Hektiska pre-sommartider
Nu har röster börjat höjas att jag måste ta tag i mitt liv på nytt, alltså med andra ord uppdatera bloggen för att det var alldeles för länge sen sist, något som jag nu böjer mig för genom att sammanfatta väldigt mycket med väldigt mycket text! För det har faktiskt varit en ganska så stressig period nu, mina sovande solbilder till trots. Men i detta nu är restuppgiften som har legat kvar sen i våras är färdiggjord, hemtentan är färdigskriven, alla redovisningar är avklarade och alla böcker är slutligen färdiglästa! Jag börjar faktiskt känna mig lite kunnig om hur världen fungerar, något jag naivt trodde att jag gjorde för redan för något år sedan men inser nu att jag egentligen knappt förstod någonting.
Det har lärt mig att jag är precis lika naiv just nu, och jag vet att jag fortfarande inte förstår någonting egentligen fastän jag tror att jag gör det... Med andra ord: Det enda jag vet är att jag inte vet någonting om någonting egentligen, det är vad jag har lärt mig under året!
Med dessa visdomsord konstaterar jag att tiden i Umeå för den här gången går in på de absolut sista dagarna nu, och ska jag vara ärlig så kommer jag nog att sakna den här gudsförgätna igloo-hålan mer än vad man kanske skulle tro i sommar!
Inte för att jag inte saknar Blekinge lite också, man tillbringar väl för mycket tid ifrån familjen trots att mammas 40-minuters-telefonsamtal då och då kompenserar för en del eheheheee... Men det kommer vara trist att lämna kompisarna och hela livet kring skolan och allt häruppe just nu om jag ska vara ärlig.
Och sen bara för att nämna låtskrivande... efter allt skolarbete har det blivit några alldeles, alldeles, alldeles för sena nätter med knåpande för egen del också. Jag jobbar vidare på mina texter, och flera gånger har det sett ut såhär timmar efter att man egentligen borde sova:
Har resulterat i tre nya låtuppslag senaste tiden, mycket mer än normalt! Sen att allt jag skriver är som hämtat från ett rimlexikon hör inte hit, säger vi...
Och längsta låten så långt resulterade i 10 papper (det sista balanserandes på knäet) för att jag skulle veta vad jag sysslade med när jag försökte komma på melodi.
Ska nämnas att bokstapeln bakom datorn är min referenslitteratur jag letade källor i inför hemtentan, jihaaa...
Kort sammanfattat känns det som att det händer ganska så mycket nu, även om allt kanske inte är jätteintressant, men likväl väldigt stressigt och hektiskt. Känns som att sommarlovet som börjar imorgon förmiddag kommer att bli ett välbehövligt mentalt break mer än något annat. Känns lite som att de bästa mentalt lugnande pauser man har haft senaste tiden ifrån alla...
* krig och konflikter (Irak, Afghanistan, Somalia, Rwanda, Georgien, Sierra Leone, Ghana, Darfur, Israel-Palestina, Vietnam, Tjetjenien, Liberia, Burma, Nordkorea-buhähähä...!!!!)
* "smarta" lösningar av världsproblem
* "smarta" lösningar av fattigdomsproblem
* Ship To Gaza-debatter
* politiska tankegångar
* redovisningar om Förintelsen och psykologi
* och ALLT annat som man tänker alldeles för mycket på
... har varit när man väl tagit sig ut och tränat med iPoden i öronen och fått koppla bort huvudet för en liten stund. Förutom dessa lugna sekunder så känns det nu som att jag hela tiden tänker på så många olika formuleringar, saker som borde skrivas, hur saker kan ska sägas, hur saker ska göras osv att jag nästan blir tokig!
Därför är vissa saker lite extra skönt att tänka på istället =)
* snart träffa familjen igen!
* snart konserter igen! MYCKET att tänka på även där, men ändå, snart står man framför scenkanten både på Peace & Love och på Lasses konserter
* ska därmed även träffa Anna, Mattias och Tess igen som minst, vilket är bra pepp inför sommaren!
* och vad gäller musikfronten mer så kommer snart ny Bruce-dvd!
* Coldplay jobbar vidare på sitt album, det talas om magi och har svårt att bärga mig!
* det kommer att bli en konsert på Hovet med Håkan Hellström i höst, där Zeb, Myte och hans flickvän ska med! Och kanske även lite roliga Coldplayköare, vilket kan bli kul!
* ska även ta mig upp för Kebnekaise med Bore och förhoppningsvis några till i augusti är tanken
Coldplay sitter just nu vid ritbordet och producerar lite mer magiska saker än det jag knåpar ner på papper under nätterna
Så soliga, varma, söndertränade och överstressade hälsningar från ett just nu väldigt varmt Umeå som lustigt nog kan komma att ge mig hemlängtan hit under sommaren. Jag VÄGRAR åtminstone tro att det har med Sebastian att göra, SÅ mentalt nedbruten har jag inte riktigt hunnit bli ännu ;)
Och yes, ska man skriva hemtentor på dagarna så ska det göras med stil i +25 och solglasögon
(och slutligenslutligenslutligen, för er som till skillnad från mig vill deppa ner er i mer krig just nu, ta er en titt på detta:
http://svtplay.se/v/2012746/dokument_utifran/massakern_i_song_my
Fick mig att bli lika deppig som efter första läsningen om Förintelsen, fastän detta var i mindre skala... )
Lillasyster blir stor... eller lite större i varje fall!
