Attraktionsvariationer och sömnsvårigheter
God afton och god damn.
Känns som att många av de senaste 2 veckornas dagar nästan har flutit ihop i någon slags grå dimma i mina tankar på grund utav en EXTREM variation i mina sömntimmar. Eller om det är sista veckan, eller sista tre, är nästan för virrig för att ens ha någon vidare koll på det. Allt sedan den senaste Winnerbäck-turen mellan Uppsala-Helsingborg-Uppsala-Umeå-Uppsala med påföljande Uppsala-Umeå-Uppsala-resa så har mitt dygn varit helt skruvat.
Varje gång jag har varit precis nära att vända det rätt så har liksom något gjort att jag plötsligt varit uppe ett par timmar för mycket, vilket har gjort att min värld inte har hunnit vrida sig helt rätt ännu sedan den 9e mars ungefär. Igår kan vara ett intressant exempel på det, då jag steg upp runt 10, somnade helt knockout klockan 21 samma kväll utan middag ens, vaknade i natt helt klarvaken vid 2. Steg upp och slötittade på Top Gear i över en timme, somnade klockan 5.30, steg upp 7.30 och har sedan dess varit alldeles klarvaken. Med en stor nackdel:
Att jag känner mig totalt hjärndöd (och ja Zeb, höhö, MER än vanligt, extraordinärt mycket!). Har liksom svårt att koppla saker snabbt trots att jag är "pigg" vilket inte är direkt stimulerande i vardagliga samtal så att säga... Menmen, jag ska försöka ordna det rätt tills helgen åtminstone. Blir väl en katastrof av mitt kommande uppsats-PM annars.
Men idag var ändå en bra dag! Har faktiskt fått lite saker gjorda inför övermorgons redovisning av vetenskaplig metod, och kvällen idag avslutades med teater. Pierre påminde mig om att hans teatergrupps uppsättning Attraktionsvariationer snart var färdigspelad (vilket jag i min senil-trötthet hade totalglömt), men fick biljett till dagens extrasläpp och lyckades också få med mig Agnes dit vilket var kanonkul! Och pjäsen vart stundtals riktigt, riktigt bra vilket också var en success!
Så det som återstår för mig ikväll/inatt innan jag lyckas somna är lite mer musikknåpande. Finslipar lite på min senaste titel, "Vill Någon Rädda Livet På Ett Cirkusfreak?". Med detta bombshell avslutar jag snart denna kvälls bloggande.
(Dennis har för övrigt försökt få mig att videoblogga hahaha, men någon mer belöning för ditt tjat än en svartvit bild och en låtlista av mitt framtida fantasiskräp bjuder jag inte på! Måste tänka på känsliga tittare också, även om mrDennis inte är så kräsen...). Så, sov så gott igen people, här är jag (yaaaay, hur nu folk kan vilja se det, jag lider med er om ni inte har något vettigare att se på) och nedan kommer en del av mina låttitlar. Texterna vågar jag inte visa riktigt ännu, men det kommer väl med tiden.
Jag har ett par mörka ringar under ögonen IRL som jag tycker får mig att dra lite åt tvättbjörn/pundare-hållet. Borde verkligen få lite regelbundenhet i sömnen misstänker jag.
Och så min amazing låtlista! Och Ni är mer än välkomna att såga mina titles längs fotknölarna om så önskas.
Normal
-
Hjärtattack
-
Gravity Hill
-
Ingen Orkar Riktigt Titta På Er Mer
-
Jag Kan Känna Din Röst
-
Snöflickan
-
Någon Att Leva För
-
Värld Av Glas
-
Vackra, Vackra Sverige
-
Vintersång
(Alla Idioters Julsymfoni)
-
Elden Som Frös Till Is
-
Vill Någon Rädda Livet På Ett Cirkusfreak?
(Har dessutom fyra bubblare som jag stryker som gränsfall för nu)
4 timmar nightwalk, plugg och film
Såhär långt har det varit en väldigt intressant helg, med två riktigt epic failures som mixats fint med lite trevligare saker, för vilket jag nu tänkte redovisa både och haha!
Fredagen får nog ses som en av mina längre dagar på ett ganska så bra tag. Steg upp i hyfsat lagom tid för att både hinna plugga, ta mig in till stan och hämta en bok på biblioteket, småjustera lite på någon låttext, kvällsträna samt laga mycket mat (tacopaj och lasagnette) för framtida matlådor.
Sagt och gjort! Pluggade, spelade för mycket gitarr och lagade mat tills mitten på eftermiddagen. Sen bar det av in till centrum för att hämta ut min bokade Peter Wallensteen-bok inför helgens plugg. Precis utanför bibliotekets dörr mötte jag helt oväntat Pierre vilket var awesome roligt! Efter tio minuters samtal skule jag hämta boken och märkte då att de stängde dörrarna in klockan 17.45! Jag ryckte i handtaget in 17.47...
Detta sabbade på ett snyggt sätt halva helgens skolarbete. Däremot ledde det till en korridorsfest senare samma kväll istället (vilket sabbade min träning men jaja). Fick dessutom först höra lite nytt plinkande från Pierre över en öl i hans studentkorridor, och den killen borde på fullaste allvar ta sig i kragen och spela in en EP och därefter börja hacka på lite skivproducenter... både spel, röst och texter är stundtals alldeles exceptionellt bra tycker jag! Efter att han hade fått lufta ett par idéer så blev vi ackompanjerade av Johan och Mazin, sen vart det korridorsfest vilken pågick ett bra tag i kul sällskap, en riktigt lyckad kväll! Men detta leder mig osökt in på min ordentliga epic fail:
