lysande, och jag kunde knappt vänta på att få ta flyget till Rom även om det skulle bli skönt med två dagars vila hemma först ^^
You could laugh and cry in a single sound
Den första konserten i Dublin blev faktiskt en medelkonsert, bara på grund av en enda sak: ljudet var under vissa delar av konserten en katastrof vilket förstörde de finaste låtarna... det gjorde inte så mycket under alla tempolåtar att Bruce hördes lite knackigt där jag stod när alla ändå hoppade och sjöng för full hals, men under de lugna låtarna märktes det tydligt vilket kändes riktigt synd efteråt, mest med tanke på en enda låt...
Men jag återkommer till det! Insläppet gick faktiskt ganska så smidigt denna afton i Dublin, trots att vakterna som lovade att vi skulle släppas in 20 och 20 släppte in alla samtidigt ändå. Men det blev ingen löpning förrän sista 15 meterna, så jag hann slänga mig fram och ta platsen rakt nedanför Bruce på Nils sida av mittenpodiet. Hade aldrig stått på den sidan podiet innan så tyckte att det skulle bli spännande!
Efter ett par timmars väntan där det hann bli både grått och regnigt äntrade bandet scenen och bjöd på en riktigt bra start. Regnandet fick Bruce att välja Who'll Stop The Rain som startlåt, och det var faktiskt hur bra som helst då publiken längst fram var riktigt med på noterna och sjöng ut "Whooooooo'll stop the raaaaaaaaain!!!!" för full hals med vevande armar i regnet! :D Och efter sedvanliga Badlands kom Cover Me som ännu en gång var riktigt tung och bra live, trots att det inte är min favoritlåt i vanliga fall. Och sen måste jag erkänna att jag verkligen verkligen verkligen gillar My Lucky Day live, oavsett var, hur, när eller i vilket väder de spelar den blir det något av partystämning på plats! Och denna kvällen löjlade Steve sig om möjligt ännu mer än vanligt samtidigt som han bjöd på den ena coola gitarrslingan efter den andra, man bara måste älska honom på scen! :D
Den mest laddade låten i Dublin första kvällen var utan diskussion The Ghost Of Tom Joad. Trots att ljudet var sisådär ekade Bruce spöklika röst ut över det regntunga RDS med något MER än "bara känsla", och varenda ord i hela låten var lite som att få ett knytnävsslag i magen... Från första ordet, till första "Well the highway is alive tonight" som han sjöng med halvslutna ögon, till de sista elgitarrsolona som Nils skickade ut var blytunga i känsloväg!
Därefter var det dags för skyltinsamling, där det blev två riktiga party/danslåtar som start. You Can Look (But You Better Not Touch) är en låt jag aldrig lyssnar på hemma, men live är den verkligen kanon då hela främre sektionen av ståplats brister ut i en massa hoppande och skrikande! Sen blev det dags för 7 Nights To Rock som var ännu ett snäpp roligare! Publikens vrååååålande i refrängen; "MONDAY!!!! TUESDAY!!!! ...." innan alla började studsa på stället samtidigt som både vi och alla på scen mest stod och skrattade var ett av alla ögonblick som gör det värt att flyga vartsomhelst i världen för att se Bruce och ESB live!
Sen kom då kvällens och kanske turnéns största besvikelse, då Bruce slängde upp en skylt för For You. Har velat höra den låten i jag vet inte hur många år nu, och tänkte först "JAAAAAA, äntligenäntligen, underbart, tacksåmycket snällasnälla!!!!" ungefär. Sen dundrade bandet igång och det började flyga massvis med fjärilar i magen... men sen när Bruce klev fram till micken kunde man knappt höra vad han sjöng för att ljudet var så dåligt. :'( Försökte verkligen anstränga mig på att tänka på vartenda litet ord i texten som jag kan mer än utantill, men ljudet var verkligen såååå dåligt... så istället för att höra Bruce röst under denna heöt fantastiska låt så hördes mest "PLINKAPLINKA" och "DUNKDUNK" från pianot och trummorna... suck..
Blev sen någorlunda samma med Thunder Road...
The River var lika bra som den varit under hela turnén (enligt mig ^^), trots att ljudet svajade och trots att den annars sångglada irländska publiken var lite trist just här! Och dessutom tycker jag fortfarande att Kingdom Of Days är en jättevacker låt, speciellt live, och även i Dublin gick det att drömma sig bort till en av de finaste låtarna på nya skivan! =)
Extranumret blev ett av de bästa så långt, haha, Bruce var hur fjantig som helst och jag tror dessutom aldrig att jag har haft så mycket ögonkontakt med honom annars vilket var riktigt kul ^^ Mest för att jag och killen som stod jämte mig hoppade som tokiga igen, vilket var riktigt roligt!!! Under American Land lyckades Bruce flyga baklänges (igen), och trots att alla småskrattade såg det faktiskt riktigt farligt ut denna gången! Tror att det bara var centimeter som skiljde Bruce bakhuvud från ena ståltrappsteget, och alla suckade lite extra av lättnad när Bruce reste sig upp, tog ett nytt skutt och sen i micken skrek ut "That's the SECOND time I've done that!" (första gången i Stockholm för er som inte vet :P),
Under Dancing In The Dark var det ögonkontakt med både Bruce och Steve och Nils under hela låten tror jag, då vi fortfarande hoppade och dansade konstant på vår sida podiet, för det var verkligen hur kul som helst! :D Förra året avskydde jag verkligen denna låten, nu älskar jag den nästan då den i år inte bara känns som att "vi spelar den bara för att", utan det är skratt och hopp och dans och armvevande som gör Dancing till en given låt i alla extranummer! :D Och sen spelade de RAAAAAAMROOOOOOOD igen, och den ROCKADE verkligen Dublin sönder och samman! Det är alltid kul när man får skratta sig igenom ett helt extranummer inför 35 000 man, och det fick vi verkligen i Dublin! Bruce var på riktigt fjant-humör, Steve var som en sol och Bruce hoppade av någon anledning till och med över en vers då han skrek till Steve "LET'S GET RIGHT TO THE SHIT!"... alla flinade och Steve bara skakade på huvudet ^^
Till och med Twist&Shout var hur kul som helst, trots att han spelar den alldeles för ofta. Trodde nästan att benen skulle brytas av alla dessa hopplåtar, framförallt då jag stod rakt över en stålskarv i golvet, men det fungerade ändå och det blev en perfekt avslutning på kvällen! Kanske första kvällen på väldigt länge då extranumret faktiskt var roligare än de 23 låtarna som spelades innan...?