Men det tristaste är faktiskt att jag just nu missar Elinas student, vilket är supersynd...Tentorna skriver inte sig själv vilket gör att jag är kvar i Umeå till den 5:e juni, men tänkte lite snabbt nu i en paus i plugget skicka en liten snabbhälsning till lillasyster!
Hoppas de här två dagarna med utspark och bal blir bäst, ingen skulle förtjäna det mer än dig! Kramar från Västerbotten :D
Vandring numero två, oh yeees...
Om man ser till senaste dagarnas väder här i Norrland så kunde denna weekend ha blivit a complete disaster, bloody awful, the most catastrophic event in the history of mankind, då det har varit närmare 25 plusgrader i skuggan vilket nog hade förvandlat oss allihop till wandering pools of water! Men nu ska det istället bli plus 15 och lite molnigt vilket känns utterly astonishing, as you might say when that sort of weather occurs. Så jag är pepp-pepp-pepp på att vara ute och vandra halva fredag, hela lördag och hela söndag!
För att fira detta tillfälle så tänkte jag slänga upp some awesome... or no, honestly quite disgusting pictures of myself when I'm wearing my new sunglasses. Anledningen att jag tog bilderna från första början var att jag kom hem från skolan och såg mig själv i spegeln, fnissade lite och tyckte att jag påminde om pappa när han har skäggstubb samt solglasögon och keps på sig, så försökte se rå ut och ta någon bild...
Så denna monstruösa varelse slipper ni höra ifrån under helgen, då jag tillsammans med 6 andra galningar ska trotsa vandringslederna längs Höga Kusten:
And yeah, that's right, you might sit down at home now wondering why on Earth I've started to write things in English... Well, I've kind of watched a couple of Top Gear episodes. And with "a couple" I mean more than a few. And because I just love their franticly funny ways of using the English language, I've kind of started speaking it as well, torturing Sebastian all the time in my all-out efforts to improve it. Isn't that just marvelous? ...? Well thanks, that''s what I tought as well! Over and out from the northern parts of Sweden. The part with birches, astonishing heights close to Bjästa, and polar bears.
Khoma på Krogen Krogen
Och konserten blev, åtminstone i mina ögon och öron över förväntan bra(även om Zeb pjoskar lite, men han är mer kräsen gamm-gubben)! Hårdrock är inte riktigt min stil men vissa låtar var det ruggigt bra drag på i den lilla lokalen, soundet var riktigt kompakt och Jans sång och inlevelse var faktiskt imponerande stundtals även om det var svårt att höra vad han sjöng. Och ibland spelade han över en aning, eller 500 aningar... som sagt, hårdrock... Men lyckades till och med få gåshud under In It For Fighting, en låt jag faktiskt kan rekommendera starkt även för er icke-hårdrockare som jag :D
Så nu låter trumhinnorna som en vindpinad skog. Igen. Inte bra. Med den vissheten ska jag bege mig mot sängen, väldigt nöjd över att ha fått se en konsert igen!
Vem vare'? Vem vare' som kasta?! Vad ska jag göra med min fucking skjorta?!
FOKS A på vår-vandring
Helgen vart i vilket fall riktigt, riktigt rolig! Jag och Tomas värmde upp med att traska med mega-ryggsäckarna genom hela Umeå innan det sedan bar av igenom skogen hela fredagen. Därefter slog vi läger, hade grillkväll och laga-mat-och-dricka-och-elda-kväll vilket var sjukt trevligt! Det var även nu det nya klassuttrycket myntades:
Där avslutade vi kvällen med årets första bad i +5-gradigt vatten, då jag Tomas och Appelvik som visat i förra klippet offrade oss två gånger i en ***** isvak. Vi passade också på att grilla igen, berätta lite små spökhistorier och bara ha allmänt trevligt allihop.
Sammanfattningsvis då: LYSANDE helg! LYSANDE klass! Aldrig har ett par mil i terräng varit så kul att gå! Och inte minst: Vem vare'?!!! Vem vare' som kasta?! Vad ska jag göra med min fucking skjorta?!!! Over and out haha, och ja, jag är flummig ikväll (antagligen pga tillfällig vätskebrist och näringsbrist) :P
Vi fick till och med avsluta med en halvtimmes solande på söndagsmorgonen! Snö och närmare 20+ i solen
Tänkte börja och avsluta med en eldbild dessutom, blev som mest nöjd med dem..
Premiärbad i isvatten
Skulle egentligen ha skrivit ett längre blogginlägg om den härliga klassvandringen från helgen, men blev jättesjuk natten till måndag och har sedan dess mest legat inne på toalettgolvet eller varit utslagen i sängen... Så mitt långa blogginlägg om klassvandringen får vänta lite till, men tänkte lägga upp en liten teaser sålänge :P
Andreas, Tomas och jag avslutade nämligen ena dagens vandring med årets första bad i (om jag får gissa) cirka 5-gradigt vatten. Lägg märke till att isen fortfarande ligger kvar på sjön, hehe. Maria som filmar glömde att starta kameran första gången, så detta var vårt andra dopp dessutom, det kallaste jag har varit med om på jag vet inte hur länge. Så håll till godo med detta idiotklipp sålänge, så ska jag knåpa ihop något om klassvandringen till senare!