Strax efter klockan 3 på morgonen började jag traska mot Centralstationen. Smått dragen tänkte jag lungt och sansat att "Äsch, bussen går ju 4.30, det blir bara 50 minuter att vänta. Det klarar jag lätt".
Väl nere på Centralen såg det väldigt tomt ut överallt, och jag traskade fram till busstidtabellen för att ta mig en titt på tiderna. Nästa buss gick 07.30...
...............
............................................
07.30???
Jag stirrade på tiden once more, sen slängde jag upp mobilen och kollade klockan.
03.31.
...tankarna som susade genom mitt huvud i det ögonblick jag insåg att bussen gick först fyra timmar senare var allt annat än glada så att säga. Sen började jag fundera på om jag skulle börja ringa och väcka folk klockan halv fyra en lördagsmorgon bara för att sova där i tre timmars tid och sen bege mig av igen. "Njaaaaaae, förbannat, det vore ju så sjukt dumt" tänkte jag. Sen tänkte jag bokstavligt talat "Ähhhhh, FUCK IT! J*VLA BUSSJ*VEL! HELV*ETES HELV*ETE! Jag börjar väl gå hemåt sen hoppar jag på den där J*VLA bussen när den kommer ikapp mig".
Vilket den inte gjorde. Jag kan härmed meddela att det tar fyra timmar att gå de lite drygt 2 milen från Centrala Uppsala, förbi Gränby, Jälla, Vallby, Rasbo, Gåvsta och fuc*ing Lejsta för att ta sig ut till Hov på den utomordentligt trista Upplands-slätten. Fyra timmar via cykelbana, däärefter vägbana, vägarbetsområde och slutligen väggren senare så traskade jag klockan 07.30 in på grusvägen till Hov och konstaterade "nöjt" att jag faktiskt spöade bussen med en halvtimme ungefär. Haha. Ha. J*vla buss....
Vilket sen fick mig att sova till 14.30 idag (vilket förklarar tiden för detta blogginlägg, ska strax försöka sova hur pigg jag än känner mig). Idag blev det sen 4 timmars plugg och 4 timmars film vardera, något som har utgjort en ordentlig segdag där inget vettigt egentligen har blivit uträttat alls pga att min dygnsrytm förskjöts ganska hastigt och lustigt efter min promenad.
Däremot måste jag rekommendera de bägge filmerna jag såg! Först: TACK MARTIN för tipset om Good Will Hunting! En alldeles kanonbra film med riktigt vassa skådespelarinsatser, lagom glad ibland, lagom ledsam ibland, helt enkelt två mycket väl spenderade timmar! Om ni som läser inte har sett den redan: SE DEN!
Senare blev det även en nattfilm i form utav Fight Club, en film som jag väl har funderat på att se i 2-3 års tid men som aldrig riktigt blivit av. Och jag skulle nog våga mig på att vara lite harsh och ge den lite snåla 6,5 av 10 möjliga. Skådespelarinsatserna gör väl halva filmen och mer därtill(framförallt då Edward Nortons som jag diggar skarpt, men även faktiskt Brad Pitt och Helena Bonham Carter har sina kanonbra stunder), och filmsekvenserna är i mångt och mycket väldigt fängslande. Trots det kändes manuset i efterhand som för fattigt även om det säkert ligger ett par timmars/veckors tanke bakom den skripten. Menmen, fullständigt seevärd bara för att se Edward Norton slå knut på sig själv samtidigt som Brad Pitt ser arrogant cool och jobbigt ut sådär konstant och samtidigt som Bonham Carter på ett bra sätt framstår som en intressant men jätteflummig och konstigt halvdum/halvsmart pillertrillare. Ta er en titt om ni är sugna på actionfilm någon dag framöver!
Nu blir det ett förhoppningsvis lyckat, alternativt totalt misslyckat försök att sova för min del. Denna natten har jag ju åtminstone inte över två mil att gå hem som det såg ut för 24 timmar sen just nu, vilket jag väl får vara tacksam för I guess. Godnatt på er folks!
The Most Embarrasing Flirting on Television Award
Känner att jag bara måste tillägna ett litet snabbinlägg till stackars James May innan det är dags att sova...
Gulligare/mer pinsamt "Hallo" än såhär är nästan svår att överträffa hahaha, herregud.
IT'S FREAKIN' OOOOON!
My godness...
Har lyckats peppa upp lillasyster på att delta i Axa Fjällmaraton i augusti, vilket innebär att det på riktigt är ON, nu finns det ingen återvändo haha! Hårdkörningen på allvar inför augusti börjar NU! Och jag vet precis hur jag kommer att se ut på ett fjäll i mitten av augusti senare i år! Hur jag vet? För att jag är magic och synsk och kan capture frames from the future helt enkelt.
Det är sant!
Så här kommer jag se ut i augusti:
Så ut och rör på er redan nu, för här ska det bli stenhård pre-sommar och sommarträning!
Ultimate Badass