Efter konserten lyckades jag och några andra med bedriften att springa ut på fel sida av arenan när vi skulle skriva upp oss igen, så vi fick springa som dårar på skakande ben runt hela arenaområdet vilket inte var skönt efter 3 timmars studsande, haha! :-P Lyckades få nr 87, innan jag insåg att jag antagligen skulle dö (eller minst få lunginflammation...) om jag gick och la mig genomblöt utanför arenan utan att torka och få vila en natt. Så det slutade med att jag gav upp mitt nummer och åkte tillbaka till vandrarhemmet där kvällen slutade med att jag satt ner i en duschkarbin med varmvatten spolande över huvudet i 20-25 minuter... var nog den skönaste duschen i mitt liv och ett bra avslut på en bra dag med en trots allt helt okej konsert! :)
På vandrarhemsrummet runt klockan 01, genomblöt och totalt slut, smsandes om konserten, cirka 5 minuter innan mitt livs skönaste varma dusch! ^^
Ett försök till en Gustav Larsson!
Som du kanske redan hört...
Känns lysande att redan nu vara över en halv månad efter med bloggen, haha, jag känner igen mig själv sen skoltiden :D Men jag jobbar på det, mellan tränandet och gitarrövandet, ska ha resebloggandet skrivet innan jag flyttar till Umeå iaf!
Nu blir det lite vanligt bloggande... mina fingertoppar är inte längre fingertoppar efter dagens gitarrspelande, men har iaf lärt mig Faller nästan helt utantill efter ett par intensiva timmar! nu ska jag ut med cykeln och efter det ska jag helst se ut som Gustav Larsson gjorde efter OS-tempot om allt går som jag vill, även om jag inte alls är sugen på att cykla, det är för grått ute för det. Men träning behövs, så here we go!
Jag om ett par timmar är det tänkt,
Luffarlivet mellan konserter
(försökte vara lite fyndig sista kvällen i wien och visa hur lite det fanns att fotografera vid hotellet samt hur halvtrist det kan vara att resa utan några vänner på plats) xD
Efter konserten i Wien hade vi först en ledig shoppingdag på plats i Wien vilket kan summeras med ösregn, MYCKET kaffe och en ny t-shirt (plus lite Jersey Girl-mobbing av Joel via telefon ^^). Dagen efter det gick bara åt till att resa, först med flyg från Wien till London, och sen därifrån till Dublin där de sista två konserterna på resa nr1 skulle hållas i mitten av ett riktigt rikemansområde... RDS Arena var minst sagt lustigt placerad.
Nåväl, kvällen efter att vi hade anlänt i Dublin begav vi oss till arenan i hopp om att
helst inte se några köare där redan, men "tyvärr" hade två jättetrevliga britter (Mark och Nick) redan slängt upp ett tält på trottoaren utanför alla murar och taggtrådar som omgärdade lyxvillorna i närheten. Så det var bara att skriva upp sig och se glad ut! Fördelen var att vi trots allt fick nr 4 o 5 vilket var en mindre succé för att vara utanför Sveriges gränser! :D Första natten var en upplevelse... två ensamma tält mitt på en vältrafikerad gata var tillräckligt för att provocera många fulla ungdomar som kom förbi att skrika: "HEEEEEY, IS THERE ANYBODY INSIDE...? HAHAHAA!". så det blev ännu en axelknäckarnatt på asfalt utan sådär jättemycket sömn.
Dagen därpå blev inte så händelserik alls, iPoden blev som vanligt räddningen när man under ett par timmar bara satt inne i tältet och stirrade! Men sen på kvällen (när vi var uppe i över ett 50-tal redan och allt hade hunnit bli lite roligare, med några svenska känningar som Victor/KLK; Jimmy och Evelina på plats!) fick jag iaf tid att slöa runt överallt i rikemansområdet när det inte var så mycket bilar ute och fotografera för skojs skull. Hela kvällen var färgad orange för att det var beckmörkt ute sånär som på lyktstolparna som var färgade just orangea...kändes lite som att gå i någon form av deckare/overklig värld när man gick runt där själv vilket var rätt så, eh, ovanligt? Vet inte hur man ska beskriva känslan faktiskt, ödsligt men inte helt ensamt men ändå ensamt ungefär... samtidigt hemtrevligt på något extremkonstigt vis!
Dagen därpå fick jag för första gången på hela resan chansen att sitta själv och äta frukost utan att ha mellan 1-45000 man sittande/stående jämte vilket var skönt! Hittade en trappa ner till en å där man kunde sitta med drickyoghurt, kaffe, croissant och Timglas/The Promise/In My Place på Ipoden och bara ta det luuuugnt!
Senare dök dessutom mammas Stockholmskompisar upp, livade upp köandet ännu lite mer, tills det var dags för en sista axelknäckarnatt (rekommenderar ingen att sova på asfalt ens med liggunderlag!) innan konsertdag nr 1 i Dublin!