Nydalasjön runt. Kl 05.30...
Well, that ain't gonna happen... men kan försöka ta någon bild ibland kanske lite oftare i varje fall... som idag när jag var duktig och beslöt mig för att stiga upp klockan 5:00 (eller 5:02 innan jag hade rullat ner från sängen) och springa en knapp mil runt Nydalasjön för att ladda inför helgens terrängvandring med klassen. Vi hade möte och genomgång allihop igår, med kaffe och bullar, och blev så pepp att jag tänkte att det är lika bra att upp och springa sig i form inför det då...
Vad gäller själva löparrundan... hm, ja, trots bra fysik och flitiga IKSU-besök är konditionen inte helt i topp, så man kan beskriva rundan ungefär såhär (citerar ur minnet nu:)
1-2 kilometer:
Kändes bra i benen. Uppskattade både sjön och soluppgången. Life in Technicolor med Coldplay på full volym i högtalarna. Benen gick som trumpinnar. Kände mig som en VM-löpare, no doubt. Terrängvandringen i helgen blir a piece of cake!
3-4 kilometer:
Kändes SJUKT bra fortfarande. Sprang förbi en vacker grillplats vid sjön och susade förbi en kille på morgonpromenad med sin hund. Livet lekte, likaså benen, hallelujah! Om det vore insläpp till en konsert på Camp Nou nu hade jag varit först fram till räcket, jävlarimig!
4,5 kilometer:
Började plötsligt gå helt underb... ... inte precis lika lysande i benen nej. Precis. Men det var säkert bara tillfälligt tänkte jag, en svacka har alla, och nu var jag ju dessutom snart halvvägs. Jag menar, come on, lite trötthet går över! I Will Follow med U2 i iPoden ökade beslutsamheten, nu skulle det bitas ihop för kung och fosterland!
5-6 kilometer:
"Vadå bara halvvägs? Var blev min cykel av? Varför börjar det göra ont i benen helt plötsligt? Är det någon som springer bakom mig och flåsar eller vad i h... jaha, oj, det är visst jag." Psyket började här att svika mig, och dessutom kände jag att frukost innan jag började springa kanske hade varit en ganska så god idé trots allt. Och sjön som såg så fin ut innan började plötsligt bli väldigt stor. Och dum. Och allmänt korkad, vem placerar en hel j-a sjö mellan mig och min cykel?
7-7,5 kilometer:
Sprang (halvjoggade) över en bro. Slapp asfalten i varje fall. Det brann i benen. Ryggen började bli allt mer böjd, så mycket för den styrketräningen. Skoskav började plåga mitt redan utsatta psyke. Sjön skrattade mig i ansiktet.
8-9 kilometer:
En förvånad tant med rullator gick förbi mig, där jag trampade på samma ställe och vevade med armarna i takt till iPoden, flåsandes och skrikandes: Jag ska klara det! Jag ska ta mig i mål! Det är inte lång kvar, snälla någon, det är inte långt kvar!" Tanten med rullatorn ökade sen takten och drog ifrån då hon antagligen trodde jag var galen...
9,5-9,7 kilometer:
Kröp sakta längs med grusbanan, snyftandes och hulkandes: "aldrig mer, aldrig mer... jag vill hem snyft... var är min cykel... cykel... snyft... varförstegjaguppsnyft...". Förstörde knäna på byxorna på detta viset, vilket var irriterande, och hade inte längre den minsta aning om vad som spelades på iPoden. Trodde jag såg Max Weinberg gå förbi med en rosa häst i koppel innan jag insåg att jag hallucinerade av vätskebrist.
Nådde cykeln och stoppade klockan på runt 45 minuter. Tog mig sen ytterligare 45 att orka lyfta benen över sadeln och cykla hem till lägenheten.
En massa, massa flum och info
Jag och Tomas skriver histora med vår fantastiska egenkomponerade FOKS-A-sång till klassen... vi var ganska så duktigt packade här, halvvägs in i torsdagens tentafest, otroligt att vi inte spelade det värre :P (klippet taget från klasskamraten Marias Facebook, om ni undrar över copyrighten haha)
Men hm, hur i hela friden ska jag sammanfatta allt som har hänt senaste veckan på ett bra sätt utan att jag tråkar ihjäl någon ambitiös stackare som orkar läsa detta... ... ...nåja, I'll give it a try, känns bara som att jag är totalt idélös om hur jag ska sammanfatta något på ett bra och intressant sätt, men ni får ta det för vad det är hehe.
Eller jag gör det enkelt för mig: en gammal god, hederlig punktlista!