Måste bara ha det sagt. Efter att ha slötittat på norska Trolljegeren som lunchpaus i studerandet av vetenskaplig metod så har nu herrarna Eastwood och Washington fått en utmanare som the worlds most ultimate badass i filmvärlden: Hans, aka en skäggig Otto Jespersen. Här pratar vi inte om att jaga wilda western-banditer med lasso eller terrorister med AK4...
Här snackar vi norsk viltvårdare som skjuter 100 meter höga troll med ficklampa.
Take that, Clint och Denzel, ni är chanslösa mot denna nya ultimate badass från vårt norska grannland! Med dessa visdomsord (håhå) preppar jag nu vidare med metodplugg, mera träning och en avslutande bild på denna människa made out of steel (och se Trolljegeren people, den är faktiskt helt okej som eftermiddags-flum med kaffe och scones till!):

I dare you to tell me to walk through the fire
Usch.
Igår provade jag på första cykelpasset för i år, vilket i sig självt inte är sådär jättefarligt. Tyckte att det kunde vara skönt med en lång runda för att koppla bort huvudet lite efter ett par massivt intensiva veckor med reseplanering, ihop-pusslat skolarbete och sista-minuten-inlämningar av både hemtenta och kompletteringsuppgifter. Så jag tyckte 8 mil i fint solsken på min kära gamla Specialized Strumpjumper kunde vara en bra fredagsplanering, right?
My ass.
Jag kan konstatera ett par saker efter gårdagens "sköna" 8-milare på cykelsadeln:
1. Det gav mig marginellt mer benmuskler
2. Det gav mig marginellt bättre kondition
3. Jag har för första gången tagit mig igenom Knutby, det var mindre än jag trodde
4. De första 5 milen var faktiskt helt okej, dock lite tråkiga.
MEN
5. Jag hatar hagel
6. Jag hatar kalla vindar
7. Jag hatar att ha 3 mils Upplands-slätt-helvetes-raksträcka kvar när jag är trött och det är kallt och man bara vill hem...
...för allvarligt talat, jag är beredd att satsa pengar på att hälften av de stackars satar som byggde vägen mellan Hallstavik och Lejsta avled av tristess under arbetet. Det är ju bara en lång, tråkig, ful, förbaskad rak väg över cirka 20 smååå långdragna kullar, i praktiken nästan helt platt. Det var den tråkigaste väg jag någonsin cyklat, ever, i hela mitt liv. Någonsin. Med tre mil hem var det enda jag klarade av att tänka i princip:
"Usch. Jag fryser. Detta måste vara sista kullen... nej. En raksträcka och en kulle till. ... ... [10 minuter senare]...men nu är det sista kullen... NEJ, en raksträcka till... ... ... ... [10 minuter senare] SNÄLLA, detta ÄR sista kullen, jag vill vara hemma! KOM IGEN... NEEEEEEJ, en raksträcka och en kulle till. BLÄH! Det är kallt, jag fryser. Vad fult det är här. [10 minuter senare] NEEEEEEEEEJ, buhähähä, inte en raksträcka till, jag vill inte!" hela vägen hem till mitt lilla rum i Hov.
Med någon kilometer kvar hem började jag räkna såna där vita sträck längs med vägbanan. Kom upp till 2487 stycken innan jag var hemma, och det var det "roligaste" med de sista milen. Prova på hur kul det är att räkna rakt upp och ner till 2487 så förstår ni hur roligt jag hade. Man tröttnar ungefär vid 70 i vanliga fall... När jag kom hem var jag helt förstörd, framförallt mentalt efter den sista urtrista aktiva träningstimmen. Och ganska uttorkad, samt en aning nedkyld. Jag har lovat Dennis och Martin via Skype att ha lite självdistans och visa upp bilden på mig 5 minuter efter att jag kom hem helt slut. Såhär ser en riktig dumskalle ut när han har varit ute på ett alldeles för kallt första cykelpass i 80 f*cking kilometer. Och jag har bara mig själv att skylla dessutom:
Kalla mig mr Miserabel, eller något.
Tycker mig se vissa likheter mellan mig själv och denna coola, eh... melon...! :
Med denna intressanta twist så tänkte jag tipsa om några låtar innan jag flummar vidare i livet haha! Lyssna på
I Dare You - Shinedown
Grey in L.A. - Loudon Wainwright III
(och jupp, ganska weird namn det där...)
World Spins Madly On - The Weepies
Alive - The Daylights
Accidental Country Leaning - Jim Bryson
Taxi Cab - Vampire Weekend
(vilken ni får tacka Anna för, ruskigt bra låt)
I'm riding on a dolphin, doing flips and sh*t