* Först och främst är ett flerveckors, mega-många-timmars grupparbete om Sierra Leones fattigdom ÄNTLIGEN avklarat! Jag har inte pluggat så mycket som jag borde på allt annat sista månaden, men jag, Daniel och Tomas har slitit hårt i skolan med att få ordning på den där förbannade uppsatsen. Men nu är den gjord, och nu kan jag allt som man behöver veta om Sierra Leone... flera gånger om. Tusen gånger om. Hundratusen gånger om. Sierraleonesierraleonesierraleonesierraaaablähähähäblubb...blubb...blubb (<----sammanfattning av mina tankar så sent som i måndags kväll angående detta)
* Därefter hade vi tenta i torsdags, vilket nog ska ha gått bra. Kändes för lätt på något vis och då brukar det alltid vara tvärtom egentligen, men hoppas ändå att det räcker till ett VG... Och tenta-festen på kvällen, med NHL-spel med Tomas, Daniel, Sofie och Julia och därefter en kanonkväll hemma hos Maria i klassen (med en fantastisk gitarr-performance som resultat då, hehe) var så gott som episk!
* Tragiskt nog har allt pluggande och uppsatsskrivande lett till eftersatt gitarrspel. Jag och Tomas försökte ta igen lite av det ikväll med några timmars knepande och knåpande, men det ska tas tag i från nu! Är SUPERPEPP på att spela gitarr hela tiden känner jag, nästa vecka ska det slitas strängar på både Fender Telecaster och Takamine!
* Sen har det hunnit vara Valborg också, vilket firades med att kolla på en brasa och se på Deportees (som var riktigt bra!) på en leråker jämte universitetet med Zeb och hans gamla jobbarkompisar från dödgrävargården, Linnea och Patrik... ;) Dessförinnan peppade vi med Bruce-dvd, hehe, vilket vi även gjorde när man kom hem mitt i natten = lysande valborgs-sysselsättning!
* Dagen efter (igår alltså) var det 1a maj, då vi for ner på stan och demonstrerade i ett par timmar med dels VSF och dels Enad Vänsters tåg. Var min "premiär" för att demonstrera, och trots ett uselt grått väder var det klart värt att få gå och bära lite fanor och stämma in i ramsorna om att man borde sopsortera Reinfeldt och Borg som brännbart och komposterbart, hehum...
* (får slänga in som extra-tips här att alla som gillar musik borde lyssna extra på Band Of Horses nya skiva som precis har läckt ut för nedladdning... kan inte låta bli att små-älska deras sound lite, vilket även gäller nya skivan Infinite Arms! Slog ut Bruce idag som mest lyssnade, vilket säger det mesta!)
* Och förutom en väldigt hektisk månad så händer det ganska så mycket även framåt nu...
- Ny kurs påbörjas imorgon, och ska antagligen klippa mig på förmiddagen (är några månader sen nu, och borde egentligen raka mig också men trivs för mycket med mitt ojämna skägg för att kapa det riktigt ännu... Ser väl inte direkt yngre ut i detta stubb som mer liknar en baby-igelkottes rygg än något annat, men det får vara kvar tills vidare!)
- Imorgon blir det planering inför vandring med klassen, börjar gilla kära FOKS A mer och mer! Nästa helg blir det tält och sovsäck och ut i naturen för att vandra, ska bli hur roligt som helst!
- Sen två helger senare är det dags för vandring med min gamla klass längs Höga Kusten dessutom, även där bara med trevliga människor. Det finns massor med trevliga människor i Umeå har jag märkt, och alla vill tydligen ut och vandra med jättepackning i skogen i kalla Norrlands-våren. I love it!
- Tryck in massor av gitarrspel med både Tomas och kanske Daniel, samt jam-sessions med Bore, Myte och Max här också, så kommer nog kvällarna framöver att gå ännu fortare är jag rädd, allt går nästan fort som det gör just nu!
- Utöver det ska jag antagligen jobba på Sweden Rock Festival i början på juni dessutom innan konsertsommaren börjar på allvar, om allt går som planerat... är inte direkt min musikstil, men känns ändå som att det kan vara lite kul att ha något att göra även i halvdöda Blekinge på sommaren ;)
Men nej, det får vara nog med flum sådär (och applåder till de stackare som orkar jobba sig igenom även detta intetsägande inlägg utan så mycket bilder ens! ) Avslutar med ett litet videoklipp från Deportees spelning på valborg som var jättefin som sagt... inte så bra som min och Tomas fantastiska föreställning, men alla klipp kan ju helt enkelt inte vara lika vackra och rörande. Right? Right?
Bäst akustik i badrummet...
Däremot sjukt pinsamt att se sig själv spela och sjunga på film i 9 minuter, så här får det blir 4 badrums-stillbilder istället. Man kan få ihop många ultrapinsamma stillbilder på 9 minuter märkte jag, men tar några icke-för-hemska här, hehe. Och visst är det är sånt här man ska göra istället för att plugga, right?
Fender Telecaster Special Edition Lite Ash
På Elinas och mammas önskemål får jag även lägga upp ett ljudklipp på nyinköpta Fendern, där jag går loss på Downbound Train-introt... ska sägas att ljudet här INTE gör gitarren rättvisa, för att inte tala om mitt halvknackiga gitarrspel, men såhär låter den iaf!