I'm worst!
Och som vanligt när jag inte har uppdaterat på ett tag så har jag plötsligt för mycket att skriva på för liten tid, och nu ska jag vara hos kusinerna och fira nyår om 40 minuter och jag ska gå dit. Så jag hinner inte skriva något, i sedvanlig ordning. Ledsen för det med, jag tar igen det så småningom (hoppas jag)! Även om jag må vara den sämste blogguppdateraren från västra Blekinge that there is.
(hittade en bild igår där jag satt och sjöng i min bil i somras när jag körde runt på småvägar, hahaha, tänkte jag kunde avsluta året med den för att avsluta med en löjlighets-peak!) :

ps. sen krånglar internet, därav att inlägget ser ut som det gör! Nu ska jag springa till mina kusiner håhå...
Vad galet kul det är ibland




Även jag vet hur man gör sig bra på bild: blunda!






Stress-stress-stress-stress... ... ...pepparkakor?!

Craaaaaaaazy dagar
Hinner egentligen inte skriva detta, håhå, har helt fruktansvärt mycket att göra just nu och fram tills onsdag känns det som att jag inte vet hur tiden ska räcka till. Egentligen har jag inte en enda ledig timme förutom onsdag kväll den kommande veckan, men jag funderar på att ge *** i skola på onsdag, torsdag och fredag bara för att hinna med resten som ska göras. Bra va? Just nu tycker jag det åtminstone (det kommer väl slå tillbaka i hemtentaångest i januari sen när man inte kan något, men jag lämnar det till då).
Igår/inatt var det sista klubben på NH i varje fall. Kanske min sista någonsin då jag och Tomas ju flyttar till Uppsala i januari, så igår var både roligt och sorgligt. Men vi hade CRAZY-HAIR-tema åtminstone. Så jag målade håret och skäggstubbet blått med vattenfärg i nästan en timme, och kvällen i sig var sjukt rolig (om än då smått sorglig på ett inre plan).
Men tänkte att jag kunde bjuda på någon bild på mig blåhårig och med testskäggstubb. Sen hinner jag inte mer, ska ryskaplugga istället för att sova. Så trevlig natt på er, jag peppar för en dag från 9-20 imorgon, plus träning om jag inte svimmar innan klockan 20.30. Sen är det lite annat som gör att morgondagen kan bli både succé eller helt genom-usel, men det får bli som det blir... på återseende i alla fall!
Sen en bild med fejkskäggstubb och "rapist-look" för att skrämma Zeb lite
Han hävdade att jag såg 10 år äldre ut i vattenfärg-skägg, haha, vet inte om det ska tas som en komplimang direkt så jag hämnas med en skräckbild han kan få på näthinnan. Take this, Bastian! ;)
Upp. Och ned. Upp. Och ned.
Jahupp
Då vart det dags för ännu ett snabbt inlägg. Har börjat få press från massor av håll (två) att jag borde skriva oftare igen haha, så då får jag försöka slänga ihop något snabbt trots att klockan just nu börjar dra sig mot tjugo över ett... wellwell, jag sover igen det imorgon (I hope!).
Sista veckan har varit en otroligt intensiv sådan, och den är inte över ännu. När jag snabbkollar i almanackan känner jag lite samma fenomen som jag beskrev tidigare. "VA?! Hände det i måndags?! Jag trodde jag var på det mötet för tre veckor sen!" på ett ungefär. Och vissa dagar har varit bra, andra mindre bra. Eller njae, snarare har vissa perioder av dagarna varit bra och andra mindre bra haha, det går upp-och-ner i bergochdalbane-tempo all the time på något mysko sätt.
För att nämna det roliga denna veckan så här långt så har det hunnits med ett jobb på NH som var precis lika kul som vanligt (om inte roligare!). Vi satt uppe till runt klockan 2 efter att ha städat färdigt lokalen, drack saffransglögg med tända stearinljus och pratade om husspöket Greger allihop. Plus att vårt barlag ska klä ut oss till pepparkakor allihop på personalsittningen den 16e. Finns bara ett ord för dessa människor: awesome
Sen skippade jag ryskan en kväll för att se på Johnossi tillsammans med Tomas och hans kompis Simon. Sjukt trevlig kväll trots att det hela blev försenat med närmare en timme för att mixerbordet gick åt skogen. Men konserten var grym, förstår verkligen inte hur de kan skapa det ljudet med två instrument. De är värda att höra på för er som missat dem!
På fredagskvällen drog jag och Tomas på Medicinarspex på Sagateatern härnäst. Spexet varade i 3½ timme och var stundtals verkligen helt sjukt roligt. Andra akten lyfte förvisso aldrig riktigt, men första var verkligen helt lysande under långa perioder. Om ni nånsin funderar på att gå och se ett spex: DO IT! Så värt det!
Och imorgon väntar dessutom pulkaåkning och skrana-åkande nerför Bräntberget vilket har stoooor potential att bli precis vad som behövs det också! Vädret kommer säkert att bli perfekt (hehum, host, hoppas jag), så imorgon räknar jag iskallt med pulka och skran för hela slanten!
De trista sakerna är lite tråkigare. Dels går varje ledig timme åt att skriva hemtenta. Blev 7-8 timmar idag, antaligen samma sak imorgon, och har väl varit så hela veckan. Sen blir det att panikplugga ryska inför sista tentan där. Sweeeheheeet, bläh, men det är ändå överkomligt.
Mycket sämre, helt klart det sämsta på väldigt länge däremot, är att två nära vänner tydligen ska bryta upp med varandra. Den ena av dessa vänner verkade idag ganska så förstörd över allt, vilket är uselt. På allvar uselt. Sånt kan förstöra vilken dag som helst, suck.
Sen vart det en Lars-miss i torsdags också vilket sved litegrann. Inte för att jag hade ens en mikroskopisk möjlighet att hinna ta mig till Stockholm med kort varsel, utan pengar och med hemtentamen att skriva, men var ändå ett litet deppmoment. Däremot fick jag höra hela Elegi och lite till i min röstbrevlåda på mobilen efteråt som Anna snällt ringde under, det peppade upp desto mer!
Och slutligen lite sur politik också, men det orkar jag inte ens bry mig om just nu.
Och javisst ja, höll på att glömma! Skulle dra halsduken över huvudet efter att ha varit ute nu i veckan, men fastnade halvvägs med den, innan jag smart tänkte ut att halsduken var en smart öronvärmare också! Briljant va?! Så jag knäppte en bild (just in case att Dennis "vill se hur jag ser ut nuförtiden") av det. Tyckte det var awesome att komma på. Sebastian undrar mest hur fan jag såg ut, haha, men det är smällar man får ta!
Awesome, right?
Det mörkar under ögonen är nog viss sömnbrist som talar. Så sov så gott!
(Och se Coldplays nya video till Christmas Lights om ni missat! Vacker video till en fin låt)
Goooodnight
meeeeh
Verdammt. Då min egen bärbara dator lyckades krascha igår igen (för fjärde gången i ordningen tror jag, jag får väl sluta att seeda Springsteen-torrents i framtiden) så kan det möjligtvis dröja lite tills mitt nästa blogginlägg. Nu har jag bara tillgång till skolans datorer stundtals, vilka egentligen är till för arbete (får lite sura blickar även nu ser jag när jag inte jobbar på denna biblioteksdatorn håhå). Så min "blogg-tid" kommer att vara ytterst begränsad ett tag framöver.
Fördelen är att jag nu med gott samvete kan lägga in en bild på en katt på bloggen igen, mohaha, allt för att reta poor ol' Sebastian när han kikar igenom min blogg nästa gång!
Så om någon undrar vart jag har blivit av: my computer is dead. I'm working on it! Hejhopp sålänge, kawabunga och leve livet!
Snö. Träning. Fender &Takamine. Music. Compadres. Politics. FN.