Ska även sägas att jag när jag spelade in detta var hemma på lunchrasten, och skulle vara i skolan 10 minuter senare, så fick cykla snabbt som en proffscyklist dit efteråt för att ta igen tid ;)
Här kommer dessutom Blekinge-subtitles!:
"Ja, ska vi se... ska vi köra ett ljudtest nu då. Och jag borde vara i skolan nu egentligen, bara så att ni vet om det!" [0:01]
"Nu kommer grannarna att slå ihjäl mig här sen också..." [0:39]
"Typ nåt sånt" [1:28]
"Och här är ett jättesakta Backstreets" [1:37]
"Ja! Det får bli så, och nu ska jag springa... [2:18] (...till skolan fort som fan" kom inte med haha!)
Och så en bild också, bara för att ;)
Någon Att Leva För
Innan klockan 22 var jag nästan färdig, så jag tog mig iväg till en precis lagom lugn lördags-fest för att prata av mig lite med Bore, Max, Linus och några nya vänner, innan jag begav mig hemåt igen och skrev på låtmaterialet/spelade in med digitalkameran för att jag inte skulle glömma. Var inte klar förrän 02:30!
Vågar nog inte slänga upp resultatet av mitt ambitiösa arbete även om jag har det som mp3, hehum, men om någon orkar ge lite kritisk/positiv respons till texten får ni gärna göra det! Och om ni vill höra min underbara sångröst på mp3 finns den till salu för miljoners miljarder, annars stämmer skivbolaget mig om jag släpper den fri ;)
Annars kan ni strunta i detta inlägget helt och låtsas som att jag inte skrev något, hehum. Godnatt på alla!
Jag vill bara ge dig någonting att tro på
Men jag behöver lite hjälp
Jag vill övervinna evigt mörker
Sådant säljer inte sig självt
När du tar dina steg längs med vägen
När du ser bussen sakta in
Du tänker inte på att tiden tickar
Du lägger inte hopp till någonting
Jag ser solen gå ner mellan träden
Jag hör fåglar som gör mig glad...
Du går ensam hem genom slasket
Du känner våren precis som jag
Jag vill ge dig hopp om en plats att nå till
Då när tiden stannar in
När ingen av oss längre andas
När ingen tid längre är din
Har drömt om någons huvud mot min axel
Nu minns jag knappt varför jag gjorde det
Kanske vore skönt att finnas där för någon
Ge henne kraften att orka be
Jag tror jag ville kunna ge hopp tillbaka
Ville se någon glad när hon berör
Nu går så många ensamma hem i slasket
Utan någon att leva för
Varje dag gör mig mer förvirrad
Man tror man vet, vi vet ingenting
Nya krig, nya val, nya vänner
Jag känner inte igen mig häromkring
Jag vet inte längre var jag vill sluta
Allt jag drömde, jag har glömt allting
Tappar bort mig i död och skolval
Jag trodde jag visste, jag vet ingenting
Jag förstår fan aldrig någonting
Jag förstår fan aldrig någonting
Och vi hoppas alltid framåt
"Om ändå våren vore här"
Eller sommaren med all sin värme
Sin drömska kvällsatmosfär
Trots det tänker vi alltid bakåt
"Jag vill känna samma sak igen"
Men du lever nu nu nu känn pulsen
Du får aldrig känna dig såhär igen
Lev nu efter den tragiska logiken
Universum glömmer dig en dag min vän
Jag vill kunna få människor att hoppas
Jag andas panik inför dagen jag dör
Jag ber för att ingen annan känner rädslan
Att ingen brinner inuti som jag gör
Att ingen brinner inuti som jag gör
Att ingen brinner inuti som jag gör
Men jag vet inte vad jag ber för
Utanför fönstret slår våren ut
Först och främst har jag nog spenderat mer tid i skolan denna veckan än vad jag har gjort någon vecka överhuvudtaget sedan jag flyttade upp till Umeå misstänker jag, då jag, Tomas och Daniel håller på med ett megagrupparbete om Sierra Leone. Vi ska tydligen rädda dem från fattigdom för att vi är mycket smartare än de experter som sitter på IMF och Världsbanken... själv ställer jag mig tveksam, men nu kan jag ALLT man behöver veta om Sierra Leone ifall någon någonsin undrar något och vill fråga ;)
En lite extra positiv sak med det däremot, förutom att vi håller på att rädda hela Västafrika från fattigdom såklart, är att Tomas och jag utbildar varandras musiksmak samtidigt. Jag utbildar honom i Springsteen, och har själv upptäckt följande låtar som alla är helt lysande och som ni borde kolla upp!
Some Must Dream - Nils Lofgren
Last Kiss - Pearl Jam
Min Huckleberry Vän - Håkan Hellström
The Loner - Gary Moore
Men gårdagskvällen var i varje fall riktigt, riktigt lyckad!
Men nu har jag flummat för mycket, haha, det där är i varje fall ett försök till att sammanfatta veckan som varit. Hade egentligen tänkt skriva lite till om Ljushallen i skolan, pianot där de spelar För Kärlekens Skull med Ted Gärdestad när man pluggar, lite om Rod Stewart och sommarplanering, skolvalet inför hösten osv... men vet inte hur mycket flumm ni orkar läsa så jag stannar här haha! Men slänger med några fler låttips som fungerar bra just nu:
Maggie May - Rod Stewart
Fulla För Kärlekens Skull - Eldkvarn
Nån Annan - Lasse
(en låt som jag inte lyssnat på på hur länge som helst, men som har varit min favorit en gång och som börjar växa lite nu igen...)
Och för att göra Sebastian glad som avslutning, bara för att få med det liksom:
Schstaaaaan, Hoffmaestro och "usel" träning...
Blev en riktigt trevlig dag igår trots en ganska så massiv förkylning, då jag för första gången fick besöka Skellefteå (eller som alla säger här i Norrland: "Schstaaan"). Skellefteå i sig var väl inte sådär jättemycket att hurra över, kändes som ett ganska så stort Olofström med enda skillnaden att här hade de en smältfabrik istället för en bilfabrik. Men Bore, Andreas, Myyyte och Anton är verkligen otroligt trevliga att umgås med och det blev en jättebra dag för det!
Detta trots att dagens "höjdpunkt" av turistande var just smältverket, där vi ställde upp oss för att ta en bild där vi skulle se ut som ledsna arbetare vilket kanske gick sisådär :P
Efteråt vandrade vi mest runt i Skellefteå, där vi mot slutet av kvällen till och med fick uppleva lite kvällssol (första på länge)! Och de andra, som till skillnad från mig inte avskyr smaken av öl, passade på att köpa ett helt flak med fatöl som de sen släpade runt kring hela Schstaaaan. Dessutom insåg jag att även Myte var ett fan av Hoffmaestro när han startade högtalarna på sin iPhone, och blev chockad när han frågade om jag skulle se dem på fredag!
Jag:
"Vadå fredag... nästa fredag? Var spelar de då, är det långt härifrån, jag orkar ju inte åka till Sundsvall eller så?"
(Svar på bred skånska)
"Men vafan Bruce, de spelar ju i Umeå! De 'e ju sweet!"
Och nu har jag dessutom lyckats prata med mig Sebastian, och något säger mig att det kommer bli fullt på fredag så det var en gladgladglad överraskning!
Dagens sena träning var desto värre... tänkte försöka mig på ett pass för att se hur mycket förkylningen har slagit de senaste dagarna. Efteråt såg jag mest ut såhär:
Jag blir så less... I början på veckan orkade jag med 420(!) olika sorters repetioner med magen och började verkligen känna mig i superbra form. Sen PANG ---> förkyld = idag höll jag på att dö när jag gjorde 200 och andningen lät som en säckpipa. Vad var det för ***** som uppfann förkylning egentligen? Och varför ska det sabba min träning varje vår?
Nåja, jag är trots allt i trippelt så bra form som jag var så sent som i slutet av januari, men det är ändå frustrerande. Jag borde egentligen ha kastat vikterna runtomkring mig för att poängtera detta, men nu orkar jag ju inte lyfta dem längre. Och nästa gång jag hoppar på en spinning-cykel lär jag väl svimma över styret efter 5 minuter... Menmen, när jag hostat färdigt så är det bara till att på det igen, jag SKA vara i hyfsad form inför årets cykelsäsong, så är det bara!
(Och visst ja, idag var det sol ute. SOL, hörde ni, SOL! Tänkte att det kunde vara värt att nämna, våren är på väg!)
jag ser mig i spegeln
det är en dålig dag
är det honom jag känner
är det han som är jag
Kompensation
Så som kompensation för det tänkte jag, till alla Blekingebönders stora glädje, lägga upp ett första videoklipp av mig och gitarren. Jag skäms redan, ärligt talat, men här kommer iaf mitt försök på min kära Takamine till Springsteens elgitarr-solo i Backstreets.
(Och ja, jag vet, Bruce gör det tro det eller ej lite bättre, men om 40 år så "whistle") De första TRE försöken går inte alls för övrigt, bara så att ni vet att jag vet ... Men jag blir inte bättre med plektrum just nu än såhär:
Och så subtitles för er icke-blekinge-bor, som antagligen inte hör vad jag säger ;-)
-Suuuck [0:34]
-Faaan [1:27]
-Jag ska sätta den EN gång riktigt iallafall... [1:29]
-Det kommer nog inte närmare än sådär [2:09]
Så håll till godo, haha, och ta inte detta för en vana!
Melissa Horn
(Bild från VK.se)
Finaste ögonblicket var när de valde att spela Som Jag Hade Dig Förut, efter att Melissa nämnde ett par ord om hur bra publiken faktiskt var i Folkets Hus ikväll. "Tyvärr har jag inte Lasse med mig ikväll, men jag tänkte att vi kunde spela denna ändå...". Och jag fick verkligen anstränga mig för att inte brista ut i tårar, Lasse eller inte Lasse på scen. Känns som att man fick ännu mer att längta till nu inför sommaren, då Melissa Horn ska spela förband. Känns som att detta kan bli en väldigt, väldigt bra sommar!
Sometimes
Sometimes
... even the right is wrong...