Bara för att!

Jag måste vara knäpp på något mentalt plan...

The Promise
Göteborg nästa

Så nu är jag borta från datorvärlden ett par dagar, på återseende allihop! Nästa mål efter denna Springsteen-reunionen blir att planera en likadan Winnerbäck-reunion. Denna hösten/vintern både är och kommer att vara fullspäckad = EXCELLENTE!
Over & Out. Och PS, vi (läs: Sebastian) var SÅ nära att glömma Gaslight Anthem-konsertbiljetterna precis just nu. Jeeeesus.
Puff the Magic Dragon
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
Little Jackie Paper loved that rascal Puff,
and brought him strings and sealing wax and other fancy stuff. Oh
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
Together they would travel on a boat with billowed sail
Jackie kept a lookout perched on Puff's gigantic tail,
Noble kings and princes would bow whene'er they came,
Pirate ships would lower their flags when Puff roared out his name. Oh
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
A dragon lives forever but not so little boys
Painted wings and giant rings make way for other toys.
One grey night it happened, Jackie Paper came no more
And Puff that mighty dragon, he ceased his fearless roar.
His head was bent in sorrow, green scales fell like rain,
Puff no longer went to play along the cherry lane.
Without his life-long friend, Puff could not be brave,
So Puff that mighty dragon sadly slipped into his cave. Oh
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
Puff, the magic dragon lived by the sea
And frolicked in the autumn mist in a land called Honah Lee
När blev jag så fåfäng...?!!!
...
... kom jag på mig själv när jag var klar med att: "Vad sysslar jag med egentligen? Sitter jag och försöker göra en snygg bild av mig själv för att ha som profilbild senare... ... när f******n blev jag så egenkär?".
Blev faktiskt sur på mig själv. Såna saker brukar jag ju strunta fullständigt i, nu undrar jag vad jag håller på med... detta var sista bilden på mig själv jag försöker "fixa snyggt ljus på" på ett tag, det lovar jag i varje fall. Damn. Borde be Sebastian slå till mig eller något nästa gång jag lägger vikt vid såna saker.
Så denna bilden namnger jag härmed "David- fåfäng och patetisk". Slit den med hälsan...

Igår under ryskan som jag panikade till så fick jag reda på att jag klarade ett starkt G på tentan i varje fall, och att om jag inte hade läst fel på den svenska grammatiken på två frågor så hade det varit ett klart VG... var en liten fail kanske hahaha, men är bara så glad över att jag ändå klarade av första riktiga ryskatentan. Även det är sweeeeeet.
En annan glädjande sak var att jag hade långsamtal med Elina igår som kommit hem från Spanien och ska börja plugga i Lund till våren istället för att jobba hos massa korkade spanska ranchägare/slavdrivare. Hon och Simon hade för övrigt mellanlandat i Paris i ett par dagar innan de fortsatte hem till Sverige. Låt mig säga som såhär att beskrivningen fick mig att bli liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite avundsjuk (med betoning på lite, hehum). Fick ett mms mitt under en tråkföreläsning med en bild på dem bägge framför Mona Lisa med texten "Gissa var vi är!". My godness. Men det var sweeeet att prata med henne också haha, allt för länge sen sist!