För en gångs tänkte ska jag försöka skriva ett lite mer "standard blogginlägg" om hur dagarna har varit:
TENTAN ÄR ÖVER!
Trodde inte att det skulle kännas så otroligt skönt att bara ha en dag ledig nu när man faktiskt inte behöver plugga, något som jag egentligen har behövt göra varje dag de senaste två veckorna. Men nu, efter lite mer än 3 timmars intensivt skrivande igår om krig, krig, krig, krig och krig, så kan jag äntligen andas ut i EN dag innan vi börjar om på nytt imorgon! Så sköööönt!
Andas ut gör jag genom att se Coldplays vackra Lovers In Japan-video 10 gånger i rad, diska, se ett avsnitt av House, äta en av de semlor Zeb påpassligt tinade igår, småläsa lite av mina nya böcker (INTE KURSLITTERATUR!!!), och sen ska jag bege mig av med cykeln hem till Tomas för att hämta min gitarr som blev kvar där igår efter en väldigt, väldigt trevlig tentafest. Och kanske träna lite ikväll beroende på hur nyttig jag känner mig.
Var som sagt en riktigt rolig tentafest igår, där vi inledde kvällen hemma hos Tomas, som här kramar om sitt kära Mumintroll. Först satt han, jag och Daniel och plinkade lite gitarr, försökte skriva en spex-låt om klassen till tonerna av Åt Samma Håll, innan det blev NHL'10. (Foto:Maria Engberg)
Första gången vi faktiskt fick ihop lite folk från klassen! Och Bore (mitten) dök upp och hejade på när jag och Jacob försökte spöa Tomas och Daniel i en stenhård kamp (som de tyvärr lyckades ta hem med 1-0). [Foto:Maria Engberg]
Därefter drog vi vidare och mötte upp HELA (äntligen!) klassen i en korridor på Historiegränd. Tänkte med denna bilden illustrera hur en superglad Tomas blev aningen mer packad aningen snabbare än mig haha "whistle" [Foto: Sandra Segall]
Hela FOKS A samlat i ett litet korridorsrum, 30 krigs/freds-vetare på 10 kvadrat med Winnerbäck(!!!) på stereon är perfekt som eftertenta-tid :D [Foto: Isabella Pillay]
Gaaaaah!!!
BESLUTSÅNGEST!!!
Har suttit och kollat på gitarren till höger hela veckan mellan allt tentaplugg nu.
5500:- ... plus frakt, och hardcase, så cirka 6500:- I guess.
Har cirka 7600:- sparat, har jag räknat ut som avslutning på min tentaplugg-tentaplugg-tentaplugg-dag. Och efter alldeles för många Bruce-klipp som nedvarvning på kvällen. Vaaaaaarför måste jag känna ett sånt behov av att ha en elgitarr på mitt rum? Förbannade Bruce. Förbannade mig. Beslutsångest.
6500... argh! Hoppas (eller hoppas inte, hmm?) att köpsuget släppt till imorgon. Nu måste här sovas, så att jag orkar läsa mer om kriget i Jugoslavien innan tentan på tisdag, suck.
Rakapparat eller inte rakapparat?
Har varit lite slö av mig och inte rakat mig på ett litet tag (odlar ju ett Tom Petty-skägg inför sommaren, möhöhö, eller möjligtvis ett klassiskt Bruce anno '75-megaskägg), men fick helt plötsligt ett infall idag och tänkte att "Nej men David, snälla, så här kan du ju bara inte se ut!" när jag skulle handla...
Så Dennis, som utlovat vill jag ju ha ditt alltid lika fantastiska smakråd: ska jag behålla mitt älskade stubb eller kapa det innan folk låser in mig på zoo...? (och kravet för att ta bilder på mig själv till bloggen är fortfarande att jag får fjanta mig så mycket jag vill! ;D )
*Den enda som inte har någon talan i detta inlägget är Joel, som kom förbi idag på en bit kladdkaka och kaffe, och mer liknade än björn än något annat i ansiktet. "whistle"
Jag jobbar stenhårt på det ;)
Sen då 1 000 000 kronors-frågan: Joel eller Wassberg?
Inte cykelbana; Isbana/dödsfälla...
De senaste tio dagarna i Umeå har varit totalt livsfarliga... åtminstone om man talar om att cykla fram och tillbaka till skolan. Anledningen till det är, tro det eller ej, att våren verkar vara på väg även här uppe på våra nordligare breddgrader. För när det är omkring 5 plusgrader på dagarna och strålande vackert solsken så smälter lite av det snötäcke som har täckt alla cykelbanor, för att sen när det blir minus 13 grader på nätterna frysa till igen.
Detta väder har förvandlat varenda snöflinga på cykelbanorna till is som ser ut som snö, med cykelspår i ren is där man cyklar, vilket är helt perfekt för oss stackars cyklister att köra ner i, tappa kontrollen och flyga iväg handlöst, hahaha... haha... he...[jag gör nu en arg min vid datorn].
Förra veckan lyckades jag med bedriften att flyga i backen tre gånger. Den första gången får jag ta på mig själv, en dum inbromsning på is med snööverdrag vid skolan gjorde att jag bankade i marken och fick ett antal småroliga blickar. Det kan jag bjuda på. Det är alltid kul att kunna göra människor glada...
Den andra gången skulle jag cykla och handla, zick-zackade mig fram i is-spår fram till en 90-graderskurva vid slutet av vår parkeringsplats. Jag tog kurvan i snigelfart, men under snön gömde sig ett tjockt lager blank-is. Då hjälpte det inte att pensionärer med rullatorer hade gått förbi mig, jag kunde inte göra så mycket när bakhjulet släppte och jag swoooooooshade iväg 2 meter på isen.
Den tredje gången var den kanske mest komiska, och faktiskt riktigt roliga! På väg mot skolan cyklade jag nerför en liten svacka i cykelbanan vid en vägbro, även nu i snigelfart för att jag skulle kunna styra cykeln i snödrivorna. Jag tror att Dennis och Martin hade kunnat springa förbi mig, och Sebastian hade säkert hunnit gå förbi mig snabbt, vilket ger lite perspektiv på det. I botten på svackan upptäckte jag plötsligt att vägen övergick i fullständig glasklar, blänkande is likt en slags naturlig gnistrande rutschkana. Jag suckade nog redan innan jag nådde isen, och väl framme vek sig cykeln i ultrarapid... Det roliga var att jag halvsittandes med cykeln över mig verkligen gled som i en rutschkana i 4-5 meter ner till botten på backen, vilket nästan kändes barnsligt roligt!
Och för de eventuella sadister som läser min blogg kommer det roliga här (”whistle”):
Då kommer vi alltså till denna veckan, där jag klarade mig fram tills i eftermiddag innan jag åkte på min mest brutala vurpa så långt... jag var på väg mot IKSU för att köra en timmes spinning, och cirka 500 meter från lägenheten cyklade jag över en liten vägbula mitt på cykelbanan. Det jag inte räknade med var att efter vägbulan var vägen åter igen blank-is, och nu hade jag dessutom lyckats få upp lite fart på cykeln. Resultatet blev att mitt framhjul styrde iväg åt höger mot den närmsta snödrivan utan att jag hade så mycket att säga till om... nåja, snödrivor är väl vanligtvis inte så hårda kan man ju tänka sig.
Om det nu inte råkar vara så att snödrivorna i Umeå smälter under dagarna, för att sen frysa till isblock under nätterna, vilket förvandlade min kära snödriva från ett mjukt, vitt fluffigt moln till en frusen isvägg i lagom knähöjd. Där jag vurpade förväntade jag mig att få höra ett: ploooooffs, eller ett pooooufffhs, som ju är normala ljud när man cyklar in i snödrivor. Istället blev det ett högt:
DUNK
Det där ljudet kom från cykeln som tog tvärstopp mot isväggen, samtidigt som mitt vänstra smalben fick sig en fin törn av min taggiga cykel-kloss-pedal, samtidigt som min cykelsadel gjorde allt den kunde för att försöka banka sönder insidan av mitt högra lår. Efteråt kunde jag konstatera att pedalen rev upp inte mindre än 13 små hål på smalbenet (såg ut som att jag bränt mig själv med cigaretter), vilket gjorde precis lika ont som man kan förvänta sig... När jag körde spinningpasset sen kändes det bokstavligt talat som att någon hälde salt i såren när man började svettas...
Jag var dessutom väldigt, väldigt nära att skämma ut mig ordentligt efter smällen, då jag var nära att använda ett ganska opassande ord för att skrika ut smärtan då pedalen snittade upp smalbenet. Jag ska inte nämna vilket ord, hm, bara säga som så att en del av min gamla hockeyspelar-vokabulär kopplade in för en sekund... Som tur var tittade jag upp precis innan jag skrek och såg att en bit bort på cykelbanan gick en äldre farbror på väg ifrån mig. Så jag bet mig i läppen och morrade fram ett ”rrrrrnjjjhhhhhhhnjrrr” ungefär istället för att skrika och svära, innan jag plockade upp cykeln, rättade till iPoden och trampade iväg igen.
Men på det stora hela hade jag kanske ändå lite tur. Hade jag inte vinklat bort kroppen lite när jag ramlade så hade min cykelsadel kunnat träffa ett, eh, aningen mer känsligt ställe. Då hade jag nästan kunnat hoppa av universitetet, lägga ner gitarrspelet och istället slå mig in på en framtida lysande karriär som kastratsångare, hehum (ärligt talat, den smällen var så pass kraftig att jag nog hade legat kvar i snödrivan fortfarande om min cykelsadel velat annorlunda...)
Så nu överväger jag nästan att gå när jag ska någonstans på dagarna/kvällarna. Jag är trots allt ännu inte redo att överge gitarrspelet för en karriär som kastratsångare ”whistle”
(I övrigt var det faktiskt en väldigt produktiv dag, med grupparbete, föreläsning, efter-tenta-planering, styrelsemöte för studentförbundet, städning, protokoll-skrivning, träning... plus att pappas födelsedagspresent i form av en biljett till Winnerbäcks konsert i Ronneby är inköpt! Inte en helt dålig dag trots allt :D )
Så nu får även pappa chansen att lyssna på Laleh & Lasse i sommar!
